Redan nu har parterna börjat debattera vad den låga inflationen betyder för avtalsrörelsen. Anledningen är att Riksbanken inte på länge har nått sitt inflationsmål om 2 procent och Sverige har en extremt låg inflation, på gränsen till deflation.
LO och Svenskt Näringsliv har redan hunnit debattera vad den låga inflationen kan komma att betyda för avtalsrörelsen 2016. Inte oväntat hävdar arbetsgivarna att det saknas utrymme för höga löneökningar när inflationen är så låg, annars hotas jobben, och LO kontrar att det är viktigt att inte spä på problemet ytterligare genom små löneökningar.
Göran Zettergren, chefsekonom på TCO.
TCO:s chefsekonom Göran Zettergren menar att Svenskt Näringsliv resonerar galet. Det är inte den låga inflationen som leder till stigande arbetslöshet utan tvärtom. Det är den höga arbetslösheten som leder till låg inflation, i både löner och konsumentpriser.
– På kort sikt påverkas inflationen av att konsumentpriserna åker upp och ned, beroende av en mängd olika faktorer. Men jag menar att på sikt bestäms inflationen av arbetslösheten och löneutvecklingen.
Inflationsmålet ska vara ekonomiskt ankare
Riksbanken kallar sitt inflationsmål på 2 procent för ”nationens ekonomiska ankare”. I praktiken innebär det att olika aktörer och parter i samhället ska kunna ta mer långsiktiga beslut, investera och sluta avtal i förvissningen om att Riksbanken genom att höja eller sänka reporäntan ser till att inflationen på några års sikt rör sig runt 2 procent. Det här gäller inte minst parterna på arbetsmarknaden.
Beroendet av det här ekonomiska ankaret är dessutom ömsesidigt. Riksbankens prognoser bygger på att parterna agerar efter inflationsmålet på 2 procent. Men när parterna nästa år inleder förhandlingar om avtal från 2016 som gäller 2,8 miljoner löntagare, då har Sverige haft ovanligt låg inflation under fyra år. Om och om igen har Riksbanken missat sitt inflationsmål.
När TCO höll ett seminarium i början av november om lönebildningen och den låga inflationen, konstaterade också vice riksbankschef Martin Flodén att alltför låg inflation är ett problem, framför allt för kopplingen till lönebildningen.
– Vi kan inte låta inflationen avvika från målet för länge, jag tror inte vi kan behålla trovärdigheten för målet om vi låter det ske.
Martin Flodén, vice riksbankschef. Foto: Riksbanken
Att Sverige ändå har haft låg inflation i tre år nu, förklarar Martin Flodén med att efterfrågan är svag i omvärlden, och även omvärlden har låg inflation.
– Vi kan inte gärna påverka omvärlden, men vi kan motverka genom att sänka reporäntan – och visa att kommer att stanna där under en tid. Det stärker inhemsk efterfrågan, det gör att det blir mer effektivt att investera och att konsumera framför att spara.
TCO:s chefsekonom Göran Zettergren tillhör dem som tror att Sveriges långvariga problem med låg inflation i själva verket beror på en alltför stram penningpolitik.
– Riksbankens modeller tar inte tillräcklig hänsyn till arbetslösheten. Det är den höga arbetslösheten som gett låga löneökningar, som i sin tur bidragit till den låga inflationen. I själva verket har vi inte haft någon löneledd inflation i Sverige sedan tidigt 1990-tal.
– Riksbanken släppte fokus på arbetslösheten 2010–11. Man tyckte det var farligt att ligga kvar med en låg ränta när bostadspriserna ökade och höjde därför styrräntan.
”Missar målet igen”
Enligt Göran Zettergren kommer Riksbanken återigen att missa sitt inflationsmål, trots nollräntan.
– Fackets mål är hög sysselsättning och höga reallöneökningar. Högre löneökningar kommer driva upp inflationen, vilket visserligen för Riksbanken närmare sitt mål. Men det innebär också att Riksbanken kommer att höja räntan tidigare än annars. Arbetslösheten kommer då att börja stiga igen.
Resultatet blir löneökningar som i hög grad äts upp av inflationen samtidigt som arbetslösheten blir onödigt hög.
Den inhemska ekonomin går ganska bra, menar Göran Zettergren. Men i Eurozonen ser vi ännu inte någon tydlig ljusning.
– Risken är stor att det fortsätter gå knackigt under lång tid, och då riskerar nollräntan i Sverige att bli bestående under lång tid. Sveriges ekonomi bedöms öka med 3 procent nästa år och arbetslösheten tycks vara på väg ner. Men jag tror inte att det räcker. Tyvärr måste nog finanspolitiken hjälpa till, och jag hade gärna sett att man satsat mer på investeringar i budgetpropositionen.
”Riksbanken är nervös nu”
Annika Winsth, chefsekonom på Nordea.
Nordeas chefsekonom Annika Winsth säger att nästa avtalsrörelse blir en utmaning för parterna, av fler skäl. Dels för att industrin som märke för lönenivån på resten av arbetsmarknaden håller på att förlora mark när det är tjänstesektorn som växer. Dels kommer Riksbankens problem att få upp inflationen ge avtryck.
– Parterna kommer att undra: blir det verkligen 2 procents inflation på sikt? Det är ju i stort sett ingen annan än Riksbanken som tror på den prognosen nu.
– Min känsla är att Riksbanken är nervös nu och att det är ett viktigt skäl till de senaste sänkningarna av styrräntan.
Annika Winsth tror ändå att utgångsläget för förhandlingarna kommer att vara en inflation på 2 procent. I stället siar hon om en annan effekt:
– Parterna kommer att vara försiktigare med att sluta längre avtal. Det har man lärt sig under den här perioden, att inflationen inte blir som vi tror.
Samtidigt menar hon att man måste vara ödmjuk, det är svårt att förutsäga inflationen i en komplex värld.
– Kapitalet rör sig globalt och hela världen är full av människor som kan konkurrera om jobben, det trycker ner lönerna. Alla har blivit överraskade över att inflationen har blivit så låg. Men det är otroligt många parametrar att ta hänsyn till.
