I dag är det tre år sedan klädfabriken Tazreen i Bangladeshs huvudstad Dhaka brann. En skandalarbetsplats med stora brister vad gäller säkerhet och arbetsmiljö. Totalt dog 113 arbetare och över 300 skadades svårt vid olyckan, många av dem när de försökte hoppa från de övre våningarna i den höga fabriksbyggnaden eftersom utgångarna var låsta. Största beställare av kläder var amerikanska detaljhandelskedjan Walmart – världens största företag i sin bransch med 485 miljarder dollar i omsättning enligt Wikipedia. Efter branden har Walmart inte känts vid något ansvar och vägrat betala ut ersättningar till de som skadades svårt eller de efterlevande till de som dog i branden. Utöver att förlora en nära anhörig förlorade familjer ofta dessutom en familjeförsörjare och en avgörande inkomst för att klara ekonomin.
Stiftelse för drabbade
Walmart var inte det enda företaget som vägrade ta ansvar efter olyckan, vilket fick det globala facket IndustriALL att agera. Med teknisk och administrativ hjälp från internationella arbetsorganisationen ILO, och tillsammans med både schweiziskbaserade klädföretaget C&A och solidaritetsorganisationen Rena kläder skapades en stiftelse – Tazreen Claims Administration Trust – och en fond. Fonden som bildades i september i år uppmanar klädföretag att avsätta pengar för medicinsk vård för de som skadades vid branden, och för att kompensera de efterlevande till de som dog. Genom ett, som stiftelsen skriver på sin hemsida ”transparent och rättvist utbetalningssystem för offren och deras familjer”.
– Fonden inger hopp för de drabbade, säger IndustriAlls vice ordförande Monika Kemperle, i ett uttalande på organisationens webbplats.
– De kan nu de närmaste månaderna förvänta sig sina första utbetalningar. Vi tackar de företag som redan betalat till fonden, men är samtidigt fullkomligt förfärade över att Tazreenfabrikens största kund, Walmart, ännu tre år efter olyckan vägrar att punga ut med pengar.
Inte fler än tre företag har bidragit till fonden medan listan över europeiska och amerikanska klädmärken som inte betalat kan göras lång. Totalt har 2 150 000 dollar kommit in, pengar som går oavkortat till brandoffren då administrationskostnaderna kommer från annat håll.
Avtal för bättre säkerhet
IndustriALLS chef för sektionen textil- och klädproduktion, Christina Hajagos-Clausen, beskriver hur det globala facket arbetar för att på flera vägar nå förbättringar.
– Vi försöker få klädmärkena att skriva under ett bindande brand- och byggnadssäkerhetsavtal. Vårt mål är en säker och bra arbetsmiljö för dem som arbetar i klädindustrin. Meningen är att anställda vid företag som levererar till de här klädmärkena inte ska behöva frukta vare sig bränder som den vid Tazreen, eller att byggnader kollapsar som hände med Rana Plaza-fabriken, säger hon till Arbetsvärlden.
Christina Hajagos-Clausen syftar på en annan klädfabrik i Dhaka som 2013 kollapsade med följden att över 1 100 människor dog och runt 2 500 skadades.
– Genom att skriva på ett brand- och säkerhetsavtal med IndustriAll garanteras arbetarna skälig säkerhet och god arbetsmiljö.
Hittills har över 200 klädmärken med produktion i Bangladesh skrivit under. Bland dem 13 svenska företag som H&M, Stadium och Gina Tricot.
Mycket kvar att göra
På plats i Bangladesh för ILO är Steven Needham, kommunikatör för frågor som rör klädindustrin.
– De svåra olyckorna i Tazreen och Rana Plaza har gjort att Bangladeshs regering börjat samarbeta med fack, företag och alla inblandade parter för att förbättra arbetssäkerheten i klädindustrin. Däribland med ILO, skriver han i mejl till Arbetsvärlden.
Enligt honom har stora steg tagits, bland annat har en genomgång av brandsäkerhet och elektricitet gjorts vid samtliga företag som exporterar kläder.
– Här spelar ILO en roll för medvetenheten om vad som behöver göras. Vi har haft workshops med både arbetsgivarna och fackliga organisationer.
Landets arbetsskydd har nu 137 inspektörer och 210 av brandkårens anställda har avdelats för att inspektera brandsäkerheten vid klädfabrikerna.
– Här har ILO också haft ett nära samarbete.
Men mycket återstår sammanfattar Steven Needham.
– Som att de arbetsplatser som inspekterats nu också får stöd och hjälp att genomföra det som behöver förbättras.