Arbetsförmedlingen håller just nu på med ett omfattande projekt, som ska pågå under hela året. Det handlar om vem som ska göra vad med myndighetens svåraste fall.
Och framför allt, om de som står längst bort från arbete ens är Arbetsförmedlingens ansvar.
Arbetsförmedlingens ”uttömda möjligheter”
Uppdraget går under namnet ”Uttömda möjligheter”, och människorna som eventuellt ska vara någon annans ansvar är ”utan progression”. Det visar uppdragsbeskrivningar som Arbetsvärlden begärt ut från Arbetsförmedlingen.
Enligt Therese Lindström, enhetschef för arbetsmarknadsinsatser på Arbetsförmedlingen, och ansvarig för uppdraget så ingår det att ta reda på vilka människorna som saknar progression är.
Hon säger att man inte vill fastna i någon särskild grupp, utan att Arbetsförmedlingen alltid ”utgår från individens behov och gör individuella bedömningar”.
– Vi vill inte låsa oss vid antal och grupper, då kan vi hamna i antaganden som leder oss fel. Och missa vad vi behöver förbättra, säger hon.
SKR är inte delaktiga än
Det som behöves är tydlighet, säger hon. Mot individen, mot andra aktörer och för Arbetsförmedlingen själv.
– I vissa fall finns inget som Arbetsförmedlingen kan erbjuda personen för att närma sig arbetsmarknaden just nu. Då kanske personen behöver tydligt stöd från en annan aktör. Sedan kanske personen kommer tillbaka, då kliver vi in igen.
Kan du ge ett exempel på en sådan person?
– En person med ohälsa. Vi kan inte erbjuda den vård som krävs för att personen ska nå de krav som arbetsmarknaden ställer. Då är det jätteviktigt att vi är tydligare mot de aktörer som behöver kliva fram om att vi inte kommer längre.
Sveriges kommuner och regioner (SKR), vars medlemmar med stor sannolikhet kommer att bli ”andra aktörer”, svarar till Arbetsvärlden att de känner till att arbete. Men att de inte kan kommentera det, eftersom de inte är en del av arbetet än.
Är det ni som avgör vem som ska hjälpa en arbetslös?
– Ibland hamnar vi i ett läge där det inte längre finns insatser att ge. Det vi kan erbjuda leder inte personen närmare arbete. Då är det också vårt ansvar att säga att här finns inget som är arbetsmarknadspolitiskt motiverat att gå in med från vårt håll. Här måste andra kliva in, säger Therese Lindström på Arbetsförmedlingen.
Hur vet ni att det inte är era insatser som brister då?
– Så kan det också vara. Ser vi att det finns återkommande behov av insatser eller att vi saknar kompetenser kommer vi identifiera det. Det handlar inte om en checklista, utan att gå till roten med vad som behöver göras.
– Utan att låta flosklig, men vi har ingen annan ambition än att se till att ge varje individ det stöd som behövs för att komma i arbete. Men vi ser att det finns individer som fastnar. Och som inte får den hjälp de behöver. Då måste vi agera.