Efter andra världskriget var Tyskland ett land i spillror. Men Västtysklands snabba tillväxt är ett gott exempel på att även det mest avskyvärda rike kan återuppstå som en blomstrande demokrati.
En av de som engagerade sig hårt i den tyska industrins snabba comeback var juristen och organisationsexperten Reinhard Höhn. I början av 1950-talet grundade han, tillsammans med några gamla kolleger, en ledarakademi i Bad Harzburg. Där skulle tusentals chefer utbildas de kommande decennierna i den management-teori som skulle få namnet Bad Harzburg-skolan.
I dagens svenska politiska landskap är det inte längre orimligt att undra hur en auktoritär, nationalistisk arbetsmarknadspolitik egentligen kan se ut.
Teorin byggde på att ge medarbetarna frihet att själva finna de bästa vägarna till ledningens mål. Höhns idéer föll i god jord, inte bara i Tyskland. Även i länder som Frankrike och USA, ja även i Skandinavien, blickades det nyfiket mot Bad Harzburg.
Men allt fick ett abrupt slut 1971 då det uppmärksammades att Reinhard Höhn, liksom hans närmaste medarbetare, hade varit högt uppsatta nazister. Höhn hade haft en lång karriär inom Hitlers parti; vid krigsslutet 1945 var han officer inom SS. Likt många andra inom nazistpartiet hade Höhn dock tämligen smärtfritt kunnat återvända till en ansvarsfull post i den nya tyska demokratin.
Många av företagen som skickade sina chefer till Bad Harzburg visste att skolan drevs av före detta SS-män. Det var först när uppmärksamheten blev för stor som verksamheten tvingades slå igen.
Stor tänkare inom managementteori
Reinhard Höhns idéer om effektivt ledarskap levde dock vidare och hans böcker gavs ut i nya upplagor löpande så sent som 1995. När han avled 2000, 96 år gammal, beskrevs Höhn som en stor tänkare inom managementteori, och hyllades för sin gärning. Trots att hans teser i stort sett hade varit desamma alltsedan tiden som naziledare.
Reinhard Höhn såg på sin organisationsform som att medarbetarna gavs frihet, och på så vis levererade bättre.
I dagens svenska politiska landskap är det inte längre orimligt att undra hur en auktoritär, nationalistisk arbetsmarknadspolitik egentligen kan se ut. Hur organiseras arbetslivet med utgångspunkt från dylika drivkrafter? Ett svar finns i Reinhards teorier.
Den franske historikern Johann Chapoutot reder i sin bok Libres d’obéir (2020, engelsk översättning 2023) ut nazistisk organisationsteori i allmänhet, och Reinhard Höhns tankar i synnerhet. Det första Chapoutot påpekar är att nazismen såg staten som något ont, en konstruerad ”apparat” som vill folket illa. Det var därför Hitler pratade om Tyskland som ett rike, inte en stat.
Färre skulle göra mer
När nazisterna tog över makten 1933 uppstod dock ett dilemma. ”Apparaten” tjänade trots allt ett syfte, och partiets intelligentia ville behålla viss struktur, inte minst av effektivitetsskäl. Samtidigt minskade antalet tjänstemän inom förvaltningarna kraftigt, först på grund av alla utrensningar och senare genom mobilisering till armén. Mantrat blev därför att färre skulle göra mer, och här föddes Reinhard Höhns idéer om arbetets organisation.
Grundtanken med nazismen är som bekant folkförädling; socialdarwinism i sin mest extrema form. Endast de ”bästa” exemplaren av den mänskliga rasen behövs, och genom ett ”naturligt” urval kan en sållning ske. Och med det ”bästa” humankapitalet tillgängligt behövs helt enkelt inte så många. Denna idé förde Reinhard Höhn in i tysk företagsstyrning redan under sin tid som SS-officer, enligt Chapoutot.
Ledningen ska peka ut mål
Höhn menade att det enda som krävs av en ledning, en Führer, är tydliga mål. Detaljer som hur målen ska uppfyllas behöver inte en god ledare lägga tid på. Eftersom endast de bästa medarbetarna är kvar så kommer de lösa alla problem på vägen genom sin briljanta tankeförmåga. Med hjälp av sunt förnuft, denna diffusa superkraft, kommer vägen till målet vara självklar.
Att tro på medarbetarnas fulla potential kan visserligen låta sympatiskt. Men om tesen bygger på en rasistisk idé så blir förstås smaken i munnen besk. När Höhn sedan uppdaterade sina teorier efter kriget så försvann också det rasbiologiska tankegodset. Men en annan bärande beståndsdel från nazitiden kvarstod.
En nazistisk syn på arbetet kan nämligen inte omfamna tanken om en ständig konflikt mellan arbete och kapital. Det anses vara en så kallad ”judebolsjevikisk” konstruktion. Därför förbjöds alla fria fackföreningar i Tredje riket. Arbetare och företagare skulle i stället stå på samma sida i den nazistiska kampen. Och just denna distinktion av synen på arbetsmarknadens parter förädlade Höhn sedan i sin post-nazistiska skepnad.
Napoleons arméer inspirerade Preussen
Reinhard Höhns stora passion var militärhistoria, och framför allt fascinerades han av den omställning som den preussiska armén hade gjort efter nederlaget mot Napoleons arméer i början av 1800-talet. Preussens analys var att de franska soldaterna drivits av en idé, grundad i den franska revolutionen, och att de slagits bättre för att de hade trott på något.
Preussen organiserade om hela sin armé och gav små enheter större frihet att lösa tydliga order. Typ: ta den kullen, välj själv hur, vi litar på er. Och eftersom den preussiska armén i stort sett var oövervinnerlig under 1800-talet drog Höhn slutsatsen att delegerandet var avgörande, varpå han förde över dessa tankar på organisering av arbetet inom en industri.
Vi är fria att lyda
Reinhard Höhn såg på sin organisationsform som att medarbetarna gavs frihet, och på så vis levererade bättre. Huvuddragen i denna idé har därefter inspirerat hundratusentals chefer världen över, enligt Johann Chapoutot. Han pekar på en rad bolag som idag vill ge sina medarbetare känslan av att äga utvecklingen av sina arbetsuppgifter, och samtidigt behålla ledningens oinskränktas rätt att peka med hela handen i vilken riktning denna förädlade arbetsförmåga ska verka.
Avkastningskrav och vinstmarginaler kan ifrågasättas av varje medarbetare utan att kaos uppstår.
Som sagt, tanken att medarbetare själva bäst löser vardagens utmaningar på arbetet kan låta lockande även för dagens fackligt aktiva. Men det är lätt att se bristerna i Höhns idéer, menar Chapoutot, eftersom de inte helt går att sanera från nazistiskt tankegods hur mycket någon modern politiker eller företagsledare än skulle vilja.
Reinhards Höhns grundidé handlade om frihet i arbetet. Johann Chapoutot kallar dock denna vision för en perversion, att det endast var en ”frihet att lyda”. Ledningens mål får nämligen inte ifrågasättas enligt Bad Harzburg-skolan.
Ett företag är dock ingen armé, där målkonflikten handlar om att segra eller dö. Avkastningskrav och vinstmarginaler kan ifrågasättas av varje medarbetare utan att kaos uppstår. Och om delaktighet inte erbjuds angående själva målen med verksamheten är det ingen frihet i arbetet, menar Chapoutot. Utan endast en påminnelse om den eviga konflikten mellan arbete och kapital.