Arbetsgivarna: ”Konfliktrisken större än på mycket länge”

I går presenterade Facken inom industrin sina krav inför kommande avtalsrörelse.

Industriarbetsgivarna varnar nu för att fackens lönekrav hotar industrins konkurrenskraft och att facken inte tar den kommande ekonomiska nedgången på allvar.

Facken tittar i backspegeln

Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin tror att konfliktrisken är större än på mycket länge.

– Facken tittar i backspegeln. Alla seriösa bedömare förutspår en ekonomisk nedgång och krympande ekonomi nästa år. Många tycks tro att förhandlingarna handlar om den ekonomiska situationen idag, men de nya avtalen ska ju gälla för den kommande tiden, säger han.

Unionen: Långsiktiga bedömningar

Men Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt tillbakavisar invändningarna.

– Vi förhandlar framåt och sätter ett märke som ska gälla från den första april nästa år. Facken inom industrin gör långsiktiga bedömningar.  Vår uppfattning är att svensk industris konkurrenskraft kommer att stärkas under följd år.

Tomas Undin, Teknikföretagen, pekar på Tyskland. Hans bild är att de avtal som sluts nu är på en låg nivå och att arbetsgivarna i flera fall bara erbjuder engångsbelopp och inga lönehöjningar.

Han säger att om svensk industris kostnader ökar mer än i konkurrentländer som Tyskland kommer den att tappa konkurrenskraft.

Unionens förhandlingschef delar inte bilden. Det är helt enkelt inte så att avtalen i Tyskland ligger på historiskt låga nivåer, menar Martin Wästfelt.

Det gäller snarare
att växla ner

Teknikföretagens förhandlingschef vill inte säga vad som är ett rimligt lönepåslag.

– Det är absolut inte läge att växla upp löneökningar som facken vill. Det gäller snarare att växla ner.

Skeptisk till fackens enighet

Teknikföretagens Tomas Undin är skeptisk till fackens enighet. Han tror att det finns kvar en underliggande motsättning i LO där 6F och Transport står för en mer radikal linje och vill ha mer.

– Det kan vara så att det höga lönekravet är ett sätt att få facken att hålla samman. Jag förstår inte varför tjänstemännen accepterar detta.

Martin Wästfelt förklarar att inget nytt hänt.

– Vi har använt samma utgångspunkter som under hela industriavtalets tid.

Tomas Undin tror att konfliktrisken är större än på mycket länge.

– Jag tror inte att risken för konflikt är särskilt stor för oss i industrin. För övriga delar av arbetsmarknaden är den däremot överhängande.

Det kan medföra att färre tänker utmana industrins märke

Medlingsinstituet: Bra med enighet

Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo har en annan synpunkt. Hon säger att det är bra att det finns enighet bland fackförbunden.

– Det kan leda till att det blir färre konflikter och att det finns en acceptans för industrins märkessättande roll. Och det kan medföra att färre tänker utmana industrins märke.

LOs styrelse har ställt sig bakom en avtalsplattform som bygger på samma lönekrav som Facken inom industrin antagit. I nästa steg ska LO-förbunden godkänna avtalsplattformen.

Det brukar vara en formalitet, men nu finns en skarpare udd i flera uttalanden från LO-förbund.

Byggnads ordförande Johan Lindholm säger i ett uttalande att förbundet egentligen vill ha ett större påslag men säger ja nu. Om förbundet kommer att delta i LO:s samordning återstår att se.

Tveksamhet hos Kommunal

Sekos ordförande Gabriella Lavecchia uttrycker sig på ett liknande sätt. Hon hade velat se högre lönekrav. Hon lägger dock till att det är bra med en LO-samordning och att fler ställer krav gör facken starkare.

Hos Kommunal finns en tveksamhet. Ordförande Malin Ragnegård skriver i ett uttalande att Kommunal ska diskutera avtalsplattformen och innan dess kan facket inte ge något definitivt svar på om man ställer upp på samordningen.

Teknikföretagens Tomas Undin tycker dessutom att det är svårt för partssystemet att kompensera för inflationen.

Han pekar i stället på de åtgärder som regeringen har på gång som ökade reseavdrag, högkostnadsskydd för elpriserna, sänkta priser på bensin och diesel samt den sänkta reduktionsplikten.

– Vår utgångspunkt är inte att kompensera för inflationen. Då hade kraven sett annorlunda ut, säger Martin Wästfelt.