Sveriges övergripande jämställdhetsmål är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina liv. Jag hade förväntat mig att Sveriges ingenjörers debattartikel om föräldraskap tagit avstamp i det.
Jag läser artikelns första rad: ”Det föds alldeles för få barn i Sverige”, och inser att den inte alls handlar om medlemmarnas väl och ve, utan är ännu en inlaga i barnnormspropagandan.
”…det kan skapa stora problem på sikt”, fortsätter artikeln. Ja, kanske ett problem för samhället men inte en faktor för den enskilde medlemmen som ska välja mellan att skaffa barn eller förbli barnfri.
Mammor får betala notan oavsett sirensång om föräldralön från dag ett.
Ingenjörerna menar vidare ”att ta bort kvalifikationstiderna för föräldralön skulle gynna både individen och samhället”. Individen? I alla fall inte de mammor som får betala notan oavsett sirensång om föräldralön från dag ett.
Ett fackförbund borde ha fokus på de utmaningar som skapar de långsiktigt negativa effekterna av moderskap. Om dessa förbättrades så skulle föräldraskapet bli mer rättvist och kanske även bidra till att minska den utmålade faran med att kvinnor inte skaffar tillräckligt med barn.
Trots decennier av jämställdhetspolitik, där fackförbunden har varit en part, har de delmål som rör föräldraskap inte förbättrats:
- Ojämställd hälsa: Mammor är sjukskrivna i betydligt högre grad än pappor. Så har det sett ut sedan 1980-talet och kallas ”mammapuckeln” i statistiken.
- Ekonomisk ojämställdhet: Utan barn tjänar kvinnor och män ungefär lika mycket och blir chefer i ungefär samma utsträckning. Med barn uppstår ett inkomstgap som hänger ihop med att familjeliv påverkar pappor och mammor olika: män tar ett steg framåt i karriären när de blir pappor, kvinnor står still när de blir mammor. Ungefär fyra femtedelar av lönegapet kan knytas till barnskaffande.
- Ojämn fördelning av obetalt arbete: 70 procent av föräldraledigheten och 60 procent av vab tas ut av mammor. Mammors obetalda föräldraledighet är därutöver längre än den totala tiden pappor är föräldralediga under de två första åren. Mammor tar även lejonparten av tiden som hantering av barn och hem tar.
Det ojämställda ekonomiska utfallet är en direkt effekt av att mammor är borta från arbetslivet under långa perioder och att pappor inte är det. Så länge pappor av lag och kultur har rätten att ta, eller inte ta ansvar för barn och hem efter eget tycke och smak, kommer mammor vara förlorarna i arbetslivet, oavsett en föräldralön som ger någon tusenlapp i månaden under ett halvår.
Samhällsnyttan av att en kvinna med femåriga studier i praktiken offrar sitt arbetsliv om hon blir mamma är nära noll.
Det vore mer relevant för medlemskollektivet att koppla frågan om föräldralön till ett övergripande jämställdhetsarbete än till en demografisk utmaning. För samhällsnyttan av att en kvinna med femåriga studier i praktiken offrar sitt arbetsliv om hon blir mamma är nära noll. Så ta tag i grundproblemen som föräldraskap skapar, innan ni avtalar om föräldralön eller andra plåster på såren.
Låt vår generation kvinnor bli den sista som offras för att de gick på myten om det jämställda föräldraskapet.