– Amazon är antifackligt. De jagar alla som över huvud taget försöker organisera sig. Och de har riktigt fula metoder, dessutom.
Så sade LO:s ordförande Susanna Gideonsson inför att bolaget skulle etablera sig i Sverige. Nu visar Arbetsvärldens granskning att LO har investeringar värda dryga 12 miljoner kronor i det antifackliga Amazon.
Detsamma gäller för både TCO och Saco. Centralorganisationerna äger och tjänar pengar på samma företags värdeuppgång, som man i andra sammanhang kritiserar.
Hur kan man investera i antifackliga företag och i länder vars regimer begår kulturellt folkmord?
Saco, visar det sig, har inte ens har koll på att de tjänar pengar på Amazon. LO:s helägda förvaltningsbolag när däremot en dröm om att med sin aktiepost kunna påverka Amazon.
”Fackföreningsrörelser världen över har enorma summor förvaltat kapital. Då kommer de tvingas lyssna på fackföreningsrörelsen”, menar man.
Hur går det då till när LO försöker förhandla fram bättre villkor på Amazon?
I verkligheten överlåter man påverkan till fondförvaltarna som ”försöker få till en dialog med IR-chefen”, utan framgång. Man skulle kunna lägga fram förslag på bolagsstämman, spekulerar förvaltarna.
Samtidigt har centralorganisationerna policies för sina placeringar. I TCO:s kan man läsa följande: ”TCO placerar därför i fonder som har företag som bedöms vara långsiktigt hållbara avseende ekonomi, miljö och samhälle samt ha god affärsetik.” God affärsetik och Amazon, det känns inte som två kompatibla begrepp.
LO:s fondförvaltare konstaterar själva att den kinesiska staten är inblandad när det kommer till bolag i Kina
I LO:s verksamhetsberättelse framgår att organisationens placeringar ska baseras på ”FN:s allmänna förklaringar om de mänskliga rättigheterna, FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter”. Ändå investerar LO i kinesiska bolag. I ett fall i ett företag som svartlistats i USA för sina kopplingar till kinesiska militären.
LO:s fondförvaltare konstaterar själva att den kinesiska staten är inblandad när det kommer till bolag i Kina. En stat som fullständigt kränker fackliga rättigheter och har spärrat in mellan en och tre miljoner muslimer i koncentrationsläger i ett försök att utrota en hel kultur.
Varför sätter facken sin trovärdighet på spel på det här sättet? Hur kan man investera i antifackliga företag och i länder vars regimer begår kulturellt folkmord?
Det enkla svaret är förmodligen: därför att alla andra gör det. Styrelser höjer kontinuerligt kraven på avkastning. Och förvaltarna har inga mandat att göra aktiva investeringar i speciella bolag eller samhällsförbättrande verksamhet. Det bedöms som alltför riskfyllt.
Långsiktigt hållbara investeringar med lite lägre avkastning än börsen, behöver inte vara riskfyllda
Det verkar inte ha föresvävat organisationernas ledningar att fackföreningar inte kan agera som ”alla andra”. Att man har ett ansvar att leva som man lär. Men det här dubbelspelet skadar allvarligt förtroendet för fackrörelsen. Vem ska lyssna när facken argumenterar för goda arbetsvillkor medan de samtidigt försöker tjäna pengar i företag med en antifacklig affärsmodell? Vem ska lyssna när man talar om fackliga och mänskliga rättigheter, men tjänar pengar på företag som lever på nåder av den kinesiska staten?
Med Rysslands krig i Ukraina finns en chans att vända på den bekväma tanken att handel med diktaturer på något sätt skulle göra dem mer inställda på demokrati. Med Ryssland blir det så uppenbart att den modellen fullständigt misslyckats. Facken borde låta den insikten sjunka in och sluta investera i Ryssland, Kina och bolag med antifackliga affärsmodeller.
Hur ska man göra istället då? Ja, varför inte handplocka bolag i några olika sektorer som man bedömer arbetar på ett hållbart sätt? Avvägningarna kommer alltid vara svåra och riskera kritik. Därför blir öppenhet kring valkriterierna avgörande. Eller varför inte göra som ETC-gruppen? Starta en egen verksamhet som utvecklar samhället, som ekologiskt bostadsbyggande, och investera där.
Med Rysslands krig i Ukraina finns en chans att vända på den bekväma tanken att handel med diktaturer på något sätt skulle göra dem mer inställda på demokrati
Långsiktigt hållbara investeringar med lite lägre avkastning än börsen, behöver inte vara riskfyllda. Låt fondförvaltarna arbeta för avgiften som de tar ut, istället för att göra ”som alla andra”.
Jag tror inte att medlemmarna förväntar sig att man kastar alla värderingar på sophögen utom avkastning. Förtroende är nämligen ett värde i sig, närmast ovärderligt till och med. Det tror jag att även fondförvaltarna skulle hålla med om.