Det polska hissinstallationsbolaget Meron Tadeusz Meronk sa sig ha blivit pressade till att skriva under ett kollektivavtal som innehåller tjänstepensioner och försäkringar, trots att deras anställda hade försäkringar i Polen. IF Metall skulle ha hotat med veto i MBL-förhandlingar med huvudentreprenören Kone, som anlitade det polska bolaget. En olovlig stridsåtgärd, hävdade Meron.
IF Metalls linje var att talet om vetot var taget ur luften och byggde på missförstånd eller rykten. Och om det ändå vore så att en lokal klubbföreträdare på huvudentreprenörerna Kone hade talat om ett veto hade denne inte en formell rätt att göra det. Klubben ”har inte rätt att besluta om veto enligt 39 § medbestämmandelagen”, anförde fackets jurister, enligt domen.
AD: MBL-protokoll ingen stridsåtgärd
AD gick på fackets linje i en så kallad mellandom. Detta eftersom Meron inte hade lyckats bevisa att någon lagt eller hot om veto. Det står visserligen i ett MBL-protokoll under rubriken ”Resultatet av förhandlingen” att ”företaget kan anlita företag på underentreprenörlistan förutsatt att alla har tecknat kollektivavtal”, men det framgår av AD:s utredning att detta inte varit ett absolut krav från klubbens sida.
Att någon uttrycker att alla underentreprenörer bör eller ska ha kollektivavtal kan inte ses som en åtgärd, och alltså heller ingen stridsåtgärd, resonerar domarna.
De svenska facken slapp därmed en process om det är rätt att vidta stridsåtgärder för tjänstepensioner till utstationerade. I alla fall för tillfället.
Frågan kan lyftas till politisk nivå
Fabrizio Vittoria Beijer på svenska juristbyrån Momentius Legal & Policy Analysis har företrätt Meron i processen. Han har gett upp om att få stöd av EU-domstolen gällande Meron-fallet.
– Det går inte att rent rättsligt att föra frågan till EU-domstolen, säger han.
Men han och byrån har inte gett upp om den EU-rättsliga frågan. Har facken har rätt att ta strid om försäkring- och tjänstepensiondelarna i ett utstationeringsavtal? Det finns en plan att jobba vidare med frågan, men inte då genom just Meron-fallet.
– Det handlar om att lyfta upp frågan till en politisk nivå. Det skulle vara möjligt att anmäla Sverige till EU-kommissionen för att ha implementerat direktivet felaktigt, säger han.
Han säger att det finns en förståelse för kollektivavtal hos de utstationerande bolagen, men inte för paragraferna som reglerar försäkringar och pension.
– Tjänstepensionerna ingår inte i utstationeringsdirektivets hårda kärna av minimivillkor, så det finns inget lagligt stöd för att kräva detta.
Finns det en förståelse hos er eller era klienter för att facken agerar om det visar sig att det saknas tjänstepensionsförsäkringar i hemländerna?
– Jag kan jag inte uttala mig om hur olika fackföreningar agerar, det blir svårt att svara på frågan.
”Rättslig osäkerhet kring pensioner”
Fabrizio Vittoria Beijers kritik mot hur Sverige införlivat EU-rätten via kollektivavtalen för de utstationerade går dock inte ut på att avtalen automatiskt kräver dubbelförsäkringar, utan att dubbelförsäkringar är en möjlig konsekvens av de svenska avtalen.
Han exemplifierar med avtalet mellan IF Metall och Teknikarbetsgivarna, som Meron skrivit på. Där står att parterna är överens om principen att utstationerande bolag inte behöver teckna försäkringar om motsvarande försäkringsskydd finns i hemlandet. Å andra sidan står det också att bolaget ska betala till försäkringsbolaget FORA, berättar juristen.
– Det står inte exakt vad, och till saken hör att du måste skriva på först, för att sedan ansöka om undantag med hänvisning till att försäkringarna betalas i hemlandet. Detta skapar en betydande rättslig osäkerhet samt en administrativ börda för de utstationerande bolagen, säger Fabrizio Vittoria Beijer.
Som Arbetsvärlden skrivit om tidigare verkar det inte som om FORA, som administrerar SAF-LO tjänstepension och de andra försäkringarna, blivit övertygade om att de utstationerade arbetarna hade motsvarande försäkringar i Polen.
