”Hon har aids” sa någon i cafeterian och pekade på Oleysa. Hollywoodskådespelaren Sharon Stone ger röst åt Oleysas historia i ett knappt minutlångt klipp på ILO:s webbplats. Filmsekvensen ingår i arbetsorganisationens kampanj för att få slut på diskrimineringen av hivpositiva och aidssjuka. Efter kommentaren blir det dödstyst, och strax har alla lämnat cafeterian. Oleysa är hivpositiv och tvingas lämna in sin avskedsansökan. Klippet med Stone släpptes den 1 december på Världsdagen mot aids.
”De kommande fem åren är avgörande för om vi ska lyckas ta kontroll över hiv/aids.”
Afsar Syed Mohammad, ILO.
ILO har bedrivit arbete mot hiv/aids sedan sent 1990-tal. En kampanj mot diskriminering av anställda med sjukdomen startade 2013 i projektet VCT@WORK. Voluntary Counselling and Testing of Workers at Work som det ska utläsas är ett trepartssamarbete mellan fack, arbetsgivare och regeringsrepresentanter i 34 länder. På knappt två år fram till i somras hade fyra miljoner arbetstagare informerats och 2,5 miljoner förmåtts att frivilligt hivtesta sig. De 80 000 som visade sig vara hivpositiva har sedan dess fått hjälp och behandling.
– De kommande fem åren är avgörande för om vi ska lyckas ta kontroll över hiv/aids och hindra det från att hota den allmänna hälsan till 2030, säger Afsar Syed Mohammad, ILO-expert på frågor om hiv/aids i arbetslivet.
Att han nämner 2030 hänger samman med att FN i sin nyss antagna utvecklingsagenda för 2030 skrivit in kampen mot hiv/aids som ett mål. FN-organet UNAIDS och ILO driver de närmaste fem åren fram till 2021 även ett snabbspår, för att bland annat få 90 procent av de med hiv/aids att testa sig. Idag känner bara 53 procent av 36,9 miljoner smittade till att de har sjukdomen.
– Kampanjen belyser vikten av att som smittad kunna ha ett arbete och få behålla det, säger Afsar Syed Mohammad.
”Diskriminering och stigmatisering av smittade på arbetsplatser är den stora utmaningen.”
För till skillnad från tidigare kan en person med hiv/aids som får behandling leva ett bra liv med både jobb och familj.
– Trots det är diskriminering och stigmatisering av smittade på arbetsplatser den stora utmaningen.
ILO kommer att koncentrera sina ansträngningar till vissa länder, liksom att nå arbetstagare i den informella ekonomin och migrantarbetare. Grupper där smittrisken är hög.
Afsar Syed Mohammad ger ett exempel på hur man kan nå grupper som saknar anställning eller rör sig mellan olika arbetsplatser och mellan olika länder.
– I Tanzania besöker vi marknader, ställer upp ett mobilt testcenter och samarbetar med det lokala hälsocentret.
Vågar människor testa sig när det är stigmatiserat att vara smittad?
– De vill veta, men de vill inte förlora inkomst. De slipper åka till en myndighet tre timmar bort. För att bevara integriteten lägger vi testcentret en bit bort.
Afrika är fortsatt hårt drabbat av hiv/aids. Men det finns länder betydligt närmare oss.
– Ukraina visar höga siffror på grund av konflikten och ett utbrett drogmissbruk. Stabilitet är en viktig förutsättning för att myndigheter ska kunna driva fungerande aidsprogram.
ILO däremot har haft framgång med sitt VCT@WORK-projekt.
– Vi valde ut Tjerkasyregionen där hiv/aids var utbrett. Där fanns också en stark facklig ledare som ingick i den nationella aidskommittén. En viktig faktor för arbetet.
En bra och fungerande trepartsstrategi sattes samman med arbetstagar- och arbetsgivareorganisationer, arbetsmarknadsministern och hälsodepartementet.
– Att vi fick med nio-tio företag som erbjöd sina arbetare att testa sig vid anvisade hälsocentraler var betydelsefullt.
Men problemet med stigmatiseringen finns kvar.
– Många intalar sig själva att de inte befinner sig i riskzonen och testar sig därför inte. I riskzonen finns prostituerade, narkomaner och homosexuella resonerar man.
Migrantarbetare å andra sidan kan utsättas för tvångstester och få sparken om de är hiv-positiva.
– I Mellanösternländerna till exempel. Det löser inte problemet med hiv/aids. Migrantarbetarna bidrar till deras ekonomier, då bör länderna också ta hand om dem och inte bara erbjuda medborgare behandling.
Afsar Syed Mohammad säger att ILO är mycket oroat för migrantarbetarnas situation.
Ytterligare ett orosmoln är bristen på resurser.
– Utan ytterligare resurser för arbetet med snabbspåret kommer målet inte nås.