Är 35-timmarsvecka ”ekonomisk terrorism”?
Det hävdade isländska arbetsgivare när offentlig sektor började experimentera med kortare arbetstid 2014. Sen hände det grejer. Experimenten slog väl ut. Sedan 2024 är 36-timmarsveckan införd i kollektivavtal i isländsk offentlig sektor – framförhandlad mellan arbetsgivare och fack att gälla de flesta anställda.
I Sverige bygger vi också upp mot kamp om arbetstiderna. Häromdagen gick IF Metall ut med att de stöttar Kommunal i kampen för kortad arbetstid – framförallt för dem i vården som jobbar obekväma arbetstider. I praktiken innebär det att svenska fabriker kan stå still i vår för att vårdpersonal ska få drägligare arbetstider.
På Island fick de anställda i offentlig sektor till och med behålla samma löneökningar som andra sektorer, trots den kortare arbetstiden. Men de fick betala med ökad flexibilitet på sina raster.
Resultatet? Servicen gentemot medborgarna tycks vara oförändrad. De anställda är nöjda. Det isländska samhället har inte kraschat. Beräkningar visar att kostnaden för arbetsgivarna motsvarade 5-8 procent av den totala lönekostnaden. Det här berättar Dagny Aradottir från centralorganisationen BSRB på ett seminarium arrangerat av Friedrich Ebert Stiftung.
Blev omvald efter kortad arbetstid
Exemplen börjar bli många på hur kortad arbetstid, ofta i offentlig sektor, slår väl ut för hela verksamheten. I South Cambridgeshire i England genomfördes fyradagars arbetsvecka för anställd vårdpersonal. Den politiska ledningen av liberaldemokrater var trött på att inte kunna rekrytera personal och behöva hyra in dyr arbetskraft. Fyradagarsveckan löste rekryteringsproblemen och personalen blev mindre stressad och sjuk. Kunderna upplevde inte försämrad service. Och inte oviktigt: Liberaldemokraterna som stått upp för ”experimentet” trots hård kritik, blev omvalda. Det här berättar professor Daiga Kamerade på Salford University på samma seminarium.
När Svenskt näringsliv och Konjunkturinstitutet räknar på förkortad arbetstid blir kostnaderna för samhället däremot enorma. De räknar på noll produktivitetsvinster och sänkta löner. Det verkligheten istället visar är att en rad processer sätts igång: arbetet omorganiseras och effektiviseras, fler personer är beredda att ta jobb. Med bibehållen lön syns inte negativa effekter för samhällsekonomin.
Kvinnorna fyller upp
Det är ungefär samma slutsatser som vi kan dra om vi ser på arbetsmarknaden historiskt. I takt med att den reglerade arbetstiden sänkts i Sverige så har männen kortat sin betalda arbetstid. Men kvinnorna har dramatiskt ökat sin. Vi har helt enkelt omfördelat det betalda arbetet från män till kvinnor. Från 1965 till 1990 ökar kvinnors andel av arbetskraften från en tredjedel till nästan hälften. Detta under en period när arbetstiden sänks successivt först genom lagstiftning fram till 1973 och sedan genom avtal.
Och det totala antalet arbetade timmar fortsätter öka under hela perioden. Samtidigt som produktiviteten mer än dubblas.
Vårdförbundet brukar argumentera för att med sänkt heltidsnorm så kan fler deltidsjobbare tänka sig att öka sin arbetsinsats till den nya heltiden. Historiska data stödjer den slutsatsen – arbetade timmar verkar inte påverkas dramatiskt av arbetstidsförkortning. Ett experiment i Stockholm 1996-1998 visade till och med att arbetslösa fick jobb när de anställda i socialtjänsten fick sex timmars arbetsdag. Både deltidare och arbetslösa skulle alltså kunna fylla på arbetsplatserna.
Idag när AI-utvecklingen ger oss en potentiell produktivitetsboost, har vi en gyllene chans att genomföra arbetstidsförkortning.
Kostnadsökningen förskräcker
När Sveriges kommuner och regioner och Svenskt näringsliv larmar om effekterna av kortad arbetstid så är konsekvenserna för samhällsekonomin därför ofta överdriven. Det är inte så att Sveriges BNP kommer haverera om vi sänker arbetstiden. Den verkliga anledningen till protesterna är istället den ökade kostnaden för arbetsgivaren. Det isländska exemplet visade på 5-8 procents kostnadsökning.
I den privata sektorn skulle löneandelen öka och vinstandelen sjunka med bibehållna löner, vilket skulle ge en samhällsekonomisk skjuts. I den offentliga sektorn är det skattebetalarna som står för fiolerna. Vi skulle behöva vara beredda att betala en del extra. Å andra sidan skulle vi sannolikt nå fördelar som ökade skatteintäkter och kanske sänkta arbetslöshetsersättningar.
Arbetsgivaren bör se vinsterna
Internationella exempel visar att kortad arbetstid ofta sker när arbetsgivaren också kan se en uppsida. Det kan vara enklare rekrytering, effektivare arbetssätt, eller en bransch där ingen annan ändå får något vettigt gjort på fredageftermiddagar.
I slutändan tycks kortad arbetstid handla betydligt mer om arbetsgivarnas inställning, än om att samhället skulle gå under genom ”ekonomisk terrorism”.
