En sympatisk sägning man hör då och då när en människa gått igenom något traumatiskt är “jag skulle inte önska detta på min värsta fiende”.
Nu skulle jag kanske inte klassificera moderata politiker som mina värsta fiender, men nog önskar jag allt skit i mitt och mina kollegors liv på dem, ens ett dygn.
Mer sympatisk än så är jag inte efter försommarens EP-valrörelse.
Sekunden regeringen legitimerade de tidigare hemliga strategierna har gränserna rämnat.
När Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna vägrade reagera starkare än “trist” på Kalla Faktas avslöjande om Sverigedemokraternas desinformations- och påverkanskonton eskalerade hatet. Sekunden regeringen legitimerade de tidigare hemliga strategierna har gränserna rämnat.
Att det pågått någon typ av organiserad SD-kopplad kampanj mot meningsmotståndare har varit uppenbart länge. Testa själv att skriva offentligt om vilket ämne som helst respektive om migration eller Sverigedemokraterna. Svarsfrekvensen blir som dag och natt. Trollsvansen följer nyckelord och svarar därefter.
Efter följer hundratals på hundratals inlägg på dina sociala medier-konton, i sin enskildhet knappast hela världen, men i sin omfattning nöter de ner. Bild- på bild där Lars123 och Torshammare69 skärmdumpat dig från TV när du ser som fulast ut (hej, Lars, you could never). Hån, öppen rasism, illa förtäckta hot mot dig och din familj, rena förtalskampanjer.
Och det är bara det lilla.
Öppet hat mot utpekade journalister, från regeringskoalitionens största parti. Vi har aldrig sett något liknande.
I takt med Sverigedemokraternas grövre tonläge radikaliseras nämligen både Tidöregeringen och högerextremisterna bortom riksdagens väggar. Regeringen radikaliseras i den meningen att de så länge Ulf Kristersson vill mingla på Sagerska tvingas acceptera och därmed legitimera allt grövre utspel.
Under valrörelsen figurerade Aftonbladets politiska redaktör Anders Lindberg och TV4-journalister i SD:s kampanjfilmer. Öppet hat mot utpekade journalister, från regeringskoalitionens största parti. Vi har aldrig sett något liknande.
Men snabbt är de framme, ungmoderaterna på Timbro och moderata politiska tjänstemän på regeringskansliet och gör sitt yttersta för att spela bort korten.
“Är det inte.. egentligen.. en påverkanskampanj ändå när journalister granskar partier mitt i en valrörelse?”, “Får inte Anders Lindberg skylla sig själv, han skriver ju så illa?”.
Yttrandefriheten begränsas till regeringspartierna. Resten av oss får leva med personskydd (vilket många gör).
SD driver också alla andra högerextremister framför sig.
En branschkollega misshandlades i våras på ett öppet möte arrangerat av Vänsterpartiet och Miljöpartiet bara timmar efter att vi kramat varandra hejdå. En vän fick sitt företag nedbränt för en månad sedan. SD har inte utfört dessa dåd, men lever på samma våldskapital. Vi ska veta hur mycket det kan kosta att opponera sig.
Jag förvånas inte över att anonyma konton lolar över texter jag skrivit eller att män på internet tycker jag är ful.
“S och vänstern gör samma sak” ropar en osnuten pressekreterare från Moderaternas Stockholmsbänk. Nej, det gör de inte. De få av er som valt bort SD eller kritiserat dem erkänner det själva.
När moderaten Kith Mårtensson i Sölvesborg valde att bilda ny koalition med Socialdemokraterna tvingades hon genomlida ett helvete. Inför årets EU-val bestämde Sölvesborgsmoderaterna att inte knacka dörr på grund av hot och hat.
När Kristdemokraternas förstanamn till Europaparlamentet, Alice Teodorescu Måwe, kritiserade SD i en stor intervju i DN upplevde hon en hatstorm “utan dess like”.
Väljarna önskar nämligen inte denna verklighet på någon.
Jag förvånas inte över att anonyma konton lolar över texter jag skrivit eller att män på internet tycker jag är ful. Jag förvånas inte heller av att stora delar av detta orkestreras av animenördar hos Sverigedemokraterna.
Det jag däremot inte kan förstå är borgerlighetens svar. Inte bara tystnaden, utan det aktiva ursäktandet. Så länge de själva sitter stilla i båten har de köpt SD:s vapenvila och de har betalat med alla oss andra.
I söndags sa väljarna ifrån. Sverigedemokraterna backade för första gången. Miljöpartiet blev större. Kristdemokraterna förlorade ett mandat till Vänsterpartiet.
Väljarna önskar nämligen inte denna verklighet på någon.