Var tid har sina kulter. En av de dominerande trosinriktningarna i dagens samhälle är FIRE (Financial Independence, Retire Early) det vill säga den teologi som stipulerar att den som är tillräckligt djärv och smart kan spekulera sig till ett liv i överflöd. Därmed kan man nå den yttersta fronten av den individualiseringsvåg som svept genom den utvecklade världen sedan 80-talet – det ultimata målet: ”friheten”. Det vill säga det finansiella oberoendet. Och därmed den upphöjda förmågan att kunna säga ”fuck off” till allt och alla.
Genom att satsa på rätt hästar – aktier, bitcoin och andra finansiella hävstänger och fyrverkeripjäser – kan, enligt myten, var och en bygga upp en förmögenhet och gå i pension vid 40. Vad de ska göra sedan säger FIRE-teologin inget om. Kanske spela golf. Kanske springa extrema ultralopp och blogga om det. Och faktum är att en del har lyckats. De lyfts fram, syns och hörs. De som misslyckas kliver tysta ut bakvägen.
Inget är för lågt eller otillåtet – så länge det ger vinning.
Uppnåendet av ekonomisk frihet är kärnan i den sekulära väckelserörelse som kallas nyliberalismen. Och det är en av få av dess trossatser som fortfarande står ograverad.
Men den nyliberala omvandlingen de senaste decennierna har rubbat maktbalansen i de länder där den genomförts. Ekonomisk ojämlikhet har ökat, den sociala rörligheten minskat och i länder som USA har till och med medelklassens hälsa och livslängd försämrats.
De som politiskt lyckats kapitalisera på nyliberalismens baksida är högerpopulismen, med Donald Trump som främsta exempel. Han förkastar mycket av den liberala ordningen men dyrkar fortfarande sin egen berättelse om ekonomisk framgång – ”The Art of the Deal”.
Det senaste beviset på detta är hans och Melanias spekulativa kryptovalutor, ”$Trump” och ”$Melania”. Inget är för lågt eller otillåtet – så länge det ger vinning.
Men det blir allt mer tydligt att inte ens de ultrarika har uppnått den slutgiltiga ekonomiska friheten. I Ryssland kan ingen oligark längre säga ”fuck off” till Putin och samtidigt behålla sin förmögenhet – eller sitt liv. I Kina är det samma sak med Xi och partiet.
Ett tydligt exempel från västvärlden är de amerikanska tech-baronernas knäböjande för Trump, med Elon Musk i spetsen och Mark Zuckerberg tätt bakom, med sin plötsliga fascination för ”maskulin energi”. Och även om de knappast hade några problem att uppnå FIRE, är det uppenbart att verkligt oberoende är en illusion.
Hur länge håller kulten av ekonomisk frihet?
Tecken finns på att den kan skakas om.
Ekonomisk uthållighet kräver att pengar flödar genom systemet – inte att de ackumuleras i toppen av pyramiden
Att skapa finansiella värden har varit den nyliberala ekonomins centrala motor de senaste 30 åren. Finansiell ingenjörskonst har varit vägen dit. Allt har handlat om att skapa belåningsbara tillgångar – bostäder, fastigheter, private equity-fonder.
Men detta ”värdeskapande” bygger på en förutsättning: att skulderna kan växa snabbare än ekonomin. Och ju större skulderna är, desto mer störningskänsligt blir systemet.
Finanskrisen 2008 var en skuldkris. Den löstes genom att sänka räntor och pumpa in ännu mer skulder i systemet. I dag är skuldnivåerna i världen högre än någonsin.
Hedgefondförvaltaren Ray Dalio har nyligen publicerat de första kapitlen i sin bok How Countries Go Broke där han hävdar att vi har nått slutet på ”the long debt cycle”. Dalio har inga bra lösningar på hur ekonomierna ska ta sig ur detta utan stora konvulsioner.
Trumps vildsinta ekonomiska politik, med strafftullar, ytterligare ofinansierade skattesänkningar och hans allmänna spridande av en allt större osäkerhet kan bli den störning som får skuldpumparna och de finansiella värdena att börja skaka.
Men kanske kan vi då inse en annan sanning:
Vi är alla ekonomiskt medberoende.
Vår köpkraft bygger på andras välmående, och ekonomisk uthållighet kräver att pengar flödar genom systemet – inte att de ackumuleras i toppen av pyramiden.