Almega skriver i en debattartikel i Arbetsvärlden att vart femte tjänsteföretag inte har någon strategi för, eller saknar uppfattning om, företagets kompetensutvecklingsarbete.
Almega landar i slutsatsen att regeringen därför måste införa en strategi som underlättar för företagens kompetensinvesteringar. Man pekar på att det behöver införas avskrivningsmöjligheter vid köp av utbildning och att utbildningspolitiken måste anpassas för yrkesverksamma.
Lika viktigt är att slå fast att regeringen inte kan lastas för att vart femte tjänsteföretag inte har någon strategi för företagets kompetensutvecklingsarbete.
Från Unionen anser vi att det måste till stora förändringar i utbildningspolitiken. Förändringar som gör att utbildningssystemet stödjer yrkesverksammas livlånga lärande, deras behov av kompetensutveckling och som ger rätt förutsättningar för att kunna ställa om sin kompetens till behoven i framtidens arbetsliv. Här måste regeringen ta sitt ansvar.
Men lika viktigt är att slå fast att regeringen inte kan lastas för att vart femte tjänsteföretag inte har någon strategi för, eller saknar uppfattning om, företagets kompetensutvecklingsarbete. Det är och måste vara arbetsgivarens ansvar att se till att det finns en strategi för kompetensutvecklingsarbetet. Det är ett av arbetsgivarnas allra viktigaste ansvarsområden.
Unionens medlemmar har rätt att kräva att arbetsgivaren har en strategi för kompetensutvecklingsarbetet. Rätt kompetens och rätt förutsättningar för kompetensutveckling är grunden för Unionens medlemmars trygghet och utveckling i arbetslivet.
Samtidigt delar vi uppfattningen att regeringen har en stor hemläxa att göra för att universitet och högskolor ska bli tillgängliga för dem som finns i arbetslivet. Man måste under hela arbetslivet kunna utveckla sin kompetens.
Unionen delar uppfattningen att företagens kostnader för utbildning ska betraktas som investeringar och kunna skrivas av under flera år.
I dag finns det inga incitament för utbildningssystemet att anpassas för yrkesverksammas behov och förutsättningar. Det handlar om regler och system för studiefinansiering, om utbudet och formerna för utbildning, om studievägledning och validering av yrkesverksammas samlade reella kompetens. En validering som gör utbildning tillgängliga för yrkesverksamma och som möjliggör att anpassa omfattning och utformning av utbildningen utifrån den samlande kunskap arbetslivserfarenhet ger.
Idag fokuserar universitet och högskolor för lite på yrkesverksammas behov och möjligheter till utbildning. Här behövs politiska beslut för att en förändring ska ske.
Unionen delar uppfattningen att företagens kostnader för utbildning ska betraktas som investeringar och kunna skrivas av under flera år. Det är inte rimligt att kompetensutveckling missgynnas skattemässigt i förhållande till investeringar i maskiner. Från Unionen anser vi också att det bör vara skattemässigt fördelaktigt för företag att reservera medel för framtida kompetensutveckling. Medel som kan användas när behoven är som störst men när kanske pengarna inte finns. Ett väl känt faktum bland Unionens medlemmar är att när det finns tid till kompetensutveckling finns det inga pengar och när det finns pengar finns det ingen tid.
Sveriges största kompetensresurs finns bland alla som idag är yrkesverksamma. Att investera i kompetensutveckling för de som jobbar är avgörande för individens utveckling och trygghet i arbetslivet, för företagens konkurrenskraft och därmed också för Sveriges utveckling och konkurrenskraft.