I mitten av oktober beslutade Sveriges riksdag om en höjning av pensionsåldern utan några starka fackliga protester.
Samma vecka demonstrerade 10 000 franska brandmän i Paris centrum mot den pensionsreform som president Emmanuel Macron vill driva igenom. Framför parlamentet satte polisen in tårgas och vattenkanoner för att skingra de arga demonstranterna.
– Antalet brandmän dras ner, medan vi är överösta av utryckningar. Dessutom hotar man vår pensionsplan, som idag ger oss rätt att gå vid 57 års ålder, förklarade Mathias Gosse, 53 år, demonstrerande brandman från Grasse i södra Frankrike för tidningen L´express.

Franska brandmän kan få höjd pensionsålder Foto: Michel Euler AP/TT
Avsevärt större protester planeras. Den femte december har de två radikala centralorganisationerna CGT och FO utlyst en omfattande strejk på järnvägen som de vill utveckla till en generalstrejk.
Men de tre stora centralorganisationerna är splittrade. CDFT, vars krav på pensionsreformen mer liknar de ställningstaganden som TCO och LO har i Sverige, ställer sig vid sidan av.
− De två andra organisationerna har redan från början motsatt sig reformen. Det är inte alls vår ståndpunkt. Utan en reform kan vi inte få förbättringar, förklarar Frédéric Sève, nationell sekreterare i CDTF och ansvarig för pensionsfrågor, i ett mejl till Arbetsvärlden.
Centralorganisationerna har haft möten med premiärminister Edouard Philippe om reformen. CGT och FO har avvisat den, medan CDTF vill fortsätta samtalen.
− För oss är det obegripligt att redan nu blåsa till strejk innan diskussionerna är avslutade.
Infekterade debatter sveper fram
Infekterade debatter om pensionernas framtid sveper över hela EU-området. Kommissionen har satt tryck på medlemsländerna genom en vitbok som publicerades 2012. Den framställdes som en dagordning för långsiktigt bärkraftiga pensioner.
Och varje år följs vitboken upp med en rapport om åldrandets konsekvenser i EU-området.
Problemet är att pensionerna slukar en allt större andel av BNP och denna utveckling vill både EU-kommissionen och många regeringar stoppa. Politikerna höjer därför sitt lands pensionsålder. Den indexeras ofta och höjs i framtiden automatiskt med höjd medellivslängd.
Men reformerna möter motstånd, inte minst för att 17 miljoner européer över 65 år riskerar att fastna i fattigdomsfällan. Det motsvarar var femte pensionär.
I Bryssel deltog förra våren 70 000 belgare i en jättelik demonstration mot landets regering som beslutat höja pensionsåldern till 67 år 2030. Pensionernas andel av BNP kommer att öka från 12 procent förra året till 14,5 procent om 2040 om inget görs, visar siffror från EU-kommissionen.
− Vi vill ha pensioner som vi kan leva av, inte arbeta mer för mindre
− Vi vill ha pensioner som vi kan leva av, inte arbeta mer för mindre, sa Marie-Helene Ska, ledare för den kristna centralorganisationen CSC till medierna.
Men efter vårens val råder fortfarande ett dödläge i det belgiska parlamentet. Utan en fungerande regering lär eventuella justeringar av reformen dröja.
Facken i Nederländerna har lyckats bättre. Efter en omfattande strejk i slutet av maj kom de stora organisationerna överens med regeringen några dagar senare.

I Nederländerna har facken fått gehör för sina pensionskrav. Foto: Peter Dejong AP/TT
Pensionsåldern hade tidigare höjts till 66 år och fyra månader. Nu bromsade facket takten på den fortsatta höjningen. Åldern blir 67 år 2024. Därefter införs ett system där pensionsåldern ökar med stigande medellivslängd, men genomslaget av den indexering som politikerna tidigare beslutat om bromsas upp. I framtiden innebär ett års ökad medellivslängd att holländarna tvingas arbeta åtta månader längre.
En facklig framgång var också slopandet av straffavgiften för de arbetsgivare som låter sin personal gå i tidig pension. Det var ett starkt fackligt krav och särskilt viktigt för lågavlönade arbetare i tunga yrken.
Återställt förtroende
Vid en medlemsomröstning fick nederländska FNV stöd av en majoritet för uppgörelsen, men 23 procent av de röstande motsatte sig den.
– Detta har återställt yngre människors förtroende för pensionssystemet, men vi tar naturligtvis på stort allvar de medlemmar som är kritiska, sa en mycket glad FNV-ordföranden Han Busk till medierna när resultatet offentliggjordes och avtalet därmed var i hamn.
Även i Kroatien har facket haft framgångar. I våras startade de en namninsamling med krav på folkomröstning om regeringens beslut att höja pensionsåldern till 67 år. På några veckor hade 700 000 kroater undertecknat upproret, vilket var nära dubbelt så många som de tio procent av väljarna som krävdes.
Ställda inför fullbordat faktum återställde regeringen pensionsåldern till den tidigare nivån på 65 år istället för att utlysa en folkomröstning i frågan.
– En seger för demokratin, sa Mladen Novosel, ledare för de oberoende fackföreningarna i SSSH.
Men i Frankrike fortsätter striden om pensionsåldern. Grupper som vanligtvis inte ses demonstrera på gatorna, som höga jurister och piloter, har samlats i stora manifestationer.
I september fick Parisborna en fredagsmorgon promenera eller ta bilen till jobbet, när de militanta facken stängde Metron i morgonrusningen och kvällsrusningen. Medierna rapporterade om milslånga bilköer på den ringled som omger huvudstaden.
Några dagar senare var det dags för strejk på järnvägen när skolornas höstlov inleddes och en stor resehelg stod för dörren.

En fransk tågstrejk mot höjd pensionsålder drabbade pendlare i Paris den 24 september. Foto: Michel Euler AP/TT
President Emmanuel Macrons plan är att omvandla de 42 nuvarande pensionsplanerna till en enda. Man inför också ett poängsystem när förändringen genomförs 2025. Varje år erhåller individen ett antal poäng som baseras på de pensionsavgifter som betalats in för henne till systemet.
Planen innebär också att många yrkesgrupper förlorar rätten till tidig pension. Idag har till exempel flyttkarlar rätt till pension vid 57 års ålder på grund av alla tunga lyft i yrket. Just tunga lyft försvinner som kriterium för tidig pension i det framtida pensionssystemet. Då får hela flyttbranschen pensionsåldern 64 år.
Men argast av franska löntagare är nog de som arbetar inom Paris Metro och på järnvägen och som har egna pensionsplaner. En lokförare som är född 1967 eller tidigare går idag i pension vid 50 års ålder. Beroende på funktion är pensionsåldern på järnvägen mellan 50 och 57 år.
– Ärligt talat, att köra tunnelbanetåg upp till 64 års ålder är inte möjligt för mig av säkerhetsskäl
– Ärligt talat, att köra tunnelbanetåg upp till 64 års ålder är inte möjligt för mig av säkerhetsskäl, sa föraren Karen Marquez, 41 år, i en intervju med dagstidningen Libération.
När hon anställdes var hennes pensionsålder 50 år. Nu har den höjts till 52. Hon anger skiftgång, arbete tidiga mornar, sena kvällar och många helger som skäl för en låg pensionsålder. Hon tar också upp arbetsmiljön, med långa tider i mörka tunnlar och dålig luft. Sammantaget är det ett säkerhetsproblem med äldre förare, är Karen Marquez slutsats.
Vid ett möte med premiärminister Edouard Philippe i september krävde CGT att alla ges möjligheten att lämna arbetslivet vid 60 års ålder med full pension. Bara varannan arbetare över 55 år är yrkesverksam och arbetslösheten bland de som är över 50 år har tredubblats under det senaste decenniet, argumenterar CGT.

Polisen i Marseille använde den 16 november pepparsprej mot demonstranter från gula västarna som krävde ekonomisk rättvisa. Foto: Daniel Cole AP/TT
CDFT är visserligen den största av de tre stora franska centralorganisationerna, men har inte alls samma militanta kampmetoder som de mer radikala CGT och FO. Organisationens ställningstaganden inför reformen liknar mer de krav som TCO och LO driver mot svenska regeringen.
Svenska systemet
Riksdagens beslut om höjd pensionsålder:
Idag: Svenskar kan ta ut pension från 61 år och har rätt att arbeta kvar till 67 år.
2023: Åldersspannet blir 63 – 69 år.
Indexering: Från 2026 indexeras svenska pensionen till medellivslängden och pensionsåldern höjs automatiskt med två tredjedelar av medellivslängdsökningen.
Både TCO och LO riktade kritik mot beslutet eftersom det frångick den paketlösning som parterna blivit överens om med partierna bakom pensionsöverenskommelsen.
TCO:s krav:
- Avgiften till systemet måste höjas till den ursprungligt tänkta 18,5 procent av lönen. (Pensionerna ger mindre än 50 procent av den tidigare lönen istället för målet 60 procent.)
- En hållbar arbetsmiljö som gör det möjligt för människor att arbeta högre upp i åldrarna.
- Kompetensutveckling och omställning genom hela yrkeslivet.
- Trygghetssystemen måste anpassas till pensionsåldern.
LO:s krav:
- Höjd inbetalning till systemet.
- Stärkt skydd för de som måste lämna arbetslivet i förtid på grund av tunga arbeten.
- En satsning på arbetsmiljön, speciellt i branschen där många tvingas gå i pension i förtid.
- Avskaffa nuvarande premiepensionssystem och sätt in nya inbetalningar på inkomstpensionen.
– Vi är emot alla nya åtgärder för att höja pensionsåldern. Idag är finansieringen av de olika pensionsplanerna tillräcklig. Det finns ingen anledning att gå längre, understryker Frédéric Sève, CDFTs pensionsexpert.
Så sent som 2013 ändrade den dåvarande regeringen i pensionssystemet och införde att den som är född 1973 eller senare i normalfallet måste arbeta i 43 år för att få full pension (unga fransmän börjar ofta arbeta vid lägre ålder än svenskar). Löntagarnas och arbetsgivarnas avgifter till systemet höjdes med 0,15 procentenheter var.
Frédéric Sève ser flera problem med dagens system.
De som byter arbete förlorar rättigheter när de växlar mellan olika pensionsplaner. Ett annat problem är att systemet gynnar de som har en mycket god löneutveckling under sin karriär i jämförelse med de som har en mer ordinär lönekurva.
– Pensionssystemet förstärker de orättvisor som finns på arbetsmarknaden istället för att lindra dem. Kvinnor, som är särskilt utsatta för lönediskriminering, är speciellt straffade av systemet.
När nu regeringen aviserar höjd pensionsålder har CDFT en kravlista som har likhet med TCO:s tre krav om arbetsmiljöförbättringar, möjlighet till kompetensutveckling under hela yrkeslivet och en anpassning av övriga välfärdssystem till höjd pensionsålder.
CDTF kräver arbetsmiljöåtgärder för arbetstagare i slitsamma yrken och möjlighet för dessa att gå i tidig pension. Organisationen kräver också att äldre ska kunna gå i delpension.
– En 60-åring kan inte arbeta på samma sätt som en 30-åring, konstaterar Frédéric Sève.
Minimipensionen, den franska garantipensionen, måste också höjas.
– För CDTF är det otänkbart att någon ska arbeta hela livet och få en pension som är lägre än minimilönen.
I Storbritannien har pensionsstriden på senare tid fokuserats på äldre kvinnors villkor. Regeringen har höjt pensionsåldern till 65 år och höjer den till 66 år 2020. Samtidigt innebär de brittiska reformerna att kvinnornas lägre pensionsålder har slopats.
– Detta är särskilt ett problem för kvinnor födda på 1950-talet, som sett hur deras pensionsålder höjts mycket snabbt på senare tid, säger Jack Jones på TUC till Arbetsvärlden.
– Även om det första beslutet togs för länge sedan har många haft svårt att förstå hur höjningen skulle påverka dem. Därför har det blivit en chock när de nu närmar sig pensionsåldern.
Han berättar att beslutet om att likställa kvinnornas pensionsålder med männens togs redan i mitten av 1990-talet. Takten för utjämningen ökades av ett beslut 2011.
Särskilt kvinnor födda på 1950-talet har reagerat kraftigt. Den som är född i mitten av decenniet har fått en höjd pensionsålder med 6 år när nästa års 66-årsgräns träder ikraft.
– Även om det första beslutet togs för länge sedan har många haft svårt att förstå hur höjningen skulle påverka dem. Därför har det blivit en chock när de nu närmar sig pensionsåldern.
De äldre kvinnorna har bildat två kamporganisationer, BackTo60 och Women against state pension inequality, och har gått till domstol för att få frågan prövad. De hävdade i domstolen att systemet för höjningen av pensionsåldern var utformat så att det diskriminerade ålder och kön, samt att regeringen underlåtit att informera dem om förändringarna.
Men båda invändningarna avvisades av domstolen.
Denna grupp av kvinnor kom ut på arbetsmarknaden när kvinnor ansågs vara en sekundär arbetskraft i Storbritannien, enligt brittiska analyser. Kvinnans primära uppgift ansågs vara att föda barn och ta hand om hemmet. Många förväntades säga upp sig när de gifte sig och andra hade deltidsjobb som inte omfattades av avgifter till pensionsfonderna.
I den allmänna opinionen finns förståelse för att ge dessa kvinnor någon form av kompensation. Med tanke på den stora skillnaden i pensionsinkomster mellan könen borde kvinnor som är födda på 1950-talet kunna få ut pension tidigare, skrev till exempel tidningen The Guardian i en ledare.
Detta kan också ses mot bakgrund av att endast hälften av britterna i åldern 60 till 64 år är aktiva på arbetsmarknaden och en halv miljon britter över 60 år är för sjuka för att arbeta, enligt TUC.
– Ju mer du höjer pensionsåldern, desto fler hamnar i den kategorin, säger Jack Jones.
Europafacket: Ska garantera värdigt liv
På Europafacket, ETUC, är pensionsfrågan viktig. Man hoppas mycket på att EU:s sociala pelare ska kunna pressa reformerna mot ett större socialt hänsynstagande. I punkt nummer 15 sägs att pensionerade löntagare ska ha rätt till en pension som motsvarar deras avgifter till pensionssystemet och som garanterar en tillräcklig inkomst. Äldre ska ha rätt till resurser som garanterar ett värdigt liv.
Risk för fattigdom
- Omkring 17 miljoner eller 18 procent av de äldre (65 år och äldre) i EU riskerar fattigdom som pensionärer, det vill säga får en inkomst under 60 procent av medianinkomsten. Siffran har inte förbättrats under de fem senaste åren.
- Risken för fattigdom ökar ju äldre man är. Över hälften av alla över 75 år, eller nära nio miljoner, inom EU riskerar fattigdom.
- Pensionen under de första åren uppgår till något mer än hälften av arbetsinkomsten strax innan pensioneringen: 58 procent i genomsnitt. Det skiftar mellan 40 och 80 procent bland medlemsländerna.
Källa: EU-kommissionen: Pension adequacy report 2018
Även punkt 12 om socialt skydd stöder kravet på anständiga pensioner, enligt Marina Monaco, som bevakar dessa frågor på ETUC.
Efter EU-kommissionens vitbok om pensioner 2012 har regeringarna framför allt lyssnat på uppmaningarna om höjd pensionsålder och en indexering av den.
– Detta har blivit ett mantra som dominerar diskussionerna om pensionerna, säger Marina Monaco till Arbetsvärlden.
Förståelsen för att alla människor inte kan arbeta till 65 år eller till ännu högre ålder är för liten, enligt Monaco. EU-kommissionen och regeringarna tar inte heller tillräcklig hänsyn till svårigheten med hög pensionsålder i tunga och slitsamma yrken.
När statistik om medellivslängd bryts ner på regioner och på yrken blir dessutom skillnaderna stora mellan olika grupper, konstaterar hon.
– En indexerad pensionsålder är orättvis och är en metod som står väldigt långt ifrån de solidariska lösningar som vi efterlyser.

Gula västarnas gatuprotester i år har inte minst gällt bättre pensioner. Foto: Christophe Ena AP/TT
Enligt Europafacket räcker det inte med höjd pensionsålder för att få ett stabilt pensionssystem som genererar tillräckligt bra pensioner till alla. En del fackförbund har fört fram ökad arbetskraftsdeltagande som lösningen på detta problem istället för höjd pensionsålder.
– Ett ökat arbetskraftsdeltagande kan hjälpa till, men mer behövs. Om du granskar EU:s statistik över sysselsättningen ökar den, men samtidigt har fattigdomsindex aldrig varit så högt som nu, säger Marina Monaco.
För att kunna ge Europas invånare anständiga pensioner måste EU-ländernas regeringar reformera arbetsmarknaden grundligt, och inte bara reformera pensionssystemet, enligt ETUC.
Förändringarna måste möjliggöra för äldre att stanna längre i yrkeslivet. Inte bara arbetsmiljön behöver förbättras, utan möjligheten till kompetensutveckling och omskolning måste utvecklas för de över 50 år.
Listan av åtgärder omfattar också bättre möjligheter för kvinnors deltagande i arbetslivet. Idag har männen i Europa pensionsinkomster som i genomsnitt är 37 procent högre än för kvinnorna, visar statistik från EU-kommissionen.
Ett omfattande paket för arbetsmarknaden måste även omfatta kvaliteten på arbetstillfällena.
– Vi i ETUC vill se är investeringar i fler och bättre arbeten. Människor ska ha heltidsjobb och högklassiga arbetstillfällen. Det betyder också att löntagarna måste få rätt utbildning för att kunna ta dessa arbetstillfällen.
Marina Monaco understryker att en majoritet av Europas arbetande kvinnor finns i låglönesektorer. Statistik från EU-kommissionen visar dessutom att kvinnor löper högre risk att hamna i fattigdom som pensionärer än män. Orsaken till detta finns naturligtvis i kvinnornas arbetslivshistoria.