Det hårda arbetet under coronapandemin bör också ge resultat i vårdpersonalens lönekuvert, menar Vårdförbundet. Men än så länge ser det inte ut att ha någon större påverkan på löneutvecklingen, enligt förbundets vice ordförande Ann Johansson.
–– I och med coronakrisen har bristerna i vårdens organisation blivit tydliga, och hur viktiga våra medlemsgrupper är. Bristerna vi ser är sådana vi har vetat om länge: inget beredskapslager, inget läkemedelslager, ingen samordning och kompetensbrist, säger Ann Johansson till Arbetsvärlden.
Svagheterna i vårdapparaten har förmodligen ännu inte visat sig fullt ut.
– Det är viktigt att komma ihåg att vi gick in i coronapandemin med en redan befintlig bristsituation. Jag tror inte ännu vi ser effekterna av hur våra grupper påverkats av det intensiva arbetet under våren: övertiden, den psykiska pressen när många patienter dör, och de ifrågasatta semestrarna. Det är väldigt många som inte får sina fyra sammanhängande semesterveckor och som är i stort behov av vila och återhämtning.
Vi vet heller inte hur man mår efter att man tillfrisknat från covid-19
Vårdförbundet tecknade 2019 ett sifferlöst treårigt centralt avtal för drygt 90 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor.
Vårdförbundets centrala avtal löper till 31 mars 2022, tror du coronapandemin kommer leda till några skarpare krav från förbundets sida i avtalsrörelsen?
– Avtalet sträcker sig till 2022 men vi har möjlighet att säga upp det redan sista december detta år. Vi kommer utvärdera avtalet under hösten och se om vi får de löneökningar vi tycker är befogade, annars kan det så klart bli aktuellt att säga upp avtalet. Vi har inget tak i vårt avtal så det finns alla möjligheter att höja lönerna, och om det är något år som vi borde se större ökningar så är det 2020. Men än så länge kan vi inte se det, säger Ann Johansson.
Vårdskulden växer under pandemin
Utöver stressen, övertiden och svårigheterna att få sammanhängande semester finns andra orosmoln för Vårdförbundets grupper.
– Vi vet heller inte hur man mår efter att man tillfrisknat från covid-19, vad för påverkan viruset kan ha efteråt. Har man själv blivit smittad av covid-19 har vi uppmanat våra medlemmar att man ska göra en arbetsskadeanmälan, eftersom vi vet så lite om effekterna, säger Ann Johansson.
Ann Johansson, vice ordförande Vårdförbundet. Foto: Dan Lepp
Ett annat problem är vårdskulden.
– Även om smittspridningen går ner till hösten så har vården ett jätteproblem nu med den vårdskuld som vi har arbetat upp i form av inställda operationer och behandlingar, säger Ann Johansson.
Märker förbundet om kraven på centralisering och förstatligande av vården stärkts på grund av coronakrisen?
– Det kommer signaler att förstatligande och centralisering av vården kommer. Regioner och kommuner har idag ett ansvar för vården men staten har inget. Vårdförbundet har inte tagit ställning för ett förstatligande men vi behöver se på både regioners och kommuners roll i hälso- och sjukvården med sikte på att människor ska få en jämlik och god vård. Det kräver politiskt mod eftersom det kan innebära att regioner och kommuner får ge ifrån sig makt till viss del, säger Ann Johansson.
Redan nu finns det flera bra förslag om reformer som går att genomföra, menar Ann Johansson och hänvisar till den statliga utredningen om krisberedskap som redovisade ett delbetänkande i april, och den statliga utredningen om god och nära vård.
Vi har också en brist på biomedicinska analytiker
– Det viktigaste i den utredningen är att sjukvården i dag inte är organiserad för att ta hand om de med de största behoven, äldre och multisjuka, säger Ann Johansson.
Också vårdförbundet har sina egna idéer, inte minst för att råda bot på bristen av specialistutbildade sjuksköterskor.
– Utan exempelvis intensivvårdssjuksköterskor kan vi inte ha fler intensivvårdsplatser. Vårdförbundet har arbetat fram ett förslag för att öka antalet specialistutbildade där arbetsgivaren tillhandahåller utbildningsanställningar vid specialistutbildning, så kallad akademisk specialisttjänstgöring, där specialistutbildningen är en del av ens anställning. Annars får man bekosta utbildningen själv, vilket gör att många väljer bort det eftersom det inte lönar sig ekonomiskt. Vi har tecknat avtal med ett antal kommuner och regioner om detta, men vi anser att staten borde gå in och ta ett ansvar, säger Ann Johansson.
– Vi har också en brist på biomedicinska analytiker, en grupp som inte syns lika mycket men som är de som gör analyser på testerna. Utan dem kan vi inte ha virustestning.