Idag presenterar finansministern sin syn på ekonomin på Harpsund. Säkert ser hon en ljusning men ännu behov att stötta privatkonsumtionen. Hela 70 olika privatekonomiska löften har hittills ställts ut i valrörelsen, enligt banken SEB:s privatekonomer. Det här valet kan utan tvekan dubbas till plånboksvalet.
Det är billigare tandvård, bensin, förskola och kollektivtrafik. Inkomsterna ska öka med sänkt skatt, höjt barnbidrag, bebispeng och bostadsbidrag. Och pengar ska sparas med sänkt skatt på kapital och småbarnsrut.
Så funkar det såklart i en demokrati. Olika partier företräder oftast olika grupper och förslagen blir därefter. Inget direkt fel i det.
Då blir det uppror
Samtidigt påminner det om hur politik brukar bedrivas i fattigare länder. Experter kan förfasas över till exempel subventionerad bensin i något fattigt land. Tyvärr går inte subventionerna att ta bort för då blir det uppror. Politiken är en ständig kamp att hålla befolkningen över vattenytan.
Jag får en krypande känsla att Sverige håller på att fastna i samma läge. Vi lyckas inte lyfta blicken över hur vi ska få mat på bordet. Det blir det fler och fler rabatter på det som redan står där.
Det känns kanske trött att efterlysa visioner. Samtidigt är det nästan definitionen av vad rika, utvecklade länder ägnar sig åt. Man blickar framåt. För att utvecklas. Ketchupen blir en chimichurri och fossilbilen en elbil. Städningen sköts av en robot (håller tummarna!).
Fast i normer och fiendskap
En intressant studie om varför det är så svårt att avveckla fossilsubventioner världen över finner att länder som genom framsynthet lyckats bygga ut fossilfria alternativ har enklare att överge subventioner. Bättre demokratiska institutioner som är mindre korrumperade och mindre beroende av fossilföretag har också enklare att bryta mönstret.
Det verkar som att kvaliteten på demokratin hänger ihop med förmågan att blicka framåt och klimatanpassa sig. Medan svensk poltik tycks ha fastnat i ett finansramverk och snål fördragsparlamentarism som vill ställa mat på bordet idag, men missar frukosten imorgon.
Det råder ingen brist på framtidsfrågor att ta tag i. Ännu borde det finnas plats i valrörelsen för hur energisystemen ska ställas om och laddstolpar komma på plats. Hur välfärden ska finansieras långsiktigt. Hur arbetslösheten ska brytas. Hur tågresandet som exploderat på senare år ska hanteras.
Sverige ska få fler barn gjorda
Nu pågår dessutom en utredning om hur Sverige ska få fler barn gjorda. Rapporterna tycks än så länge landa i att åren mellan 20 och 30 borde innehålla trygga jobb och bostäder. ”När osäkerheten i etableringsfasen är hög tenderar hushåll att skjuta upp familjebildning.”, skriver författarna.
Kanske är det en bra start om vi ska ha någon framtid att blicka mot – att skapa trygga jobb, en bra a-kassa och bostäder för unga där jobben finns.
70 plånboksfrågor är helt okej. Men det skapar inte den där framtiden att längta till som länder som Sverige borde kunna höja sig till att diskutera.
