Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Nej, Finland inför inte medborgarlön Foto: Hasse Holmberg/SCANPIX/TT
Nu står det klart att tillräckligt många förbund i Finland säger ja till försämringar för att samhällsfördraget ska gälla och regeringen uppfylla sina löften om skattesänkningar.

Nej, Finland inför inte medborgarlön

Analys Att kalla det finländska experimentet för en medborgarlön är att urvattna begreppet på all mening. Inget demokratiskt land skulle någonsin införa en riktig medborgarlön. Det skulle bli alldeles för dyrt.
14 Dec 2016

I dag skriver de flesta stora tidningar, däribland SvD och DN att Finland inför medborgarlön. Men om det finska försöket att skapa incitament till att jobba mer ska betraktas som en medborgarlön så har begreppet tappat all mening.

De flesta av oss tänker på medborgarlön som en ersättning till alla vuxna medborgare som ska göra det möjligt att föra en dräglig tillvaro utan att känna sig pressad att ta ett jobb. Det är alltså en ersättning större än dagens ekonomiska bistånd på cirka 8 000 kronor i månaden (där kommuner i praktiken har mycket svårt att ställa krav på arbete) som vi talar om.

Argumentationen för medborgarlön – eller basinkomst – från vänster brukar handla om att människor ska kunna gå ner i arbetstid eller helt sluta arbeta, för att det betraktas som etiskt riktigt att inte kräva att alla arbetar eller för att det är rättvist att dela på jobben i tider av arbetslöshet. Från höger framförs argumentet att det minskar administrationen och behovsprövningen vid utbetalande av transfereringar.

I motsats till detta går det finska experimentet ut på att människor ska förmås att ta ett arbete. De två partierna som aktivt förespråkar förslaget, Sannfinländarna och Centern, antar att ett hinder för att ta jobb är i dag att den extra löneinkomsten inte är tillräckligt stor i förhållande till den ersättning som man går miste om. Genom att den arbetslösa nu får behålla ersättningen ska den ekonomiska vinsten att ta ett jobb stärkas. En person med basinkomst kan också tänkas vara mer benägen att ta ett jobb med relativt låg lön.

Resonemanget kan alltså jämföras med den förra svenska alliansregeringens argument för sänkt a-kassa och jobbskatteavdrag: genom att sänka ersättningar och öka inkomsten av arbete skulle den ekonomiska vinsten av att ta ett jobb öka.

Argumentationen är alltså helt motsatt de flesta basinkomstförespråkares.

Ersättningen i det finska experimentet begränsar sig också till ungefär 5 500 kronor i månaden, det vill säga lägre än det svenska ekonomiska biståndet.

Det finska experimentet begränsar sig också till en liten del av de arbetslösa: 2 000 slumpvis utvalda personer med arbetslöshetsersättning. Detta för att få ett relevant forskningsurval. Det är alltså ingen generell reform. Experimentet begränsar sig också i tid till två år. Kostnaden för de 2 000 personerna under två år beräknas bli 700 miljoner kronor för den finska staten.

Denna sista punkt, kostnaden, förklarar också varför inget demokratiskt land har varit i närheten av att införa generell medborgarlön. Om vi skulle ge alla personer i Sverige över 20 år 15 000 kronor i månaden skulle detta utgöra en kostnad på nästan 70 procent av alla offentliga utgifter. Det motsvarar utgifterna för samtliga transfereringar, hela utbildningssektorn och hälso- och sjukvården. Om vi endast skulle avskaffa alla transfereringar skulle vi landa på i runda slängar 7 000 kronor per person – knappast en dräglig levnadsnivå. Det förutsätter också att skatteintäkterna inte minskar, det vill säga att människor inte väljer att sluta jobba, vilket ju är syftet med reformen.

Man kan kalla det experimentet i Finland för mycket, men en medborgarlön så som vi vanligtvis tänker på begreppet är det inte.

14 Dec 2016
Visa artikelns 2 kommentarer
Kommentera
  1. Av Pirjo H 15 Dec 2016:

    Var har du fått uppgifterna om att det svenska basstödet dvs försörjningsstöd är 8000:-?
    Försörjningsstödet för en enskild person är ca 3000kr/mån och då betalar du el, hushållsel, tv vatten, internet, mat, försäkring, kläder, mediciner, läkarkostnader och övriga räkningar utöver hyran från den summan månatligen!

    • Av Elin 9 Jan 2017:

      Pirjo. Det stämmer inte riktigt det du skriver. Försörjningsstödet består av två delar, en riksnorm som är lika i hela landet, och en del som kallas skäliga kostnader. Riksnormen består dels i personliga kostnader (för ensamstående 2980 kr per månad) och hushållsgemensamma kostnader (950 kr per månad för ensamstående). Riksnormen ska täcka mat, kläder, förbrukningsvaror, tv-avgift, personförsäkring, tidning och telefon. Utöver riksnormen kan en söka om att få bistånd till hyra, busskort/resor med lokaltrafik, el, hemförsäkring, fackavgift, hemtjänstkostnader, merkostnader vid matallergi, glasögon, tandvård, läkarvård, medicin inom högkostnadsskyddet bland annat. Skulle det vara så att en person med inga egna inkomster skulle söka försörjningsstöd och har rätt till det skulle den alltså få ut ca 3930 kr plus hyra, el, busskort etc. Så artikelns 8000 kr är inte helt fel, även om det så klart varierar mellan personer och beroende på var i landet en bor.

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

News
De viktigaste nyheterna en gång i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.