Ett stående tema i skämtteckningar och memes om arbetslivet är att de som först åker ut vid nedskärningar är de anställda på golvet som faktiskt producerar vad företaget nu säljer. Chefer, mellanchefer, chefsassistenter, konsulter, verksamhetsutvecklare och dylikt brukar däremot gå relativt säkra.
Men den tyska läkemedelsjätten Bayer, de senaste åren pressat av förluster, meddelade tidigare i år att de kommer pröva ett radikalt alternativ: i april förklarade vd:n Bill Anderson att ”tusentals” chefer på företagets filialer runtom i världen antingen kommer få sparken, eller omplaceras till jobb på golvnivå inom områden som forskning och utveckling. Istället ska de anställda organiseras i ”självstyrande arbetslag”.
Han lovade också att eliminera 99 procent av företagets 1300 sidor långa interna reglemente.
– I framtiden kommer arbetslagen att oberoende fatta beslut om sitt fokus och hur de ska använda tid och resurser, säger Markus Siebenmorgen på Bayers pressavedelning till Arbetsvärlden.
Specialister bevakar sitt område
I storföretagsvärlden kommer inget utan modeord: Bayer kallar sin nya modell ”Dynamiskt Delat Ledarskap”, ett begrepp myntat av organisationsteoretikern Gary Hamel, som också kallar det ”Humanocracy”.
I ett webbseminarium från februari noterar Hamel att sedan början av 1980-talet i USA har antalet chefer och administrativ- och stödpersonal, blivit nästan två och en halv gånger så många, medan jobben totalt bara ökat med 40 procent.
Under de senaste årtiondena har vad jag kallar techno-administration svällt.
– Under de senaste årtiondena har vad jag kallar techno-administration svällt i många sektorer – mellanlager av experter och strateger. En anledning är alla trender som går genom näringslivet – ena året kvalitetssäkring, andra etisk profil, tredje mångfald. Var och en av dem lämnar kvar specialister som bevakar sitt område, säger Hans Lindgren, socionom och arbetsvetare på Göteborgs universitet, som sedan 00-talet forskat kring byråkratisering.
Han pekar på positiva erfarenheter runtom i Europa från liknande modeller studerade i Frederic Laloux bok Reinventing Organisation, bland annat Buurtzorg, ett icke-vinstdrivande holländskt vårdföretag med självstyrande grupper om ett dussin sjuk- och undersköterskor. Buurtzorg betalar bland de högsta lönerna i landet, vilket de har råd med eftersom organisationen visat sig så effektiv. Vd:n Jos de Blok frågar sig i en föreläsning ”behöver vi chefer?”.
Tyskt fackligt medbestämmande hyllas
Lite överraskande, för att komma från en vd från USA, nämner Bill Anderson det tyska systemet med fackligt medbestämmande i företagens styrelser – och prisar det som en väg att öka de anställdas engagemang i företaget.
Vi förväntas känna oss myndiggjorda och engagerade.
Andrew, anställd Bayer.
– Om allt fungerar rätt kan facket vara en mycket stor tillgång, de har direkt insyn i hur det fungerar på golvnivå, utan filtret av all denna mellanbyråkrati, säger Hans Lindgren.
Kommer med nedskärningar
Men motsvarar verkligheten de fina modeorden? Andrew, som är kemiingenjör på en Bayer-fabrik i USA och inte vill ha med sitt fullständiga namn, är splittrad.
– Det här är en stor grej internt, det talas om det hela tiden, och den nya organisationsplanen ska komma i dagarna. Det låter som bra idéer som många varit entusiastiska över. Problemet är att företaget blandar samman det med rejäla nedskärningar, och det är inte bara chefer som får sparken. Så vi förväntas känna oss myndiggjorda och engagerade, samtidigt som folk får gå, det är problematiskt, säger han.