Tillväxten, tillväxten, tillväxten var finansminister Elisabeth Svantessons mantra under budgetpresentationen. ”Vinnarna” menade hon på en fråga från TT är ”alla svenskar eftersom tillväxten kommer att öka” med regeringens budget.
Men vad kan en regering egentligen göra för att öka tillväxten? Vilka åtgärder ger mest pang för pengarna för att ta sig ut ur dagens lågkonjunktur? Och mota den höga arbetslösheten?
Regeringens budget domineras av skattesänkningar. 44 procent av reformutrymmet går till skattesänkningar på inkomster, pensioner, kapital och drivmedel. Till det kommer ytterligare 6 miljarder när gränsen för vilka som betalar statlig inkomstskatt räknas upp.
På statens expertmyndighet Konjunkturinstitutet har man laborerat med vad som fungerar bäst om man vill öka BNP. Där konstateras att de överlägset mest effektiva för att på två års sikt driva upp BNP är ökad offentlig konsumtion (till exempel i välfärden) och offentliga investeringar (till exempel infrastruktur). Effekten av skattesänkningar på inkomster är ”betydligt lägre”, konstaterar KI. Effekten av skattesänkningar på kapital är däremot ”försumbar” eller 0,0 i Konjunkturinstitutets tabell över ”multiplikatoreffekter”.
Skillnaderna är inte direkt små. En krona satsad på ökad välfärd ger 1,3 gångers effekt på BNP, och en satsad krona på infrastruktur ger 1,1 gångers effekt. Medan en satsad krona på inkomstskattesänkningar bara ger 0,3 gångers effekt.
Finansdepartementet spår också en ganska långsam tillbakagång i arbetslösheten. Tror man ens på den egna politiken?
Elisabeth Svantesson skulle förmodligen försvara sig med att skattesänkningar ger ”strukturella” effekter på längre sikt. Samtidigt visar hon kurvor över hur svensk produktivitet fallit tillbaka efter finanskrisen 2007-2008. Det är samma period som Sverige sänkt inkomstskatten genom en rad jobbskatteavdrag på ungefär 300 miljarder per år. Utan att rå på vare sig produktiviteten eller arbetslösheten.
Trots talet om tillväxt är denna budget främst en gåva till moderata kärnväljare. Män med en månadslön på över 65 000 kronor är de stora vinnarna enligt regeringens analys, konstaterar Expressen.
I år var det moderatväljarnas tur. Nästa år, ett år inför valet, kan vi förvänta oss valfläsk till övriga Tidöpartiers väljargrupper.
Under tiden blir det allt mer bekymmersamt att finansieringen av välfärden, som staten får ta ett större ansvar för, sker så oförutsägbart. Och att den höga arbetslösheten inte möts av proportionerliga satsningar på aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildning.