Pelle Hasselgren, 66 år, har fortfarande svårt att ta ordet i sin mun: pensionär.
– Jag pratar mer om den tredje åldern. När jag var yngre var pensionär lika med någon som satt på en parkbänk och matade fåglar. Jag kan inte alls identifiera mig med det.
Pelle Hasselgren har haft ett hektiskt yrkesliv. Han har arbetat på allt från PR- och reklambyråer till stora privata bolag, där han varit kommunikationschef. De senaste 17 åren har han drivit eget och jobbat som konsult.
– Under hela yrkeslivet har jag älskat mitt arbete. Periodvis jobbade jag långt mer än 40 timmar i veckan, men jag upplevde det aldrig som påfrestande. Jag var så engagerad i det jag gjorde.
Vid 65 blev kalendern tom
Hur mycket jobbet hade blivit en del av hans identitet och vilka egoboostar det gav tänkte han inte så mycket på då. Livet rullade på med tre barn, dåvarande fru som också hade ett högpresterande jobb och allt som skulle få plats i vardagen, både på jobbet och i privatlivet.
Även under alla år som egenföretagare hade Pelle Hasselgren fullt upp. Han har aldrig behövt jaga uppdrag, kunder har hört av sig. Men så en dag tog det plötsligt stopp.
Det var januari 2025. Han var klar med ett konsultuppdrag men inget nytt väntade. Kalendern var tom. Telefonen förblev helt tyst.
– Först kände jag tomhet, rädsla och oro. Det var en känsla av att inte vara attraktiv på arbetsmarknaden längre, att min erfarenhet och kompetens inte var värd något.
Ideellt engagemang skapade mening
Det blev tydligt att livet var på väg att förändras. Men Pelle Hasselgren är handlingskraftig. Efter några veckor försökte han se situationen på ett nytt sätt och göra upp en plan.
– Jag tänkte om och bestämde mig för att vara nyfiken på vad det nya skulle innebära. Sitter man bara och väntar blir man ju isolerad. Jag landade i att det var dags att börja plocka ut pension.
Han började också boka in något socialt varje dag. Luncher med kompisar, många från arbetslivet, och träning blev sätt att komma ut och träffa människor. Han ägnade också mer tid åt Mansjouren, där han länge varit ideellt engagerad.
– Jag är numera ordförande och sitter regelbundet i vår telefonjour som är en öppen stödlinje.
Samtidigt började han skriva på en bok om sin egen resa. Det blev ett sätt att bearbeta vad det innebär att lämna arbetslivet. Boken, När jobbsamtalen tystnar, har nyligen kommit ut.
– Att sluta jobba är en stor förändring. Sådana kan ofta leda till en existentiell kris.
Vem är man utan ett yrke?
Genom arbetet på Mansjouren och sina egna nätverk ser Pelle Hasselgren dessutom hur svårt det kan vara just för män att hantera övergången.
– I min generation är vi fortfarande uppfostrade med att ensam är stark och att man ska ta det som en man. Jag hoppas att jag gett mina egna söner en annan inställning.
6 tips för en mjukare övergång till pension
- Förbered dig i tid. Fundera på vad du vill göra efter arbetslivet, precis som du som ung funderade på yrkesvalet.
- Håll i det sociala. Boka in aktiviteter och sök nya sammanhang. Det är aldrig för sent att hitta vänner.
- Prova något nytt. Kanske är det dags att förverkliga en kreativ dröm? Eller engagera dig i en förening?
- Fortsätt vara nyfiken. Gå en kurs. Se till att hänga med i samhällsutvecklingen, inte minst den digitala. Det hjälper dig att känna dig fortsatt delaktig.
- Gör gott för dig själv och andra. Nu har du mer tid till att göra sådant som du mår bra av, men även tid till att kunna hjälpa andra.
- Lev i nuet. Gör något som gör dig glad varje dag. Du vet aldrig hur länge du får vara frisk.
När det är svårt att prata om känslor blir det också svårt att be om stöd. I arbetet med boken har Pelle Hasselgren intervjuat sex män om deras erfarenheter av att gå i pension.
– Men det visade sig att två av dem fortfarande jobbar. Jag uppfattar det som att de inte vågar släppa sin yrkesidentitet.
För om den varit en stor del av en själv, vem är man då utan? fortsätter Pelle Hasselgren.
– Med min bok vill jag ge verktyg till hur man kan hantera de känslorna.
