I EU-kommissionens paket av nya bolagsrättsregler från april 2018 ingår ”rörlighetsdirektivet” om att göra det enklare för företag att flytta sitt bolagssäte till annat land. Idag täcks det i EU av nationella – och därför rätt olika – lagar.
Vad som gjort rörlighetsdirektivet till en het fråga, är en dom från EU-domstolen i oktober 2017. Polbuddomen beviljade företagen rätt att flytta sitt bolagssäte till annat EU-land även om man inte bedriver verksamhet där.
Den slags flytt blir emellertid besvärlig om Europaparlamentets ändringsförslag går igenom.
Parlamentet kräver skärpningar så att ett företag som vill genomföra en administrativ flytt enbart för att slippa skatt eller krävande arbetarskydd inte ska slinka igenom. Registrerande myndighet skulle behöva försäkra sig om att det inte rör sig om ett ”konstgjort upplägg”.
Jytte Guteland (S). Foto: Fredrik Persson / TT
– Jag är glad över att vi fått stort stöd för skärpta säkerhetsåtgärder mot missbruk, stärkt arbetstagarinflytande i bolagsstyrelser vid omstruktureringar och att kollektivavtal ska gälla innan, under och när företag planerar en företagsflytt eller delning säger Jytte Guteland (S) som engagerat sig i ärendet i juridiska utskottet.
Guteland är också skuggrapportör för en andra del av direktivet, digitalisering av bolagsregistering. Syftet där är på samma sätt att göra det enkelt för seriösa företag men svårt för bedragare att flytta runt. Till exempel måste myndigheter säkra att personer med näringsförbud i ett EU-land inte får sätta upp företag i ett annat.
Kritik från näringslivet
Alla är inte lika glada för skärpningarna. Business Europe, branschförbund för näringslivet, oroar sig till exempel för att pålagorna på företagen blir så besvärliga att vinsten med förenklingarna faller bort.
Några EU-länder har också levt gott på att locka till sig bolagssäten utan verksamhet (exempelvis Luxemburg, Nederländerna och Irland) och kan ha skäl att invända.
Två svenska moderater fanns bland endast fem EPP-ledamöter som röstade mot förslaget
I parlamentet samlade gruppen ECR (där brittiska tories, polska PiS och Sverigedemokraterna ingår) ihop nödvändiga 76 röster för att kunna ifrågasätta justitieutskottets skarpa version i plenum.
Men en stark enighet bland alla tre stora partigrupper (EPP, socialisterna och liberalerna) gav utskottets mandat 512 ja-röster mot 112 nej-röster, vilket ger EP:s förhandlare en stark grund att stå på.
Två svenska moderater fanns bland endast fem EPP-ledamöter som röstade mot förslaget. Christofer Fjellner förklarar sin röst med att det inte gällde innehållet, utan att han principiellt ogillar att lagstiftningsärenden går från utskott till förhandlingar med rådet utan att passera plenum.
Nästa steg blir för Europaparlamentet att möta EU-regeringarna för att förhandla fram en slutversion. Det kan ske tidigast i slutet av januari eftersom ministerrådets arbetsgrupp möts först den 24 januari för att hamra ut sin gemensamma position.