Försäkringskassan har sedan 2019 ett enda försäkringsmedicinskt verktyg för att avgöra om en person ha förmåga till aktivitet eller inte, efter en längre tid med sjukpenning.
Verktyget heter AFU – aktivitetsförmågeutredning.
Försäkringskassan köper sådana av regionerna. Men det är regeringen som varje år i statsbudgeten avgör hur mycket pengar som kan läggas på sådan, och därmed styr hur många som kan göras.
Förra året tog pengarna slut redan i maj, vilket ledde till ett fyra månader långt stopp. Andra perioder kan det plötsligt beställas många, av mer budgettekniska skäl.
Ute i regionerna görs utredningen av läkare, och ibland psykologer, arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Det kan vara privata utövare, konsulter, vissa regioner köper av andra och så vidare.
Utredningen går sedan går tillbaka till Försäkringskassans för ett beslut om du ska få fortsatt sjukpenning, eller inte.
AFU fångar sällan komplexa sjukdomar
Enligt en granskning av metoden från ISF i våras görs i snitt dryga femtusen utredningar varje år. Men det varierar väldigt, utifrån hur mycket pengar som avsätts.
I år fick Försäkringskassan samma summa som förra året, trots att man äskat om mer på grund av långa sjukfall och ökade kostnader för utredningarna.
Att det finns ett tak satt av staten, anser ISF leder till ryckighet i antalet beställningar av AFU-utredningar. Och att det inte är behovet som styr.
Granskningen visar också att AFU inte fångar upp komplexa sjukdomsbilder, och ofta missgynnar människor med psykiska sjukdomar.
Arbetsvärlden har nyligen granskat hur AFU används när det kommer till sjukdomar som ME.
”Föreskriften då detaljerad att man häpnar”
Men även lagstiftningen som omger AFU, får kritik.
Ruth Mannelqvist, professor i rättsvetenskap med särskilt fokus på socialförsäkringar, säger att lagstiftningen runt AFU är ”anmärkningsvärd”.
– Vanligtvis försöker man hålla lagtext så generell som möjligt, och sedan kan riksdagen delegera till regering eller myndighet att utforma regler och föreskrifter för hur lagen ska tillämpas. Men den här föreskriften är så oerhört detaljerat skriven, man häpnar ju av bilagorna.
Men ska inte en föreskrift vara detaljerad?
– Jo, men det betyder inte att den ska gå in och beskriva hur en profession ska utföra sitt yrke. Om jag vore läkare skulle jag vara ganska chockerad över hur föreskriften om AFU säger hur jag ska lyfta armen på en patient.
Ordlista: Förordning, föreskrift
- Regeringen beslutar om förordningar. De ska förtydliga och precisera det som står i lagarna.
- Ibland behövas ännu mer detaljerade, då kan en myndighet få rätt att besluta om så kallade föreskrifter. Till exempel Arbetsmiljöverkets föreskrifter för olika områden.
I förordningen står till exempel vilken ersättning en läkare kan få per timme.
Och i föreskriften radas kroppsdelar upp som läkaren ska gå igenom.
Armbåge: ”Böj armbågarna 90 grader, vrid händerna så att handflatorna vänds uppåt respektive nedåt.”
Höft, knä och fotleder: ”Gå ned på huk och res dig igen”.
”Sjukpenning är ingen förmån”
Tanken med AFU var att utredningarna skulle standardiseras och bli förutsägbara.
Men det har visat sig svårt, då det fortfarande är olika läkare som gör dem, olika handläggare på Försäkringskassan som läser dem, som i sin tur ibland kopplar in Försäkringskassans egna försäkringsmedicinska utredare, FMR.
Kritiken kom redan runt 2010 när regeringen gav Försäkringskassan i uppdrag att ta fram en modell för att bedöma arbetsförmåga, inför dag 180 i en persons sjukpenning. Under de följande åren prövades AFU som pilotprojekt i några större regioner.
– Vi menade ju att det stred mot den enskildas integritet. Att lagstiftningen ska kräva att en medborgare ska genomgå alla undersökningarna för att ha rätt till ersättning eller inte gör att utredningen mer liknar en behovsprövning. Och sjukpenning är inte en behovsbaserad förmån, säger Ruth Mannelqvist.
”Modellen fokuserar mycket på individen”
Kritiken riktade sig också mot skalan i utredningarna från 1-4, som ska sättas i relation till vissa yrken.
Ruth Mannelqvist säger att sådant är i ständig förändring, och tar lagerarbetare som exempel. Där stark kropp var viktigt tidigare.
– Men den som varit på ett lager idag vet att det krävs jättehög kognitiv funktion för nästan allt är digitaliserat. Modellen fokuserar väldigt mycket på individen och inte på omständigheterna runtomkring, som arbetsmarknaden.
Men pilotprojektet ledde trots kritik till lagstiftning.
2019 trädde lagen i kraft.
Trend med detaljstyrning av yrkesgrupper
Ruth Mannelqvist anser att politisk detaljstyrning inte är unikt för just sjukförsäkringen. Utan hon tycker sig se en ”trend” på flera områden som skola, vård och omsorg.
– Kanske finns en misstro mot professioner som jurister, läkare, lärare och socialarbetare? Eller så tycker politikerna att förändring går för långsamt. Men jag tror inte på den här riktningen.
Riskerar att folk faller mellan stolar
Hon anser att eftersom samhället, och arbetsmarknaden, är i ständig förändring är en detaljreglerad lagstiftning problematisk. Den blir ”fall- och tidsbunden”.
– Med väldigt strikta regler blir verkligheten mer mångfacetterad än vad lagstiftningen lyckas få på pränt. Det leder till situationer där människor faller mellan stollar, men man kan inte göra något eftersom lagstiftningen är så detaljerad.
– Och jag vill verkligen betona att det här inte bara gäller nuvarande regering. Utan en utveckling som vi sett de senaste tio, femton åren.
Arbetsvärlden har sökt socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) för svar på frågor om politiken tänker ändra något med AFU, eller direktiven till Försäkringskassan.
Men vi har inte fått svar.
