Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Ali Esbati: ”Vi är inte konsumenter i välfärden” Tanken att marknadsdrivkrafter i välfärden ska tämjas genom kvalitetskrav och kontrollmekanismer är i bästa fall naiv, skriver Ali Esbati (V). Foto klassrum: Fredrik Sandberg/Scanpix. Foto Ali Esbati: Lise Åserud/SCANPIX

Ali Esbati: ”Vi är inte konsumenter i välfärden”

Krönika "De som idag med näbbar, klor och miljontals lobbykronor försvarar den fria dragningsrätten på offentliga medel, slåss för ett systematiskt undergrävande av den medborgerliga relationen till välfärden", skriver Arbetsvärldens nya fasta krönikör, Ali Esbati (V).
Ali Esbati
22 feb 2017

”Vi är inte konsumenter i förhållande till välfärden, vi är medborgare”. Ska man sammanfatta den pågående politiska holmgången om den fråga som kallas ”vinster i välfärden”, är det den här sentensen som det handlar om. Meningen står inledningsvis i den rödgröna överenskommelse som slöts efter valet 2014 och som så småningom har lett till konkreta förslag i en gedigen statlig utredning – ”Ordning och reda i välfärden”.

De allra flesta i Sverige tycker inte att skattefinansierade välfärdsverksamheter ska utgöra ett vattenhål för obegränsad privat profit. Det hänger nog i grunden ihop med en mer eller mindre intuitiv förståelse för att detta är själva kärnan av samhällelig välfärd – att slippa vara konsument och upphöjas till medborgare, när behoven väl gör sig påminda.

”Det finns ingen bestämmelse om att restaurangnäringen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor.”

Det här är till och med kodifierat – alltså nedskrivet i gällande lag. Sålunda står det till exempel i Hälso- och sjukvårdslagen: ”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. […] Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.” Eller i Socialtjänstlagen: ”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet [och] jämlikhet i levnadsvillkor”. Och Skollagen: ”En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

När vi är konsumenter på resebyrån vet vi att den som har störst behov av solsemester inte av det skälet ges företräde. Det finns ingen bestämmelse om att restaurangnäringen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor. Ej heller finns det lagar och förväntningar som kräver av klädbutiken att i sitt utbud eller sina försäljningsråd uppväga kundernas skilda förutsättningar att inhandla och bära produkterna.

”De kommersiella bolagen hittar sätt att tjäna pengar – det är deras uppgift.”

Vi vet redan vad som händer när vinstmotivet släpps loss i välfärden. De kommersiella bolagen hittar sätt att tjäna pengar – det är deras uppgift. I den ”marknadsmiljö” som skattefinansierad välfärd erbjuder, kan detta betyda att skolor ser till att sätta omotiverat höga betyg för att stärka sin konkurrenskraft, att vårdcentraler etableras där patienterna är friskast, eller att pengar avsedda för utsatta barn på hbv-hem kanaliseras till lyxbilar för företagsamma entreprenörer.

”Att vara medborgare i förhållande till välfärden betyder att vi eftersträvar att bjuda varandra på det bästa vi som samhälle kan organisera.”

Tanken att dessa drivkrafter ska tämjas genom diffusa ”kvalitetskrav”, kombinerat med byråkratiska kontrollmekanismer vilkas storlek och kostnader man ogärna preciserar, är i bästa fall naiv. De som idag med näbbar, klor och miljontals lobbykronor försvarar den fria dragningsrätten på offentliga medel, slåss i praktiken för ett systematiskt undergrävande av den medborgerliga relationen till välfärden.

Att vara medborgare i förhållande till välfärden betyder att vi eftersträvar att bjuda varandra på det bästa vi som samhälle kan organisera. Det är inte lätt, det kommer aldrig att vara problemfritt. Men det är något annat än att vara konsument. Och det är en kärnfråga värd att kämpa för.

Ali Esbati
22 feb 2017
Visa artikelns 6 kommentarer
Kommentera
  1. Av Per Sjövall 23 feb 2017:

    Ali Esbati visar med tydlighet att Aktiebolagens enda intresse är att tjäna pengar.De tar inget samhällsansvar. Grymt bra/ viktig debattartikel. 80% av svenska folket är emot vinster i välfärden. Det finns inget land i världen som finnansierar privata skolor med skattemedel och där vinsten hamnar i privata fickor.

  2. Av Berit Ståhl 23 feb 2017:

    Att vara medborgare innebär i min värld, att varje medborgare också har ett ansvar som ägare. Sic,! Vi måste bli bättre på att utkräva ansvar liksom att bry oss om vad våra valda politiker de facto gör med våra skattemedel.

  3. Av Armin 23 feb 2017:

    Ali företräder ett parti vars mål är det klasslösa samhällets införande, där finns det ingen plats för några privata vinstdrivande företag överhuvudtaget. Deras typ av valfrihet fungerade inte på andra sidan muren och kommer inte att fungera här heller.

    • Av Jörgen Myhrman 24 feb 2017:

      Irrelevant och ett bevis på bristande argumentationsförmåga att komma dragande med den gamla Sovjetkommunismen.

  4. Av Jörgen Myhrman 24 feb 2017:

    En mycket bra krönika som sätter tummen på den avgörande grundtanken. Tyvärr har ju tanken om affärsverksamhet spridit sig in i den allmänna sektorn. Patienter och boende ska kallas kunder numera och varje vårdcentral, äldreboende och skola ska drivas affärsmässigt.

  5. Av Michael Larson 2 mar 2017:

    Jättebra artikel! Klarläggandet av skillnaden mellan rollerna konsument och medborgare önskar jag att fler skulle få tillgång till.
    Michael Larson

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.