I slutet av maj satt jag och drömde om årets semester. Av någon anledning kände arvtagaren och företagsledaren Jacob Wallenberg att det var dags att gå ut i media med en varning. Med självsäker röst slog han fast att vi svenskar “har det lite för bra”.
Problemet var att vi inte längre var hungriga. Sverige hade tappat sin drivkraft.
Den som inte kämpar tillräckligt hårt, förtjänar inte riktigt det hen har. Det gäller att göra rätt för sig.
Hur vill han motivera oss som inte äger eller leder ett företag att lägga i en extra växel? Är Jacob villig att dela lite av vinsten med oss?
Allt oftare pratar politiker, företagsledare och vanliga människor om att det är viktigt att vi alla gör rätt för oss. Aposteln Paulus sade att den som inte arbetar skall heller inte äta.
Jag tycker om mat och att vara mätt, så vad krävs av mig för att jag ska göra rätt för mig?
Ifall ett fullständigt ekonomiskt oberoende är vad som krävs, så gör runt 70 procent av Sveriges befolkning inte rätt för sig.
Ett av Margaret Thatchers mest kända citat är: “The problem with socialism is that you eventually run out of other people’s money.” Jag tolkar det som att vi gör rätt för oss först när vi inte är beroende av andras pengar eller hjälp. Jag ska själv kunna betala för alla kostnader som kan tänkas dyka upp under mitt liv. Det låter inte orimligt och tanken gör regeringspartiernas politik lättare att förstå. Nästan alla i Sverige borde klara av det, vi har det ju lite för bra.
I början av 00-talet undersökte Finansdepartementet hur mycket en medborgare behöver betala in i skatt under ett genomsnittligt liv för att kunna betala för sin genomsnittliga andel av de offentliga tjänster som vi erbjuds under en livstid. Det visade sig att blygsamma 3 av 10 svenskar lyckades med det. 30 procent av skattebetalarna var nettobetalare och 70 procent var nettomottagare.
De skattefinansierade socialförsäkringssystemen och den offentliga sektorn minskar de negativa effekterna av samhällets inkomstskillnader. De flesta av oss förlorar på försämrad samhällsservice i utbyte mot sänkta skatter.
Ifall ett fullständigt ekonomiskt oberoende är vad som krävs, så gör runt 70 procent av Sveriges befolkning inte rätt för sig. Om viktiga yrkesgrupper som till exempel lärare, sjuksköterskor, brandmän, poliser, undersköterskor och vårdbiträden inte gör rätt för sig, vilka är det då som gör rätt för sig?
Endast hårt arbete leder sällan till rikedom, i så fall hade många fler av oss varit rika.
För många finns inget starkare bevis på att du har gjort rätt för dig än en förmögenhet eller en hög lön. Vi som inte har nått dit behöver bara arbeta ännu hårdare eller välja en mer lönsam karriär. Vi har själva valt vår livssituation.
Det låter inte helt galet, men lönen baseras sällan på hur hårt vi arbetar. Den beror på yrkets status, tillgång till arbetskraft, förhandlingar och på hur stor vinst arbetet genererar. Ett vårdbiträde som arbetar 80 timmar i veckan skulle knappt tjäna 60 000 kronor i månaden före skatt, under den period hen orkar arbeta så mycket. Endast hårt arbete leder sällan till rikedom, i så fall hade många fler av oss varit rika. Det handlar mer om karriärval och kontakter. Har du turen att födas av föräldrar som har gott om pengar så är det en stor fördel. Och har du möjligheten att ärva din förmögenhet så behöver du inte arbeta alls. Tyvärr kan vi inte välja föräldrar.
Det oroade mig att insulin i fel dos kan döda en människa, men sjuksköterskor var dyra och jag var billig.
För några år sedan arbetade jag som vårdbiträde på ett gruppboende i Nacka. En dag blev jag ombedd att göra en 30 minuter lång webbutbildning för att kunna ge sprutor. Jag fick kortfattad information om diabetes, att mäta blodsocker och ge insulin. Det oroade mig att insulin i fel dos kan döda en människa, men sjuksköterskor var dyra och jag var billig. Efter genomförd utbildning kunde jag skriva ut ett litet diplom som bekräftade mina nya kunskaper.
Även yrken med låga löner kan utföra viktiga uppgifter. Ifall värdet på ett utfört arbete värderas så lågt att en heltidstjänst varken ger dig möjlighet att hyra en bostad eller äta ordentligt, anser jag att det inte är ett riktigt arbete. Vi behöver inte låtsasjobb, vi behöver riktiga jobb som kan ge människor en framtid och meningsfulla liv.
Jag tror att samhället skulle må bra av att diskutera hur vi värderar olika yrken och ge fler chansen att få känna att de är betydelsefulla och gör rätt för sig. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Vad skulle hända om alla utbildade sig till aktiemäklare, fondförvaltare, läkare eller programmerare?
Alla är inte driftiga entreprenörer, programmerare eller säljare. Vi har olika förmågor och intressen. Vad skulle hända om alla utbildade sig till aktiemäklare, fondförvaltare, läkare eller programmerare? Eller ifall alla startade techföretag? Jag tror att många hade blivit missnöjda. Inga skolor, ingen fungerande vård och omsorg, inga nöjen, ingen renovering av bostaden och inga resor till solen.
Nyligen gick Jacob ut och varnade för en ny regering i Financial Times. En vänsterregering skulle leda till höjda skatter. Han får lägga i en extra växel. Vill han få oss andra att göra det också – motivera oss! Jag tror att vi är många som vill få det hyggligt bra.
Personligen vill jag ha råd med ett restaurangbesök då och då. Det är trevligt och mat är gott.
