Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Debatten måste utgå från verkligheten Våra medlemmar är dåligt betjänta av att hybridformer legitimeras – eller av en begreppsapparat präglad av modeord, snarare än av fungerande analytiska verktyg, skriver Johan Lif, Förhandlingschef Journalistförbundet. Foto: Tor Johnsson

Debatt Debatten måste utgå från verkligheten

Debattreplik Jag välkomnar en facklig idédebatt kring de frågor som Anna Troberg lyfter i sitt svar till min debattartikel. Min poäng var dock att en sådan debatt måste utgå från verkligheten som den ser ut, och inte utifrån mer eller mindre löst grundade profetior om framtiden, skriver Johan Lif, förhandlingschef Journalistförbundet
1 jul 2019

Problemen med de begrepp jag kritiserar – som ”gigekonomi” eller ”egenanställning” – är att de döljer reella maktförhållanden.

För att ta ett exempel från mediebranschen, så kan ett företag kräva F-skattsedel för att köpa in en enstaka text av någon som har annan huvudsaklig sysselsättning än journalistik. Den personen kan då välja att fakturera via Cool Company eller Frilans Finans, för att inte behöva registrera en egen firma. Detta rymmer inga egentliga rättsliga problem.

För att ta ett helt annat exempel kan ett cykelbud tvingas fakturera via ett egenanställningsföretag, samtidigt som han eller hon arbetar mer eller mindre heltid under riskabla och oreglerade förhållanden. Denna person är lika osjälvständig och oglamorös i sitt beroendeförhållande till uppdragsgivaren, som de lantbruksarbetare med egen häst som i seklets början ställde sina tjänster till förfogande åt godsägare.

Ett begrepp som rymmer båda dessa företeelser på arbetsmarknaden – både hobbyskribenten och cykelbudet – synes mig vara en dålig grund för en meningsfull diskussion om arbetsmarknaden, både den befintliga och den framtida.

Journalistförbundet anser att frågan behöver utredas närmare av lagstiftarna

Jag noterar att denna uppfattning delas av den nyligen presenterade utredningen ”F-skattesysemet – en översyn” (SOU 2019:31). Där konstateras att det ”inte finns någon gemensam syn på vad som avses med egenanställning eller andra liknande företeelser. Avsaknaden av en sådan gemensam utgångspunkt för olika diskussioner riskerar att leda till att många frågor som rör den egenanställdes trygghet och egenanställningsföretagens förutsättningar att göra rätt förblir olösta”.

Journalistförbundet anser att frågan behöver utredas närmare av lagstiftarna, för att komma till rätta med de oklarheter som i dag föreligger kring de arbetsformer som ryms inom begreppet egenanställning: i första hand gränsdragningen arbetstagare/uppdragstagare och ansvaret för arbetsmiljön.

Anna Troberg beskriver vidare en verklighet där många av DIK:s medlemmar arbetar under andra förhållanden än traditionell anställning. Denna verklighet är naturligtvis ingen nyhet heller för Journalistförbundet.

Vi har en mångårig tradition av att organisera egenföretagare i mediebranschen. Frilansar har en självklar plats i förbundet och är organiserade inom Frilans Riks, med geografiska underavdelningar, som erbjuder frilansar möjligheter att träffas, bilda nätverk, utbyta erfarenheter och dela information. Journalistförbundet förhandlar regelbundet för frilansar, både i enskilda fall och genom att träffa kollektiva överenskommelser. Vi anordnar kurser för egenföretagare, skräddarsyr försäkringslösningar, samt erbjuder rådgivning och juridiskt stöd i egenföretagarfrågor. Genom verktyg som Frilanskalkylatorn, Arvodesguiden och Frilansrekommendationen hjälper vi både frilansar och deras uppdragsgivare att sätta rätt arvoden.

Mediebranschens egenföretagare är inte sällan en utsatt grupp. Även om relationen mellan uppdragsgivare och uppdragstagare, mellan frilans och kund, är en affärsrelation är den inte jämlik. Alltför ofta ser vi exempel på företag som försöker pressa frilansar att underteckna oskäliga upphovsrättsavtal, som håller nere arvoden eller på andra sätt utnyttjar sitt maktövertag gentemot den enskilde företagaren.

Vi vill etablera en branschstandard för hur arvoden beräknas som tar hänsyn till egenföretagarens kostnader

Som den fackliga organisation i Sverige med längst erfarenhet av att företräda egenföretagare har vi lanserat flera konkreta idéer om hur arbetsmarknadens regelverk kan förändras för att passa en verklighet där inte alla är anställda.

Vi vill etablera en branschstandard för hur arvoden beräknas som tar hänsyn till egenföretagarens kostnader. Vi vill utöka de fackliga organisationernas möjligheter att kontrollera och påverka villkoren för anlitad, icke-anställd arbetskraft. Vi vill se en lagstiftning som skyddar uppdragstagares upphovsrätt, genom att skälig ersättning för vidareanvändning garanteras och genom att oskäliga upphovsrättsavtal ska kunna jämkas och åsidosättas. Och vi vill se ett socialförsäkringsskydd som är anpassat efter verkligheten för egenföretagare och för de som kombinerar anställning med arbete i egen firma. Med mera.

Vår hållning är dock att en god ordning på arbetsmarknaden främjas av en tydlig gränsdragning mellan begreppen arbetstagare och uppdragstagare – trygghet i anställningen, å ena sidan, och goda förutsättningar att bedriva egen näringsverksamhet, å andra sidan. Våra medlemmar är dåligt betjänta av att hybridformer legitimeras – eller av en begreppsapparat präglad av modeord, snarare än av fungerande analytiska verktyg.

Johan Lif
Förhandlingschef Journalistförbundet
1 jul 2019
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

News
De viktigaste nyheterna en gång i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.