Fackens erbjudande om lättnader i det fackliga medbestämmandet i utbyte mot arbetstidsförkortning accepterades av både arbetsgivarna inom industrin och av Techsverige. Men det räckte inte för arbetsgivarorganisationen Almega. Vad som löste knuten, enligt Maria Möller, arbetsgivarpolitisk chef på Almega, var att byta förlorad tid mot vunnen tid.
– De har ju fått en dag, men om företagen ska kunna hantera sin verksamhet ska det kunna skapas flexibilitet på andra ställen. Vi har fått möjlighet att ta igen på annat sätt, säger hon.
Även i tid?
–Ja, absolut. Huvudinriktningen har varit tid mot tid. Det har det blivit i flera fall.
Men det är en tolkning som facken kategoriskt avfärdar.
– Absolut inte! Vi har betalt med 0,5 procent av löneutrymmet för att få en dags arbetstidsförkortning. Förutom den betalningen har vi givit ökad flexibilitet. Vi har inte bytt tid mot tid, säger Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen.
Arbetstidsförkortning i alla avtalen
De fem avtal som ledde till strejkvarsel är nu undertecknade utan att strejken bröt ut. Almegas avtalsparter Unionen, Sveriges Ingenjörer och Journalistförbundet är nöjda med att ha fått in en stor förändring för deltidsanställda. Dessa får nu full övertidsersättning och inte som tidigare den lägre mertidsersättningen.
Men framförallt räknar de som den stora segern att ha fått in en dags arbetstidsförkortning per år i alla fem avtal.
Olika system för arbetstidsförkortning har sedan tidigare funnits i tjänstemännens kollektivavtal. Men inte i avtalen med de många arbetsgivarförbunden inom Almega. Det höjde insatserna för facken som utsett den till den viktiga stridsfrågan denna avtalsrörelse.
Men alla parter är fullt medvetna om att det facken vill är att få in foten i dörren och sedan gradvis öka från en dag per år.
– En dag kan tyckas blygsamt men det måste ses i ljuset av vårt långsiktiga mål. Jag kan ha respekt för att man här och nu frågar sig varför man inte kan ta ett större steg på en gång. Men arbetsgivaren yrkar också en massa saker som skulle försämra jättemycket. Men det håller vi emot. Jag är stolt och nöjd och påståendet att vi byter tid mot tid är felaktigt.
Arbetsgivaren kan variera arbetstiden
Men gemensamt för alla fem avtal är att Almega i utbyte har fått igenom förändringar i arbetstidsförläggningen genom övergång till årsarbetstid. I public service-avtalet blev det istället halvårsarbetstid.
Det innebär att arbetsgivaren kan göra arbetsdagarna längre under vissa perioder utan att behöva betala övertidsersättning. I andra perioder då arbetsgivaren inte kan sälja lika mycket tjänster är arbetstiden istället kortare.
– Istället för att slaviskt titta på 40-timmarsveckor varje vecka finns möjlighet att jobba mer varierat. Mer där man tidigare behövt förlägga övertid. Det är arbetsgivarna och verksamheten som styr, säger Maria Möller.
Fler kvällar och nätter i Public Service
Maria Möller lyfter fram att i Public Service-avtalet mellan Almega Medieföretagen, Unionen och Journalistförbundet utökades arbetsgivarens möjlighet att förlägga arbete till kvällar och nätter. Sammanlagt kan en anställd nu arbeta 16 kvälls- och nattpass i månaden.
– Man har utökat möjlighet att förlägga arbete på ytterligare två kvällar och nätter, ensidigt från arbetsgivarehåll. Sedan tillkommer möjlighet att lägga ytterligare två till genom en lokal förhandlingsprocess.
Men det är en beskrivning journalistförbundets ordförande vänder sig emot.
– Det är överraskande att hon poängterar att det skulle ske ensidigt. I slutändan är det arbetsgivaren som lägger schemat, men det ska innebära nära samverkan med medarbetarna enligt utvecklade schemaläggningsregler, säger Ulrika Hyllert.
Hon vänder sig också emot att det skulle vara ett exempel på hur arbetsgivarna sparat in förlusten av arbetstimmar i och med arbetstidsförkortningen. Regeln är fortfarande att om du jobbar fler än elva sena pass på en månad så förkortas veckan med två timmar.
– Vi har inte gjort någon förändring i centrala avtal som innebär en arbetstidsförlängning.
Du har tidigare sagt att syftet med arbetstidsförkortningen är att öka återhämtning och långsiktig hälsa för de anställda. Kan inte utökat nattarbete och förlängda dagar i perioder förta det syftet?
– Vi hade inte tecknat avtal om det förtagit poängen utan hållit emot där det var viktigt att göra det. Men vi kommer att bevaka hur det kommer att se ut utifrån hälsa och arbetsmiljö.
Techarbetsgivarna fick sitt nattarbete
Sett per avtal finns ytterligare vinster för arbetsgivarna.
I avtalet mellan facken och Almega Utbildningsföretagen har andelen anställda som istället för övertidsersättning kan få en något högre lön.
I avtalet med Serviceföretagen har överenskommits om att provision inte längre är semestergrundande. Garanterad löneökning har också strukits ur avtalet vilket innebär att ingen av de fem avtalen nu har individgaranti.
Nattarbete tillåts nu i flera avtal, vilket varit något som techbranschen länge velat ha. Det generella nattarbetsförbudet som funnits inskrivet har nu strukits i Innovationsföretagens och Almega Tjänsteförbundens avtal för utveckling och tjänster.
De var alla rimliga kompromisser, enligt Unionens Martin Wästfelt.
Förlorar man inte det man ville vinna i mer fritid och hälsa genom att ge bort den här flexibiliteten, bortbytt semesterersättning och nattarbete?
– Vår bedömningen är att man inte gör det. Ofta är nattarbete förknippat med kortare veckoarbetstid. Det är ett sätt att kompensera att det tar mer på hälsan med tidigare mornar och nätter.
Men det ska också betraktas som frihet under ansvar. Om arbetsgivarna missbrukar nattarbetet finns en skyddsmekanism som gör att facket kan dra tillbaka sitt medgivande.
Almega övertygade om att få MBL light gratis
Med de inledande motiga avtalsförhandlingarna klara är det övergripande mönstret satt för fackens övriga avtal med Almegaförbunden. Public service-avtalet med akademikerfacken på fredagen följde i stort mönstret.
Därmed tycks lättnaderna i medbestämmandet kunna betraktas som dött på Almegas avtalsområden. Iallafall som facklig bytesvaluta.
För Maria Möller bekräftar den uppgift som Arbetsvärlden tidigare kunnat återge att Almega är övertygade om att de, efter att avtalen är klara, kan få dessa lättnader utan att behöva byta dem mot någonting. Men då är det Almegas mer långtgående modell som är utgångspunkten, säger hon.
– Om man har intresse som företag att hitta lokala samverkansavtal och kallar till förhandling, då skulle jag inte tro att facken vill säga blankt nej. Gör man det får man som facklig organisation ta alla frågor med centrala förhandlare. Det har de inte själva resurser till, säger Maria Möller.
Inställningen provocerar Unionens Martin Wästfelt.
– De vill ha förenklade samverkansregler även när vi har förtroendevalda och oberoende av företagets storlek. De strävar efter något vi aldrig kommer komma överens om. Det är naivt. Det kommer inte komma på fråga. Det är bara att konstatera: det kommer inte bli som de säger. Så ligger det till, säger han.