Bland många av de yrkesgrupper DIK organiserar ser vi en utveckling mot en mer flexibel arbetsmarknad. Tillsvidareanställningar är inte längre självklara. De korta uppdragen blir allt mer otrygga. Allt fler blir egenföretagare eller egenanställda – ibland frivilligt, ibland för att få ”jobba kvar” hos en tidigare arbetsgivare. De som hyrs in för korta uppdrag saknar ofta – oavsett om de är egenföretagare eller egenanställda – samma villkor och trygghet som de fast anställda har. Villkoren är sämre. Arbetsmiljön sviktar. Och, när uppdragen sinar halkar många av dem rakt genom trygghetssystemens trassliga maskor.
Vi ställer inte våra olika medlemsgrupper mot varandra. Vi arbetar för att de alla ska ha samma trygghet.
Därför har DIK lanserat vad vi kallar den svenska egenföretagarmodellen. Ett av målen med den är att skapa en inkluderande arbetslöshetsförsäkring som garanterar ett fullgott skydd även för egenföretagare och egenanställda. DIK vill inom ramen för denna modell:
- Att egenföretagare ska ha rätt till arbetslöshetsförsäkring utan att behöva vilandelägga verksamheten (något som för övrigt även Journalistförbundet driver).
- Att egenanställda ska ha rätt till arbetslöshetsersättning utan självständighetsbedömning.
- Att kombinatörer enklare ska kunna redovisa inkomst inom arbetslöshetsförsäkringen.
Det finns mycket som i dag är oklart och otryggt med egenanställningar, men att exkludera de som arbetar på det sättet från det fackliga tankearbetet är inte ett fruktbart sätt att bringa större klarhet och ordning. DIK är inte beredda att offra en del av våra medlemmars grundtrygghet baserat på hur de (i många fall ofrivilligt) valt att administrera sitt arbete. Vi ställer inte våra olika medlemsgrupper mot varandra. Vi arbetar för att de alla ska ha samma trygghet. Vi gör det genom att arbeta för bättre anpassade socialförsäkringar, genom att försöka få arbetsgivare att ta ett arbetsmiljöansvar även för uppdragstagare som arbetar under anställningslika förhållanden. Och, sist, men inte minst, genom att få till stånd fler kollektivavtal i oreglerade branscher.
Vad Journalistförbundet faktiskt vill och gör är i Lifs text högst vagt. Tydligt är dock att deras förhandlingschef inte tror på gigekonomin. Inte som i att han tror att den är en tillfällig fluga, utan som i att han tror att den inte alls existerar i någon större omfattning. Att egenanställningar skulle öka är därför enligt honom en myt. Han går till och med så långt att han helt avråder från att använda själva orden ”egenanställning” och ”gigekonomi” då de – hemska tanke – har ett ”futuristiskt skimmer”. Den där otäcka framtiden som Lif värjer sig från är dock för många redan här, oavsett vad man väljer att kalla den.
Inom mediebranschen råder det varken brist på arbetsgivare som inte vill tillsvidareanställa eller på frilansande journalister.
Tankesmedjan Futurion, som Journalistförbundet för övrigt är delägare i, släppte 2017 rapporten ”Egenanställningar – Den svenska partsmodellens ingenmansland”. I den står det: ”Antalet egenanställda ökar. Det handlar om en fyrdubbling de senaste fyra åren, enligt branschens egna företag. Vad händer i framtiden om antalet egenanställda växer ytterligare? Hänger regelverket och tryggheten med i utvecklingen?” Om Lif faktisk hade läst förbundets egen tankesmedjas rapport hade han kanske gjort DIK och andra sällskap när vi försöker besvara dessa högst relevanta och brännande frågor, istället för att vända både frågorna och de medlemmar som berörs av dem ryggen.
Kanske överdriver branschen när de säger ”en fyrdubbling”, men det spelar faktiskt mindre roll. Det råder sannerligen ingen tvekan om att gigekonomin är på frammarsch bland flera av de yrkesgrupper DIK organiserar. För Journalistförbundet är det kanske ännu mer rättvisande att säga att gigekonomin är allestädes närvarande. Inom mediebranschen råder det varken brist på arbetsgivare som inte vill tillsvidareanställa eller på frilansande journalister.
Verkligheten är vad den är och mitt i den befinner sig alla de människor vi som fackförbund organiserar. Om vi ska vara till någon som helst nytta för dem måste vi vara relevanta. Det duger inte att spana efter den tid som flytt. Vi måste finnas här och nu och agera med kraft för framtiden.