Som anställd på Arbetsförmedlingen är det ibland svårt att förhålla sig till de uttalanden som sker i den politiska debatten runt konsekvenser som rivstarten av reformeringen fortsätter medföra för både samhälle och individ.
När det gäller Akhondis kommentarer i Arbetsvärlden 25 januari blir jag närmast förskräckt av den brist på självrannsakan som Centerpartiets talesperson för arbetsmarknadsfrågor uppvisar:
”Det här är ju en av de mest komplicerade förvaltningsreformerna i modern tid, och det är en process som pågått i över tre år och som stött på oväntade komplikationer”.
Oväntade komplikationer? Om man stryper tillförsel av medel till personalanslaget samtidigt som man påbörjar privatisering i stor skala innan de aktuella aktörerna finns på plats, bör man förvänta sig efterverkningar.
Om man därtill i reformeringens anda lämnar dessa samverkansparter hängande i luften utan Arbetsförmedlingen som aktiv part i kedjan – ja då har man en övertro på slumpen.
Om man tror att Arbetsförmedlingens långvariga samverkan med andra myndigheter, kommuner och instanser i det arbetslivsrehabiliterande arbetet sinnrikt löser sig självt – då behöver man också räkna in komplikationer. Om man därtill i reformeringens anda lämnar dessa samverkansparter hängande i luften utan Arbetsförmedlingen som aktiv part i kedjan – ja då har man en övertro på slumpen. Inte på de privata aktörerna. Här har kommunerna fått ta ett allt större ansvar i en lång väntan på resurser som lämpar sig för individer med större behov än att skapa digitalt CV, personligt brev och matchning.
Tror man dessutom att dessa tjänster automatiskt blir mer effektiva för att de inte utförs inom statlig regi, då blottas okunskap om arbetsmarknadsekonomi
Akhondi fortsätter: ”Det uppdrag som myndigheten har i dag handlar i allt väsentligt om myndighetsutövning som inte är lika personalkrävande.”
Om Centerpartiet tror att upphandling, kontroll, bedömning och uppföljning av privata tjänster är en enkel och icke personalkrävande process står partiet inte med fötterna förankrade på marken. Tror man dessutom att dessa tjänster automatiskt blir mer effektiva för att de inte utförs inom statlig regi, då blottas okunskap om arbetsmarknadsekonomi, rön och rådande forskning. Och ja, då står man med komplikationer runt sig, Alireza Akhondi. Att det ”blir bra på sikt” är en arrogant målsättning för de hundratusentals personer och deras familjer som till följd av ”oväntade komplikationer” nu står ännu längre från arbete i en hårt konkurrensansatt och pandemipåverkad arbetsmarknad.
Ett av de främsta tecknen på ansvar, är förmåga till självkritik och självinsikt nog att omvärdera, vilket verkar saknas och förena Centerpartiets talespersoner (A. Akhondi, M. Ådahl, A. Lööf) i en bristfällig, men gemensam nämnare. Med ansvarskännande och kompetens följer också konsekvensanalys. Annika Sundéns val att lämna sitt uppdrag som analyschef tolkar jag som att hon besitter bådadera. Jag ser det också som att hon avstår delta i skrädderiet runt Kejsarens nya kläder, där Centerpartiet är med i designteamet.
Den viktigaste faktorn för myndigheten att vända trenden runt långtidsarbetslösheten är förutsättningar. Vi tar det igen: förutsättningar.
Den viktigaste faktorn för myndigheten att vända trenden runt långtidsarbetslösheten är förutsättningar. Vi tar det igen: förutsättningar. Det innebär medel för personal så vi kan genomföra och mobilisera oss efter de beslut som fattas på politisk nivå och att dessa är förankrade i forskning och gedigna konsekvensanalyser före genomförande av kraftigt reviderade insatser för svensk arbetsmarknad.
Centerpartiet är inte ensamt ansvariga för det rykte som Arbetsförmedlingen har fått dras med under längre tid, eller de konsekvenser vi nu står i. Det kräver en prestigelös politisk kraftansträngning att fatta beslut som skapar handlingsutrymme för Arbetsförmedlingen, befriad från infantil föreställning att trögheten sitter hos medarbetarna, inte givna förutsättningar genom politiskt styrd budget. Myndighetsutövning är både komplex och personalkrävande. Vi behöver reella förutsättningar att tillföra samhällsnytta som vi har kapacitet till med rätt resursfördelningar.