Efter ett oväntat beslut i riksdagens EU-nämnd i förra veckan tvingas övergångsregeringens arbetsmarknads- och integrationsminister Ylva Johansson åka till EU:s ministerråd och formellt motsätta sig en ny europeisk arbetsmyndighet.
Det var inte så hon hade tänkt sig.
”Jag är inte särskilt förtjust” kommenterar hon det faktum att Sverige kan bli det enda land i EU som gör så när ministerrådet för sysselsättning och , möjligen kan vi få sällskap av två omdebatterade medlemsländer i det motståndet: Polen och Ungern.
Men det är inte tal om att driva någon linje längre, i stället riskerar vi att försvaga Sveriges förhandlingsposition
– När det redan står klart att det finns en kvalificerad majoritet för myndigheten, är det onödigt att rösta nej, förklarar hon för Arbetsvärlden.
– Inte heller jag tycker att myndigheten är jättebra, i Sverige är det parterna som ansvarar för många av de här frågorna. Men det är inte tal om att driva någon linje längre, i stället riskerar vi att försvaga Sveriges förhandlingsposition i framtiden. Nu går ju frågan vidare till trepartsförhandlingar, med bland annat Europaparlamentet.
Ministerrådets förslag till arbetsmyndighet har efterhand fått en betydligt svagare profil, ett råd med stora inslag av frivillighet för medlemsländerna. Det är något som också passar Sveriges partsmodell bättre än det ursprungliga förslaget. Europaparlamentet, däremot, vill ha en starkare arbetsmyndighet.
– Mitt förslag var att säga att vi inte gillar det, att vi inte ser någon mening med myndigheten och vi vill inte ha ökade budgetutgifter, men att vi ändå kan acceptera beslutet.
Gjorde gemensam sak med SD
Det som tvingar henne är ett beslut i EU-nämnden i förra veckan, då alla allianspartier tillsammans med SD motsatte sig regeringens förslag.
–Mitt förslag då var i ministerrådet säga att Sverige inte gillar förslaget och att vi har svårt att se meningen med myndigheten, men att vi ändå kan acceptera det.
I stället valde alla fyra allianspartierna att göra gemensam sak med Sverigedemokraterna – det vill säga motsätta sig den allmänna inriktningen i ministerrådet att inleda trepartsförhandlingar med Europaparlamentet om en arbetsmyndighet.
Enligt protokollet från arbetsmarknadsutskottet delade såväl S-, M-, C-, V-, KD- och L-ledamöterna regeringens ståndpunkt
Beslutet kom överraskande. Frågan om hur den svenska regeringen skulle ställa sig till den nya europeiska arbetsmyndigheten behandlades först i riksdagens arbetsmarknadsutskott den 20 november.
Enligt protokollet från arbetsmarknadsutskottet delade såväl S-, M-, C-, V-, KD- och L-ledamöterna regeringens ståndpunkt, medan Sverigedemokraterna ville att regeringen skulle fortsätta motsätta sig en europeisk arbetsmyndighet med argumentet att arbetsmarknadspolitiska frågor som en nationell angelägenhet som åligger varje enskild medlemsstat.
Men en vecka senare, på EU-nämnden, bytte alltså samtliga allianspartier ståndpunkt och gjorde gemensam sak med Sverigedemokraterna.
Reaktioner när man är emot något
I EU-sammanhang ses det inte som så konstruktivt att efter att ha förhandlat om en inriktning sedan rösta nej om det ändå finns en kvalificerad majoritet för förslaget. Kutym är då snarare att acceptera majoritetens uppfattning.
När Sverige röstade emot under de första åren som medlemsland, upplevde svenska politiker efteråt att man blev åsidosatta
– Det kan alltid ge upphov till reaktioner när man är emot något i EU. När Sverige röstade emot under de första åren som medlemsland, upplevde svenska politiker efteråt att man blev åsidosatta och inte kunde påverka nästa gång frågan kom upp.
Det säger Göran von Sydow, tillförordnad direktör för Svenska institutet för Europapolitiska studier (Sieps). Enligt honom handlade det främst om jordbruksfrågor som kom upp på bordet upprepade gånger. Men erfarenheterna ledde till att de svenska regeringarna sedan bytte strategi.
– Det specifika här, som kan föranleda frågor, är att Sverige har drivit på i sociala frågor, man när de konkreta förslagen nu kommer visar det sig finnas andra ståndpunkter – det kan vara lite av en utmaning för Sverige, säger Göran von Sydow.
Flera nivåer
I det här fallet har motståndet i Sverige flera dimensioner som gör det svårare att enkelt beskriva det svenska ställningstagandet:
– Frågan karaktäriseras av flera saker, menar Göran von Sydow. Dels nivåfrågan – om det är lämpligt att EU engagerar sig i de här frågorna, dels olika inrikespolitisk syn i regeringen respektive oppositionen. Dessutom har Sverige en speciell situation med den svenska arbetsmarknadsmodellen, med parternas ansvar, som många upplever är svår att förklara på EU-nivån.