Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Utmaning att organisera de digitala spökarbetarna I kampen om uppdrag via microjobb-plattformar skapas en elit som behärskar rätt strategier. Medan europeiska fack försöker hitta sätt att försvara plattformsarbetarnas rättigheter har den globala sajten Dynamo självdött i splittringen bland spökarbetarna. Arkivbild: Izabelle Nordfjell / TT

Utmaning att organisera de digitala spökarbetarna

Digitalisering Moderna fackföreningar uppstod när arbetare föstes ihop att arbeta i samma fabriksbyggnader. Men hur organiserar man en grupp arbetare som är utspridda över hela jorden, var och en i sitt hem? Europeiska fack försöker hitta sätt att försvara goda villkor, men globalt splittras spökarbetarna. Vi har pratat med amerikanska Rosie som har försörjt sig på plattformsuppdrag.
23 jan 2020

I dag är det i Tyskland som facken har kommit längst med att försöka lösa det dilemmat. Stora etablerade fackföreningar som IG Metall har där ställt sig bakom projekt som Fairtube, en uppmärksammad organiseringskampanj för Youtubers med krav på bland annat klara regler, en mänsklig kontakt och en möjlighet att bestrida orättvisa beslut – frågor som många plattformsarbetare kan känna igen.

Gemensam ombudsman för fack och företag

Åtta Tysklandsbaserade plattformsföretag, bland annat jätten Clickworker, har skrivit under en gemensam standard, Code of conduct – en uppförandekod – och har i samarbete med fackförbunden en ombudsman för att lösa tvister. Hittills har ombudsmannen behandlat 35 klagomål, de flesta till arbetarens fördel – en stor kontrast mot de vanligen hopplösa utsikterna för de som klagar hos exempelvis Amazon-ägda Mechanical Turk, världens största mikrojobb-plattform.

– Men de måste konkurrera med företag i andra delar av världen som inte följer någon motsvarande kod, säger Michel Silberman, IG Metalls ansvariga för nätarbetskampanjer.

Jag menar att länder, och EU, måste skriva nya lagar för att hantera den situationen, som för varje år omfattar allt fler människor.

De arbetar också med två föreslagna EU-direktiv för att reglera nya digitala arbetsmarknader.

– Till skillnad från säg Uber-jobbare kan plattformsarbetarna inte riktigt sägas vara dolda anställda, de står inte i det beroendeförhållandet till en enskild uppdragsgivare. Vilket inte hindrar att de är i en svag och ojämlik position.

– Både den ekonomiska verkligheten och lagstiftningen är extremt ofördelaktig för organisering och kollektiva förhandlingar när du har en globalt spridd arbetsstyrka. Jag menar att länder, och EU, måste skriva nya lagar för att hantera den situationen, som för varje år omfattar allt fler människor.

Victor Bernhardtz, Unionen, är ombudsman för digitala arbetsmarknader.

Unionen: Ska regleras i kollektivavtal

I Sverige är Unionen vad Arbetsvärlden kunnat finna hittills det enda fack som har tillsatt en ombudsman för ”digitala arbetsmarknader”, Victor Bernhardtz.

– Plattformsekonomin behöver inte innebära låga löner och försämrade villkor, men det finns en risk att människor utnyttjas. Vår inställning är att plattformsekonomin, precis som den övriga arbetsmarknaden, ska regleras i kollektivavtal.

I Sverige går utvecklingen fortfarande långsamt, är hans intryck.

– Men det är intressant att följa ändå. Något genuint nytt som kommer med plattformsekonomin är ”algoritmisk”, alltså delvis automatiserad, arbetsledning. Något som företag på den ”traditionella” arbetsmarknaden nog också kommer att börja intressera sig för snart.

Jag fortsätter arbeta för det jag tror är rätt, jag tror att vi som vill se mer rättvisa i systemet har Gud på vår sida.

Den nya tekniken har förstås också försett människor med nya redskap att kommunicera globalt. Inte desto mindre har det visat sig vara en utmaning att organisera dessa nya skikt av digitala hemarbetare.

För fem år sedan skapades den ”virtuella fackföreningen” Dynamo, ursprungligen av några akademiker, men den utvecklades till ett direktdemokratiskt forum för att planera nätaktioner. Dess största framgång blev att få amerikanska universitet, storbeställare av enkätsvar till vetenskapliga studier, att acceptera en minimistandard.

I dag är Dynamo-sidan död och många turkare verkar skeptiska till att ta kamp mot Amazon och skämma ut företaget, åtminstone offentligt

I dag är Dynamo-sidan död och många turkare verkar skeptiska till att ta kamp mot Amazon och skämma ut företaget, åtminstone offentligt. ”Alla dessa kritiska artiklar skadar inte Amazon, de skadar arbetarna”, argumenterar bloggen Turkerview. Allt uppmärksamheten har åstadkommit är att försäkra att beställarna ser Mechanical Turk som ett lågprisalternativ, arbetet som lågstatus och erfarenheten som värdelös att sätta i ett CV.

När en reporter i New York Times prövar ”turken” och får ihop 97 cent i timmen menar Turkerview att det är som att ”köra Uber utan körkort”; den som lärt sig sidans dynamik och installerat de nödvändiga tilläggsprogrammen kan räkna med 15 dollar i timmen, dubbla den federala minimilönen i USA.

Vissa sliter för lite pengar, andra har blivit elit

I Facebook-gruppen ”Mturk members” och Reddits r/Mturk verkar erfarenheterna vara blandade: en del håller med synpunkterna ovan, medan andra rapporterar att de sliter för att komma upp i 2–3 dollar per timme och avundsjukt undrar vilka knep och svårtillgängliga kvalifikationer elitturkarna har. Men få verkar direkt upproriska mot Amazon.

Samtidigt är alla dessa oumbärliga extraprogram och webbläsartillägg faktiskt utvecklade av turkare som en handling av frivillig solidaritet med kollegor. Scriptet Turkopticon skapades av samma aktivister som Dynamo och lägger till den funktion som Amazon struntade i: en rating av bra och dåliga uppdragsgivare. I dag hör det till de obligatoriska tillbehören.

Systemet är krångligt, och Amazon ger inte mycket hjälp. Man är beroende av andra mer erfarna

Amerikanska Rosie försörjde sig tidigare på Mturk men har numera ett fast jobb och plattformar bara sporadiskt. För Arbetsvärlden berättar hon att hon ändå deltar på forumet Turker Nation som ett sätt att återgälda all hjälp hon själv fick som nybörjare.

– Systemet är krångligt, och Amazon ger inte mycket hjälp. Man är beroende av andra mer erfarna. Ska man ha någon chans att komma upp i en anständig lön måste man ha hjälpprogram, men om programmen är FÖR bra kan systemen flagga dem som otillåtna.

Men majoriteten är negativ till regleringar i dag, menar hon.

– De tror att det bara skulle döda branschen. Men jag ser det som de stora arbetskonflikterna på 1900-talet. Om de dåliga plattformarna skulle gå under tror jag något annat bättre skulle komma i stället. Jag fortsätter arbeta för det jag tror är rätt, jag tror att vi som vill se mer rättvisa i systemet har Gud på vår sida.

23 jan 2020
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan