De uppskjutna avtalsförhandlingarna i och med coronakrisen har placerat oss i en unik sits, där månader tickar på utan att vi har något vägledande industrimärke eller för den delen ett avtalat revisionsdatum, det vill säga det datum från och med vilket lönerna ska revideras.
Det innebär att årets lönehöjningar för de allra flesta arbetstagare i Sverige svävar i limbo.
Hela den här situationen är unik
Cirka 500 kollektivavtal som omfattar närmare 3 miljoner anställda ska omförhandlas under året, och parterna inom industrin, som sätter löneökningstakten för svensk arbetsmarknad via industrimärket, har skjutit upp förhandlingarna till den 1 oktober.
Gällande avtal har förlängts till 31 oktober och det är möjligt att arbetsgivarsidan exempelvis vill att revisionstidpunkten också ska gälla från och med det nya avtalet, alltså 1 november.
– Hela den här situationen är unik och vad som händer med lönehöjningarna nu är upp till vad parterna kommer fram till i sina förhandlingar under hösten. Det är inte alls säkert att det blir retroaktiva lönehöjningar från april. Det skulle också kunna bli så att man senarelägger revisionstidpunkten, eller att man ger ett engångsbelopp utan att höja lönen, säger Christian Kjellström, kollektivavtalsexpert på Medlingsinstitutet.
Under 1990-talskrisen avtalades stabiliseringsavtal för att bryta lönebildningens inflationsdrivande effekt. Det första året inleddes med lönestopp för alla löntagare i sex månader, därefter fick de med lägst löner ett begränsat utrymme till lönehöjningar medan övriga fick fortsatt lönestopp i ytterligare nio månader.
Sifferlösa avtal kan fortsätta
I vissa fall kan det ändå pågå lönerevisioner trots att det inte finns något industrimärke på plats. Under stabiliseringsavtalen på 1990-talet gällde däremot förbud mot lokala förhandlingar.
– En del har sifferlösa avtal, exempelvis sjuksköterskor och lärare, där lönerna förhandlas lokalt och det är siffror som vi inte har tillgång till, säger Christian Kjellström.
Inom staten är lönerevisionen normalt i oktober, men för de allra flesta arbetstagare i Sverige gäller att lönerevisionerna skjutits upp i avvaktan på höstens avtalsförhandlingar. Detta slår igenom i Medlingsinstitutets konjunkturlönestatistik som en halverad löneökningstakt under andra kvartalet, och det är alltså inte säkert att det ändras.
– Grundlönen revideras normalt en gång per år och det är den som är drivande för löneökningstakten, sedan kan så klart lönerna öka för att man exempelvis byter jobb och liknande, men det är främst de uppskjutna förhandlingarna som gjort att löneökningstakten sjunkit, säger Petter Hällberg, nationalekonom på Medlingsinstitutet.
Löneökningstakt för arbetare lägre
Medan löneökningstakten har halverats totalt på arbetsmarknaden enligt Medlingsinstitutets siffror, från 2,9 procent under första kvartalet till 1,4 procent det andra kvartalet, så ser det dystrare ut för arbetare. Där är löneökningstakten knappt en tredjedel av vad den var första kvartalet, en minskning från 2,5 procent till 0,7 procent. För tjänstemän ser det bättre ut, med en löneökningstakt som sjunkit från 3,2 procent till 1,7 procent i det preliminära utfallet för andra kvartalet.
Samtidigt hålls löneökningstakten enligt Petter Hällberg under armarna av att det framför allt är lågavlönade som blivit av med jobbet under krisen, särskilt i näringslivet.
Skulle vi räkna med korttidsarbete skulle löneökningstakten i näringslivet ligga runt 10 procent
– Detta bidrar till en högre genomsnittslön bland dem som fortsatt behåller sin anställning och det var en snabb minskning av timavlönade under andra kvartalet, säger Petter Hällberg.
Däremot har man på Medlingsinstitutet kunnat rensa statistiken från effekter av korttidsarbete, som drar upp den genomsnittliga timlönen i näringslivet rejält i och med att arbetstiden sjunker mer än månadsinkomsten.
– Skulle vi räkna med korttidsarbete skulle löneökningstakten i näringslivet ligga runt 10 procent. För de med korttidsarbete kan timlönen nämligen ha stigit med omkring 200–300 procent, säger Petter Hällberg.