Efter ett par års strid för den nordiska partsmodellen måste nu Sverige och Danmark ge sig. Medan de andra medlemsländerna, förutom Ungern som avstod från tisdagens omröstning, utformade ett rungande ja i ministerrådet stod de båda nordiska allierade ensamma på förlorarsidan.
Inte ens Finland, som också angår i den nordiska modellen där arbetsmarknadens parter sätter alla löner självständigt, röstade emot. Finländarna ser direktivet som förenligt med sin partsmodell.
Vi fruktar nu en utförsbacke
I och med tisdagens omröstning har både ministerrådet och parlamentet antagit direktivet. Det ska nu publiceras i EU:s officiella tidning och därefter börjar nedräkningen av de två år som medlemsländerna har på sig att implementera direktivet i sin egen lagstiftning.
Sverige har redan deklarerat för EU att landet inte kommer ändra i sin lagstiftning med anledning av de nya reglerna på Europanivå. Vi har inget krav på oss att införa minimilöner och anser att vi i övrigt uppfyller kraven i direktivet, enligt regeringen.
Danska facket vill driva ärendet i EU-domstolen
Omedelbart efter omröstningen skickade den danska fackliga centralorganisationen FH ut ett pressmeddelande och återupprepade sitt krav på en process i EU-domstolen. Syftet är att få direktivet förklarat ogiltigt.
– Facket, arbetsgivarna och regeringen har varit emot direktivet från dag ett. Vi fruktar nu en utförsbacke som leder till att inte parterna längre kan avtala om löner och arbetsvillkor. Nu hoppas vi att regeringen går hela vägen och startar ett annulleringsmål i EU-domstolen, säger Lizette Risgaard, ordförande i FH, enligt pressmeddelandet.
Den danska regeringen lär inte komma med något besked i frågan förrän i december. Däremot liknade landets arbetsmarknadsminister en sådan stämning vid att släppa en atombomb i EU-samarbetet på en konferens som FH arrangerade nyligen.
Politisk oro i Danmark kan påverka fackets krav
Vad som gör frågan än mer osäker för det danska facket är den politiska oron i landet. Den danska statsministern Mette Frederiksen (S) meddelade under onsdagen att hon utlyser nyval.
Direktivet sätter inte upp någon nivå för hur höga minimilönerna måste vara i de 21 medlemsländer som har lagstadgade sådana. I stället är direktivet ett ramverk som kräver en tillräcklig nivå på de lägsta lönerna. I den inledande texten finns råd om att lägga dem på en nivå som motsvarar 60 procent av medianlönen i landet och/eller 50 procent av genomsnittslönen.
EU-direktivet i korthet
Syftet med direktivet är att alla ska skyddas av minimilön via lag eller kollektivavtal.
Kommissionen skriver i direktivet att inget får tolkas som en skyldighet för länder med kollektivavtalssystem att införa lagstadgad minimilön.
Två avsnitt berör länder med avtalsreglerade minimilöner:
- Statsmakten får i uppgift att främja kollektivavtalsförhandlingar. Om täckningsgraden understiger 80 procent av löntagarna ska särskilda åtgärder för att höja omfattningen sättas in.
- I länder med kollektivavtalssystem ska staten årligen rapportera in data om hur löntagarnas täcks av minimilöner till EU-kommissionen. Dessa länder ska också ha ett system för hur löntagare med minimilön kan klaga på villkoren och få dem rättade.
Ett särskilt kapitel riktar sig till de 21 EU-länder som har lagstiftade minimilöner.
- De ska bland annat se till att minimilönerna höjs regelbundet och att parterna medverkar när detta bestäms. Parternas inflytande ska också stärkas.
- De ska också övervaka hur lagen följs och måste bland annat göra inspektioner på arbetsplatser.
- De ska också rapportera årligen uppgifter om minimilöner till EU-kommissionen och ha system för klagomål.
Direktivet kräver också att arbetsmarknadens parter ska ha inflytande när nivåerna på minimilönerna beslutas.
Direktivet andra mål är främjande av förhandlingar om kollektivavtal. Om inte 80 procent av landets arbetstagare täcks av avtalen ska landet utforma en handlingsplan. Den ska innehålla åtgärder för att främja förhandlingar mellan parterna.
Med en avtalstäckning på 90 procent av löntagarna uppfyller Sverige dessa krav.
Efterlyser bindande verktyg
Emellertid kan just främjandet av kollektiva förhandlingar vara den del av direktivet som får störst betydelse. I en stor del av EU är avtalstäckningen låg och fackförbund i många av dessa länder, särskilt i Öst- och Centraleuropa, efterlyser regleringar på Europanivå till stöd i sin kamp för fler avtal.
Dessa fack efterlyser bindande verktyg för att genomföra EU:s sociala pelare på samma sätt som det finns bindande verktyg för den inre marknaden.
I Sverige har parterna varit eniga om att ett direktiv hotar den svenska partmodellen och även strider mot EU:s grundfördrag, som förbjuder unionen att lägga sig i medlemsländernas löneförhållanden.
Under arbetet med direktivet har EU-kommissionen flera gånger försäkrat att direktivet inte kommer att förstöra den svenska eller nordiska modellen. Senast uttalade kommissionär Nicolas Schmit detta i samband med parlamentets godkännande. Parterna autonomi ska respekteras, betonade han.
I stora delar av Europa ser man direktivet som ett historiskt EU-beslut och det första viktiga steget i ett förverkligande av den sociala pelaren. Europafacket, ETUC, står också helhjärtat bakom direktivet.
Tyskland, det största medlemslandet, gjorde en markering denna vecka genom att höja landets minimilöner till den föreslagna nivån på 60 procent av medianlönen. Efter den 15 procentiga höjningen ligger minimilönen nu på 12 euro i timmen, strax under 130 kronor i timmen.