Slakten av Arbetsförmedlingen är ett systemskifte. Allt mer av vägledningen till nya jobb kommer förmodligen att hamna hos kommunerna. Frågan är vem på kommunen som ska hantera detta och för vilka pengar. Hårdast slår utvecklingen mot glesbygden där Arbetsförmedlingen nu lämnar in handduken för de fysiska kontoren och istället satsar på digitala tjänster.
Centerpartiet och Liberalerna som driver igenom privatiseringen av Arbetsförmedlingen vill ogärna förknippas med nedmonteringen. Men naturligtvis hade de kunnat stoppa den, genom att inte släppa fram M-KD-budgeten, genom utökade resurser till förvaltningsanslaget för att klara omställningen i vårbudgeten men framförallt långsiktigt genom en annan inriktning i 73-punktsprogrammet. Det är tydligt att partierna inte ens orkar stödja en Arbetsförmedling som fixar den omställning man själva beställt.
Alla de problem som uppstått vid privatiseringarna i Australien och Storbritannien är fullständigt obesvarade.
Pengarna finns inte efter M och KD:s skattesänkningar, hävdar Magdalena Andersson. Men allt är förstås en fråga om prioriteringar. Nästan en halv miljard läggs till exempel på olika export- och investeringsfrämjande åtgärder, 300 miljoner på stöd till skogsbruk (utöver EU-bidrag), en halv miljard hade kunnat få AF att överleva omställningen.
I grunden handlar det om att utbildningar och coachning får vika för subventioner för att göra det billigt att anställa i lågkvalificerade yrken. Arbetslösheten ska lösas, inte genom att vidareutbilda arbetskraften till de allt mer kvalificerade arbeten som den tekniska utvecklingen driver fram, utan genom att hålla okvalificerade jobb under armarna. Det är en utbildningsfientlig inställning. Ett misstroende mot människors förmåga och vilja att utvecklas.
Skaran som tror på Almegas, C:s och L:s privatiseringslinje är försvinnande liten bland experterna. Skarp kritik riktas från såväl Centerns tankesmedja Fores, tidigare moderata arbetsmarknads Hillevi Engström, professor Anders Forslund, professor Lars Calmfors, tidigare moderata statssekreteraren Susanne Ackum som TCO och LO.
Alla de problem som uppstått vid privatiseringarna i Australien och Storbritannien är fullständigt obesvarade. Vad ska hindra privata aktörer från att anställa mer okvalificerad personal till lägre löner? Från att erbjuda underkvalificerade jobb för att enklare få ersättning? Från att snåla med dyrare insatser och utbildningar som behöver upphandlas av offentliga leverantörer? Från att specialisera sig på dem inom respektive ersättningskategori som har närmast arbetsmarknaden? Från att bilda oligopol med obefintlig service på landsbygden?
Få tror att de stora aktörer som kommer att ta över matchningen har något intresse av att finnas i glesbygd.
Centerpartiet och Liberalerna har inga svar på frågorna, utom ”att ställa krav på leverantörerna”. Det är en oerhört naiv inställning till marknadens drivkrafter. Från partier som brukar berömma sig av att förstå sig på företagande.
Resultaten förväntas bli värst på landsbygden. Få tror att de stora aktörer som kommer att ta över matchningen har något intresse av att finnas i glesbygd. Kommer kommuner istället att kunna fungera som leverantörer? Det är mycket oklart om det kan tillåtas med LOV.
Det offentliga drar sig tillbaka. Mest märks det i glesbygd. Centern och Liberalerna skyller, som vanligt, på Arbetsförmedlingen.