Den utdragna hamnkonflikten i Göteborg har påverkat debatten om konflikträtten (läs mer här). Det ledde också till att regeringen i början av sommaren tillsatte en utredning om rätten att vidta stridsåtgärder på arbetsmarknaden. Utredaren Tommy Larsson ska vara klar med utredningen senast den 31 maj nästa år.
Men långt innan den utredningen tillsattes, fick Medlingsinstitutet i uppdrag att titta närmare på hur vanligt det egentligen är med stridsåtgärder och varsel mot just arbetsgivare som redan är bundna av ett kollektivavtal, så som är fallet i hamnkonflikten.
420 varsel har gjorts
Medlingsinstitutet har kartlagt varsel och utlösta konflikter från halvårsskiftet 2000 till och med augusti 2017, mot arbetsgivare som redan har ett kollektivavtal. Man har tolkat sitt uppdrag att enbart gälla primäråtgärder som vidtas till stöd för egen sak, inte sympatiåtgärder. Medlingsinstitutet har inte med varsel och konflikter i samband med att gamla avtal löper ut.
Från det att Medlingsinstitutet startades 2000 till och med augusti 2017 har det lagts cirka 420 konfliktvarsel mot arbetsgivare som redan har ett gällande kollektivavtal – eller där det är osäkert. I uppåt 150 fall är det osäkert om arbetsgivare har kollektivavtal, och i så gott som alla osäkra fall står en SAC-förening bakom varslet.
Tydlig skiljelinje mellan facken
Medlingsinstitutets chefsjurist Per Ewaldsson som står bakom kartläggningen vill inte rangordna resultatet, men säger till Arbetsvärden:
– När det gäller de etablerade facken så handlar deras varsel om stridsåtgärder alltid om att man vill träffa ett kollektivavtal men att arbetsgivaren vägrar teckna ytterligare kollektivavtal, till skillnad från syndikalisternas varsel. Och de etablerade facken varslar om samma stridsåtgärder här, som i alla andra varsel.
Syndikalisternas varsel handlar i princip aldrig om att få till stånd ett kollektivavtal utan ofta om enskilda medlemmars villkor, arbetsmiljö eller frågor om hur arbetet bör vara organiserat. Ibland gäller varslen flera syften samtidigt, visar Medlingsinstitutets kartläggning.
Det är oklart i hur många fall som varslen har lett till i stridsåtgärder, och främst handlar den osäkerheten om fristående fack. I 280 fall är det osäkert, i 60 fall har varslen gått vidare till stridsåtgärder av något slag, och i cirka 80 fall har stridsåtgärder inte utlösts.
Några typfall
Medlingsinstitutet beskriver några typfall när varsel riktas med syfte att få till stånd ett kollektivavtal, mot arbetsgivare som redan är bunden vid ett annat kollektivavtal, till exempel:
- När arbetsgivaren bedriver blandad verksamhet, och har avtal om delar av verksamheterna. Då kan facket som avtalar om andra delar av verksamheten vilja ha avtal.
- När arbetsgivaren av olika orsaker byter arbetsgivarorganisation, med ett annat kollektivavtal. Facket som har det gamla avtalet kanske inte vill förlora det, och konflikt kan uppstå.
- Fristående fack som inte normalt är kollektivavtalsbärande vill ha kollektivavtal. Då brukar arbetsgivaren förklara att man inte är beredd att teckna ytterligare kollektivavtal.
– I det sista exemplet handlar det inte om huruvida ett befintligt avtal ska anses tillämpligt eller ej, utan här är det ett annat slags fack som vill ha ett eget avtal, och så är exemplet i Göteborgs hamn, förklarar Per Ewaldsson.
Ovanlig medling i hamnkonflikten
I det fallet vill Hamnarbetarförbundets avdelning enligt sina varsel skriva avtal om sådant som inte är reglerat i arbetsgivarens avtal med Transport. Men arbetsgivaren säger att man redan har ett kollektivavtal som reglerar allt förekommande arbete, därför kan man inte teckna ett avtal med avdelningen.
Och i sådana situationer, säger Per Ewaldsson, brukar det normalt inte bli aktuellt med medling.
– Där finns inga förutsättningar att komma fram. Men i hamnkonflikten bad parterna Medlingsinstitutet att utse medlare.
Enligt Medlingsinstitutet innebar medlingen att Hamnarbetarförbundets avdelning 4 erbjudits att teckna ett kollektivavtal som inte var i konkurrens med Transport, men som gav Hamn 4:an status som avtalspart på organisationsnivå.
Men Hamnarbetarförbundet avböjde två olika medlingsbud, och medlingen är i dag avslutad. Nu pågår inga stridsåtgärder, det ligger heller inga varsel.
Antalet lokala tvister (mellan ett fack och en enskild arbetsgivare) har blivit allt färre. Följdaktligen minskar antalet lokala medlingsärenden. Dessutom är det numera i princip bara i tvister om kollektivavtalstecknande som Medlingsinstitutet beslutar om medling.
Utredare ska överväga ny nämnd
Det förekommer naturligtvis gränsdragningstvister mellan så kallade etablerade fack.
– Men där brukar man kunna reda ut det, om inte förr så inför eller under en medling, säger Per Ewaldsson. Beroende på att det just finns en viss ordning för hur gränsdragningsfrågor ska lösas, så som inom LO. Men handlar det om att den ena parten är en fristående organisation finns inga sådana system, så där är det betydligt svårare.
Regeringens utredare av stridsåtgärder, Tommy Larsson, har också fått i uppdrag att särskilt undersöka möjligheten att inrätta en nämnd, som vid behov skulle kunna fatta beslut om sådant som samordning mellan konkurrerande kollektivavtal.