Arbetsvärlden har tidigare berättat om Arbetsförmedlingens nya omfattande projekt, som handlar om vem som ska ta hand om arbetssökande som aldrig riktigt närmar sig arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingen anser sig ha ”tömt ut möjligheterna” för målgruppen, som under arbetets gång haft olika namn, från personer ”utan progression” till att nu kallas för personer som blivit ”parkerade” i ett slags limbo.
Arbetet kommer att pågå under hela året. Och det testas just nu skarpt i Arbetsförmedlingens sex olika regioner. Enligt uppgifter till Arbetsvärlden är det tre personer i varje region som utgör testfall. Det vill säga 18 totalt.
Arbetsförmedlingens generaldirektör Maria Hemström Hemmingsson säger sig inte känna till detaljer om hur många de är.
– Jag vågar inte svara på de detaljerna. Men vi har plockat fram ett antal typfall och testar att det verkligen håller så att personerna blir korrekt behandlade och inte faller mellan stolar, utan att vi hittar vägar framåt.
Tre grupper arbetssökande
En avgörande fråga är hur stor del av Arbetsförmedlingens inskrivna den här gruppen utgör. I april var 364 829 människor inskrivna som arbetssökande, vilket är runt 20 000 fler än samma månad förra året.
Maria Hemström Hemmingsson kan inte ett ge någon uppskattning i dagsläget, och säger att alla kommer att prövas individuellt. Kanske kan någon slags siffra finnas till hösten, säger hon.
– Men jag talar gärna om vilka grupper vi tycker är utmanande.
Och hon nämner då tre:
- Den som saknar skolgång, eller har väldigt kort sådan. Enligt generaldirektören är det nu 20 000 inskrivna som aldrig gått i skolan. Och 40 000 som har mellan ett och åtta års skolgång. Bara de utgör alltså närmare 17 procent av de inskrivna. En stor del av dem har inte svenska som modersmål, och har ”lite progression i det svenska språket”.
- Den som har en komplex hälsosituation, där Arbetsförmedlingen inte kan göra så mycket.
- Den som under flera år provat många av myndighetens insatser, men ändå inte närmar sig arbetsmarknaden.
Maria Hemström Hemmingsson säger att det är arbetsgivarna som anställer.
– Vi kan jobba för en breddad rekrytering, men det är arbetsgivarnas kompetenskrav som avgör och det här skapar svårigheter på svensk arbetsmarknad.
”Vi ska gå till botten”
Samtidigt kan det ju vara så att Arbetsförmedlingen inte gynnat den grupp som har svårt att närma sig arbetsmarknaden.
De senaste årens digitalisering, med färre fysiska möten, nedlagda lokalkontor och privata aktörer som det visat sig inte alltid leverera något som leder framåt i jobb eller utbildning skulle ju kunna snarare kunna vara problemet.
– Det första vi måste göra är att gå till botten med om vi gjort det vi ska göra. Kommer vi fram till att vi har det, måste vi leta andra vägar. Där har vi nu löpande dialog med Försäkringskassan och SKR. Vi är överens om att vi måste tydliggöra vem som ansvarar för vilka individer.
– Har vi inskrivna på Arbetsförmedlingen som vi inte kan hjälpa blir det inte en bra situation för någon. Inte för den som drabbas. Inte för hur vi använder resurser i den statliga sektorn. Inte för förtroendet för statlig sektor.
– Men mitt fokus är på att lösa den, och då måste vi våga prata om problem. Annars kan vi inte lösa dem. Och det är inte individen som är problemet, det är systemet som inte hjälper människor att få det stöd de behöver.
Varför har vi hamnat här?
– Det är svårt att säga. De privata leverantörerna ansvarar inte för dem längst ifrån arbetsmarknaden. Det är Arbetsförmedlingen som gör. Finsam är ett verktyg, men inte det enda. Inte för språksvaga utan utbildning till exempel. Vi har en mycket högre strukturell arbetslöshet idag i Sverige än vad vi tidigare haft.
Vad funkar för grupperna du nämner?
– Forskning visar att ordentliga förmedlingsinsatser, tydlig handledning, teambaserat arbetssätt, arbetsnära insatser som används rätt, arbetsmarknadsutbildning och subventionerade anställningar är effektiva metoder.
– Det är ett väldigt arbetsintensivt arbetssätt, som också kräver nära samarbete med arbetsgivare. Det kommer att ta tid. Vi prioriterar det stenhårt och det är ett av de områden vi lägger mest resurser vid.
Det låter som att backa från reformeringen av Arbetsförmedlingen?
– Det är en utmaning då vi monterat ner det arbete vi själva gör med de här grupperna och arbetsgivararbetet. Nu bygger vi upp det igen, och jag skulle säga att det är väldigt välkomnat bland våra medarbetare som verkligen vill göra nytta.
Och de är kvar?
– Ja, klart vi har haft en personalomsättning. Vi gör allt med de resurser vi har. Sedan är det en politisk fråga hur mycket resurser vi har, och det är inte min sak att kommentera. Men vi prioriterar stenhårt att det här ska komma till stånd.
Statskontoret kom fram till att ni detaljstyrs av regeringen, håller du med?
– Det har varit en ryckig styrning de senaste åren. Och ju tryggare vi är i vårt grunduppdrag och håller fast vid det, desto bättre levererar vi.