Charlotta Strömberg pekar på vikten av normer i jämställdhetsarbetet. Philip Essehorn går samhällsprogrammet och tycker föräldraledighet är viktigaste jämställdhetsfrågan på arbetsmarknaden. Sandra Lanros menar att feminism ska vara en frigörelsefråga.
Röster från tre elever
– Normer för hur man ska bete sig i skolan och samhället, ja överallt. Jag går i en tjejklass, det blir stora skillnader när det kommer in några killar. Så normer behöver man arbeta med.
Vilken jämställdhetsfråga är viktigast på arbetsmarknaden?
– Att lönerna förbättras. Och vilka jobb vi har. Det är stor skillnad om en man eller kvinna blir sjuksköterska. Det borde inte vara en skillnad utan bara ett yrke.
Hur förändrar man normer och val av jobb?
– Genom att uppmärksamma skillnaderna, alla bör vara medvetna om dem. Men jag vet inte vad man aktivt kan göra.
– Jag är inte för tvång att vara pappaledig, utan att man gör det som passar ens familj bäst. Men könskvotering kommer att vara en växande fråga.
Hur ska man ändra attityder?
– Gymnasieutbildningen gör stor nytta, den lär oss att ta hänsyn och se med olika perspektiv.
Vad är feminism för dig?
– Lika skyldigheter och lika rättigheter för alla.
– Som monterar ned strukturer som rasifierade och icke-binära personer faller under. Feminism ska vara inkluderande.
Vilken roll kan facken och de politiska partierna ha för förändringsarbetet?
– En otroligt viktig roll. Vissa förändringar behöver lagstiftas om, annars har jag svårt att se att vi konkret kan göra något. Ibland behövs den där extra knuffen för att folk ska ta sig själva i kragen och göra någonting.
”Det här är ett bra initiativ att nå dem som är framtiden.”
När TCO-ordföranden Eva Nordmark gör sig redo att delta i paneldebatten frågar Arbetsvärlden varför TCO är med i projektet.
– TCO driver på många reformer för ökad jämställdhet. Men det räcker inte utan vi måste också se till att unga människor funderar och reflekterar över de normer och värderingar som vårt samhälle i hög grad vilar på. Det här är ett bra initiativ att nå dem som är framtiden.
Debatten inleds med att Chimamanda Ngozi Adichie hälsar eleverna genom ett Youtube-klipp där hon på ett rättframt sätt talar om varför hon är feminist och varför vi alla borde vara det. Det raka sättet känns igen från boken där hon i korta anekdoter från vardagslivet blixtbelyser hur det går till när män och kvinnor behandlas olika av ingen annan anledning än att de just är män och kvinnor.
Panelen tar plats på scen: elever, LO- och TCO-ordförandena och några till. De delar med sig av insikter och iakttagelser och resonerar om varför vi alla borde vara feminister. Publiken sparar på vare sig jubel eller applåder. Som när Eva Nordmark berättar hur hon blev feminist på 15-årsdagen. Hon hade önskat sig en moped men fick en symaskin.
– Jag fick en moped, flikar LO:s Karl-Petter Thorwaldsson in.
Efter debatten säger Eva Nordmark till Arbetsvärlden att hon hoppas boken ska leda till samtal om jämställdhet och feminism.
– Och att eleverna ska bidra i det arbetet, kanske driva på och ställa krav på facket, politiker och andra. Och reflektera över ”hur vill jag leva mitt liv”.
Hur är läget för feminismen i Sverige idag?
– Många saker går framåt men i mångt och mycket går det alldeles för sakta. Det är min korta analys av läget. Därför behövs fler krafter som bidrar till att snabba på att vi ska få ett jämställt samhälle och arbetsliv.