Arbetslösheten är kvar på höga nivåer efter tre år av högre räntor och utdragen lågkonjunktur. 378 000 personer är arbetslösa i Arbetsförmedlingens senaste uppdatering. Men samtidigt som nästan en halv miljon svenskar är utan jobb ropar arbetsgivarna efter arbetskraft – rätt arbetskraft.
Arbetsmarknadsminister Mats Perssons har gjort ett halvår på posten men hans regering har suttit vid makten i snart tre år.
Nu har han analyserat läget.
Hans senaste påhitt är att ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att tvinga människor att flytta i större utsträckning. Regeringen vill också skärpa aktivitetskraven för ekonomiskt bistånd, införa bidragstak och har trappat ner a-kassan över tid.
I budgeten fortsätter man peppra miljarder i jobbskatteavdrag, medan Arbetsförmedlingens resurser skärs ned.
Skattesänkningar har inget som helst med jobbskapande att göra.
Problemformuleringen är densamma som de senaste tjugo åren. Efter otaliga ”jobbskatteavdrag” som man kallat de breda skattesänkningar som skulle väcka svenskarna ur deras slummer, så fortsätter Mats Persson på incitamentspåret. Arbetslösheten är i grunden självvald. Skillnaden mellan den som har och inte har ett jobb måste öka. Det är för fett att vara arbetslös.
”Sverige har under många år präglats av en passiv bidragspolitik. Det är inte rimligt att man kan leva på bidrag år efter år utan att göra en motprestation.” anser ministern i Dagens Industri.
”Det är för slappt i dag”, citerade DN i januari.
Men idag har det börjat eka allt tommare kring uppfattningen att det som saknas de arbetslösa är lite jävlar anamma. Finanspolitiska rådet är till exempel kritiska till regeringens politik. Ja, man kan nog kalla förra årets rapport för en rejäl sågning.
Finanspolitiska rådet konstaterar istället att en överväldigande majoritet av dem som en längre tid stått utan jobb har starka ekonomiska incitament att börja arbeta. Gruppen som har 80 procent eller mer av en arbetsinkomst genom ersättningar utgör ”några enstaka procent” av dem.
”Sammantaget verkar bristande ekonomiska incitament därför inte vara någon huvudförklaring till att vissa grupper står utan arbete.”
Personer som ekonomiskt står närmare arbetsmarknaden har kanske helt enkelt enklare, inte svårare, att få jobb, skulle en utomstående betraktare kunna gissa.
Trots ringa effekter på jobben fortsätter regeringen att satsa miljarder på jobbskatteavdrag.
”Enligt regeringens uppskattning ökar jobbskatteavdraget på 11 miljarder kronor antalet personer i arbete med 4 000 på lång sikt med en självfinansieringsgrad på 20 procent. Det ger en offentligfinansiell nettokostnad per ny person i arbete på över 2 miljoner kronor per år.”, konstaterar Finanspolitiska rådet torrt. Med tillägget att regeringen med dessa siffror ändå överskattar hur många som skulle få jobb med jobbskattevdraget.
Översatt: Skattesänkningar har inget som helst med jobbskapande att göra.
Finanspolitiska rådet menar också att regeringens slopade flerbarnstillägg bidrar till färre i jobb.
”Att vissa står utan arbete förklaras alltså huvudsakligen av en brist på möjligheter, inte en brist på incitament, till arbete.”
Istället handlar det om matchningsproblematik konstaterar rådet.
Vad är det som hindrar Mats Persson att börja lyssna på omvärlden?
Fler borde få grundläggande kunskaper i språk och räkning. Fler borde få subventionerade anställningar. Fler borde få yrkesutbildningar, något som regeringen trots att man säger sig satsa, i praktiken skurit ner på. Fler borde få arbetsmarknadsutbildningar och de eviga överklagandena om upphandlingar borde få ett slut. Arbetsförmedlingen borde slippa skicka tillbaka pengar till regeringen för att de öronmärkts till en speciellt anslagsområde. Svaga arbetssökande behöver en personlig arbetsförmedlare som håller kontakten och helst känner till lokala arbetsgivares behov.
Regeringen kanske inte skulle säga emot. Men i praktiken visar man att man inte håller med. Istället greppar Mats Persson krampaktigt efter gårdagens lösningar: att gnälla på de lata arbetslösa och sänka skatter helt utan koppling till någon ”arbetslinje”.
Vad är det som hindrar Mats Persson att börja lyssna på omvärlden?