– Ni är inte bara vänner till oss, ni är våra bröder och systrar. Hör ni sirenerna där ute?
Yurii Pizhuk, ordförande för det ukrainska facket för statligt anställda, tystnar för ett ögonblick, ser sig om i rummet. Märkbart upprörd tar han upp tråden igen, hans ryska översättare säger på engelska att han ber om ursäkt – det pågår ett flyganfall utanför huset där han befinner sig, det är därför han talar så upprört. Men han ska försöka lugna sig.
– Våra familjer gömmer sig i källare, vi dödas och utrotas, vi försöker hjälpa alla de som skadas. Vi kommer att fortsätta att slåss för vår självständighet, det är omöjligt att utrota friheten, säger Yurii Pizhuk och fortsätter:
– Mina händer är våta av mina barns tårar. Jag tvättar dem inte för jag vill känna närheten till dem och påminnas om vad det är vi kämpar för.
Det fackliga stödet är ovärderligt
Det har gått sju dagar sedan Ryssland invaderade Ukraina och när Yurii Pizhuk berättar om sin belägenhet så gör han det inför omkring 250 fackliga representanter från hela världen, vars förbund är kopplade till paraplyorganisationerna EPSU och PSI. Under det digitala mötet, vid vilket också fackförbundet ST och Vision deltar, avlöser vittnesmålen från de ukrainska fackrepresentanterna varandra – alla betonar de att de aldrig kommer att sluta slåss för ett självständigt Ukraina, och de uppmanar de närvarande att kräva hårdare sanktioner mot Ryssland av sina regeringar, att det ukrainska luftrummet ska stängas, att stödet från deras systerfack runt om i världen är nödvändigt och ovärderligt.
Jag trodde aldrig att jag skulle behöva föreställa mig vad det skulle innebära att leva genom en sådan här mardröm
Flera av de närvarande börjar bakom sina skärmar att gråta, andra tänder cigaretter under det att samtalet böljar fram och tillbaka.
Vad kan syskonfacken bidra med i termer av praktisk hjälp när det kommer till situationen i Ukraina? Detta är den fråga som man har samlats för att lösa under denna morgon. De närvarande uppmanas att sprida information om den nya insamling som EPSU och PSI sjösatt till förmån för arbetare och fackligt engagerade som söker fly Ukraina – donationerna ska gå till mat, förnödenheter, transport och uppehälle för dessa.
Löneförhandlingar känns avlägsna
Det betonas att tiden är inne för praktisk solidaritet, inte bara vackra fraser, facken måste resa sig som en man till förmån för det invaderade landet. Flera av talarna avslutar sina inlägg i samtalet med frasen ”Glory to Ukraine” eller ”Slava Ukraini”, vilket alltså betyder ”ära åt Ukraina”.
– Några dagar innan kriget bröt ut löneförhandlade jag med min chef. Det känns väldigt länge sedan nu, säger Victoria Koval, ordförande för Union of Health Workers i Ukraina.
– Jag trodde aldrig att jag skulle behöva föreställa mig vad det skulle innebära att leva genom en sådan här mardröm. Men även fast vi måste utföra våra operationer i källare och på sjukhus med krossade fönster så går vi till jobbet och vi klagar inte. Man kommer aldrig att lyckas förslava det ukrainska folket, säger Victoria Koval.