Unionens vilja att höja avtalens lägsta löner kan fungera samlande i avtalsrörelsen och underlätta för samarbete mellan arbetar- och tjänstemannafack.
Det tror Irene Wennemo, generaldirektör för Medlingsinstitutet. Poängen enligt henne är att facken inte splittras när nya kollektivavtal ska förhandlas fram.
− För LO-förbunden är en låglönesatsning viktig och när nu Unionen lyfter fram höjda lägsta löner tror jag att det bidrar till att facken närmar sig varandra.
Unionens viktigaste frågor
Tidigare i veckan beslutade Unionens förbundsråd vilka frågor förbundet ska driva i avtalsrörelsen
- Löneökningar har högsta prioriterat. Martin Linder, Unionens ordförande säger i ett pressutskick att det finns skäl att växla upp löneökningstakten men också att det är en dålig idé att jaga inflationen.
Förbundsrådet vill hålla fast vid lönemodellen som innebär att industrin sätter märke för hela arbetsmarknaden och vill se årliga lönerevisioner med lokalt fackligt inflytande.
- Höjning av avtalens lägsta löner som skydd mot lönedumpning.
- Avtal om hållbara arbetstider, hälsosam arbetsbelastning och tid för återhämtning.
- Ökade avsättningar till flexpension
- Avtal för att reglera distansarbete.
Senare i höst ska Unionen tillsammans med de övriga i Facken inom Industrin - Sveriges Ingenjörer, IF Metall, GS och Livs - presentera en gemensam avtalsplattform. Fack och arbetsgivare i industrin kommer utväxla avtalskrav strax före jul. Förhoppningen är att sluta nya avtal före 31 mars 2023 då industrins avtal löper ut.
För Unionen är kravet på löneökningar det viktigaste. Facket vill se högre löneökningar men kräver inte kompensation för inflationen.
− Industriavtalet har tjänat Sverige väl. Inflationen är enorm och frågan är om industrin kan få acceptans för sitt sätt att tänka. Industrifacken säger att vi måste tänka långsiktigt, säger Irene Wennemo.
Jag tror märket håller i den kommande avtalsrörelsen. Det finns starka krafter som bidrar till det.
Riksbankens årliga mål för inflationen är 2 procent. Det senaste året har inflationen varit 9 procent och det sänker löntagarnas köpkraft.
Irene Wennemo pekar på att Industriavtalet gett reallöneökningar, men nu ser industrifacken ut att vara beredda att bryta utvecklingen till av följd kriserna i omvärlden och ökande energipriser.
− Det är en facklig reflex att söka kompensation för prisökningar. De höga priserna beror dock inte på lönebildningen utan vi blivit fattigare på grund av kriget i Ukraina och pandemin. Om vi då försöker kompensera för inflationen kommer vi bara att förvärra inflationen. Det är bättre att ta smällen och vänta in reallönehöjningen, säger Irene Wennemo och tillägger:
− Industrins parter bestämmer dock inte över de andra på arbetsmarknaden. Modellen bygger på acceptans.
Hård press på industrimärket
Hon tror att det kommer bli en hård press på industrinormen – att det blir svårt att få industrins löneavtal att vara vägledande för de andra branscherna.
Det är inom LO-förbunden diskussionerna blir hård och de kommer få svårt att komma överens, enligt henne. Hennes intryck är att diskussionerna är bra på tjänstemannasidan.
Lönebildningen mer centraliserad än på 1970-talet
Det går att jämföra med 1970-talet. Då ledde hög inflation och höga löneökningar till en spiral av pris- och löneökningar.
Medlingsinstitutets Irene Wennemo tror att det finns möjligheter att klara situationen bättre i dag. Hon säger att lönebildningsmodellen är mer centraliserad nu.
Mer om inflationschocken från Medlingsinstitutet
Då skedde de samordnade förhandlingarna mellan SAF och LO medan tjänstemännens fack och facken i offentliga sektorer var vid sidan om. Det fanns en löneglidning – påslag utöver det centrala avtalet. Det finns inte någon större omfattning idag.
Jag tror man ska våga pröva lite ovanliga upplägg.
Dessutom pekar hon på att det gjordes någon räntehöjning då, samtidigt som politikerna på 1970-talet stimulerade ekonomin för att motverka oljeprischocken. Något sådant händer inte i dag.
Rättvisa energiåtgärder
Irene Wennemo tycker dock att politikerna kan göra andra saker nu.
− Det viktiga är att åtgärderna upplevs som rättvisa och inriktas på dem som har svårt att klara sig. Ingen ska drivas från hus och hem på grund av höga elkostnader.
Däremot tror hon inte på något allmänt prisstopp eller pristak.
− Men jag tror man ska våga pröva lite ovanliga upplägg, säger hon utan att vilja specificera.
Medlingsinstitutets generaldirektör säger:
− Jag tror märket håller i den kommande avtalsrörelsen. Det finns starka krafter som bidrar till att det ska hålla. Jag hoppas att folk ska uppfatta att modellen levererar och tänker att de får ut så mycket som är möjligt i den situation som råder.
Medlingsinstitutet och industrimärket
Medlingsinstitutet är en statlig myndighet som ska: verka för en väl fungerande lönebildning, se till att industrins löneavtal är normerande för övrig arbetsmarknad, medla i tvister på arbetsmarknaden och sköta lönestatistiken.
Medlingsinstitutet kan tillsätta medlare i konflikter mellan fack och arbetsgivare.
Industrins normerande roll innebär att kostnadsramen i avtalen mellan fack och arbetsgivare inom industrin styr avtalen för alla andra sektorer. Industrin sätter märket.
Det har varit modellen för lönebildning sedan slutet av 1990-talet. Till grund för förhandlingarna inom industrin finns Industriavtalet.