Alla svenska EU–parlamentariker röstade på torsdagen nej till Europaparlamentets direktivförslag om arbetsvillkor – utom Socialdemokraterna och Miljöpartiet som lade ned sina röster, rapporterar Europaportalen.
Ministerrådet hade efter svensk påverkan intagit en position där minimireglerna på arbetsmarknaden skulle kunna justeras nedåt i kollektivavtal. Men i parlamentets direktivförslag är den skrivningen borta.
Christofer Fjellner (M), som debatterat frågan i Arbetet, tror att Sverige får svårt att få igenom att reglerna ska kunna frångås genom kollektivavtal i den trepartsdialog mellan Rådet, EU-parlamentet och EU-kommissionen som nu inleds.
‒ Arbetsvillkorsdirektivet kommer att gå igenom. Jag tror att parlamentet kommer ha svårt att svälja att minimireglerna ska vara dispositiva. Marita Ulvskog måste ju ha ägnat dag och natt åt att få det dispositivt och hon har uppenbarligen inte lyckats, säger han till Arbetsvärlden.
Christofer Fjellner (M) anser att Arbetsvillkorsdirektivet kommer att hota den svenska modellen. Foto: Mikael Feldbaum.
Marita Ulvskog (S), ordförande i parlamentets sysselsättningsutskott där frågan behandlats, är mer förhoppningsfull.
‒ Jag tror att en del av problemen håller på att undanröjas. Det är inte lika svårt som när vi hade det på utskottsmöte för ungefär fem månader sedan.
‒ Vi tror att rådet kan ha en välgörande inverkan på det här förslaget, säger Marita Ulvskog vidare till Arbetsvärlden och menar att hon är förvissad om att ett slutligt förslag kommer att vara förenligt med den svenska modellen.
Arbetsvillkorsdirektivet kan ses som en reaktion på utvecklingen på arbetsmarknaden där tidsbegränsade anställningar blir allt kortare. Direktivet innehåller till exempel en begränsning av minsta arbetstid som ett kontrakt kan innehålla. Detta för att undvika att en anställd rings in alltför få timmar.
Direktivet reglerar också att en provanställning ska få pågå i maximalt sex månader. Även arbetstagar- och arbetsgivarbegreppet definieras genom lag, vilket går på tvärs mot den svenska traditionen där Arbetsdomstolen genom praxis utifrån flera kriterier bedömer vem som ska betraktas som arbetstagare och vem som är egenföretagare. Ur svensk horisont är en sådan (svensk) ordning mer flexibel på en föränderlig arbetsmarknad.
Oavsett om regleringen i arbetsvillkorsdirektivet i slutändan blir dispositiv för parterna eller inte, så kommer reglerna att omfatta alla arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtal.