Det är inte bara arbetssökande eller studenter som behöver yrkes- eller studievägledning. Det är i allra högsta grad ett behov som också återfinns hos yrkesverksamma.
Det visar den nya undersökning som tjänstemännens centralorganisation TCO beställt av SCB.
En fjärdedel, eller 375 000, av tjänstemännen i Sverige är i behov av vägledning – och mindre än hälften har möjlighet att få vägledning genom sin arbetsgivare. Dessutom uppger många att de är i behov av vägledning inom en snar framtid, med en tidshorisont på fem år.
I rapporten ”Vägledning mitt i livet”, som släpptes på torsdagen, lämnar TCO också förslag till Arbetsmarknadsutredningens delbetänkande om livslång vägledning och en digital plattform.
Den vägledning som finns behöver utformas på ett sätt som bättre fångar upp tjänstemännens behov
TCO:s samhällspolitiske chef Samuel Engblom berättar att medlemsförbunden prioriterat upp frågan om medlemmarnas möjligheter till utveckling och omställning genom hela arbetslivet som TCO:s allra viktigaste. Ett arbete som pågått sedan 2015.
– Det finns flera skäl till att det är vår viktigaste fråga. På övergripande nivå handlar det om Sveriges konkurrenskraft, vi vill se konkurrenskraft byggd på kompetens. Vi ser att digitalisering och automatisering påverkar arbetslivet. Det här kommer ställa högre krav på kompetensutveckling och vidareutbildning genom hela arbetslivet, säger Samuel Engblom.
Vidareutbildning senare i livet ses också som ett sätt att råda bot på en arbetsmarknad med flera bristyrken.
Och för livslångt lärande behövs förstås livslång vägledning.
Men just vem som ska stå för yrkes- och studievägledningen för yrkesverksamma, och i vilka former, är också de frågor som behöver besvaras.
Den pågående Arbetsmarknadsutredningen föreslog i sitt delbetänkande att Arbetsförmedlingen i samarbete med en rad andra myndigheter ska få uppdrag att utveckla en digital plattform för information och vägledning. Även om yrkesverksamma inkluderas bland målgrupperna ligger tonvikten dock på personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden. Här betonar TCO att en digital plattform kan fungera som komplement till personlig rådgivning, och man efterlyser också utvärderingar av vägledningens effekter för vuxna.
– Den vägledning som finns behöver utformas på ett sätt som bättre fångar upp tjänstemännens behov, säger Kristina Lovén Seldén, en av författarna till TCO-rapporten.
– Samtidigt som forskningen talar om ett nytt landskap där omställningstakten är hög och där vi förväntas byta jobb flera gånger under ett yrkesliv så sker sällan karriärvalet i en handvändning. Tvärtom förutsätts ofta utrymme för eftertanke och reflektion men också råd och stöd.
Anders Stenberg, forskare vid Stockholms universitet, bekräftar att det i dag är tunt med forskning om vägledning för yrkesverksamma, däremot finns det forskning på vägledning i skolans värld.
– Den forskning som finns på skolor visar att många inte påverkas i sina beslut av studievägledning, säger Anders Stenberg till Arbetsvärlden.
Det är inte samtal som handlar om de här konkreta uppgifterna om lön och sysselsättning utan snarare de som handlar om motivation och vad du är bra på som har betydelse
Det är bara runt 15 procent av de studerande som låter vägledningen på skolorna påverka deras val. Men det skiljer sig också stort mellan olika grupper. Anders Stenberg lyfter särskilt fram högpresterande individer som inte har en studietradition i familjen som personer som tar hjälp av vägledningen när de tar beslut om sin utbildning.
Vad behöver studie- och yrkesvägledare ge för information?
– Det är svårt att säga. Jag tror så här: Vi ser allihop människor runt om oss under tiden vi växer upp och vi har en viss bild av vad ett vuxenliv kan innebära. Motsvarigheten i vuxenlivet är våra erfarenheter i yrkeslivet, där våra familjer och kollegor är referenspunkter. Utifrån det gör vi ganska bra val som en studie- och yrkesvägledare kanske inte kan påverka så mycket för vi har tagit reda på det mest. Det är ett normaltillstånd kan man säga, säger Anders Stenberg.
– Sedan finns de som har föräldrar med en helt annan bakgrund än det man själv vill göra, eller utrikes födda, då har man mindre information. Då är studie- och yrkesvägledning mycket viktigare.
I den nya SCB-undersökningen som TCO låtit genomföra framgår att tjänstemännens intresse för vägledning hos Arbetsförmedlingen är ganska svalt. I stället är det högskolan som står högt i kurs, framför allt bland kvinnor.
Hela 53 procent av kvinnorna och 39 procent av männen skulle i första hand vända sig till högskolan för att söka information om utbildningar och yrken, att jämföra med 8 respektive 10 procent som skulle vända sig till Arbetsförmedlingen.
TCO har också tidigare gått ut med ett krav till regeringen att högskolan ska få ett omställningsuppdrag för yrkesverksamma – något som skulle inkludera ett kursutbud bättre anpassat till yrkesverksammas villkor.
Kan högskolan sköta vägledningen för yrkesverksamma?
– Det man säger i rapporten är att högskolan bör tillhandahålla information om yrkesval och jag undrar om det är realistiskt att högskolan ska ha den kompetensen. Nu vet jag att de inte behöver kunna alla detaljer men arbetslivet är väldigt omfattande och jag är inte säker på att alla högskolor klarar av det, säger Anders Stenberg.
Varför är personlig rådgivning särskilt viktigt?
– Den erfarenhet som många vägledare ger uttryck för och som det finns ett svagt stöd för i den kvantitativa forskningen är att det inte är samtal som handlar om de här konkreta uppgifterna om lön och sysselsättning utan snarare de som handlar om motivation och vad du är bra på som har betydelse, säger Anders Stenberg.
SCB-undersökningen
Urvalet i SCB-undersökningen som TCO beställt består av 6 500 individer och genomfördes under våren och sommaren 2017. Totalt svarade 42,9 procent av de tillfrågade. Svarsblanketterna skickades ut till respondenterna med post.
Kristina Lovén Seldén betonar också att det inte går att kräva att studie- och yrkesvägledarna ska kunna alla detaljer om yrkena. Det finns för många, och dessutom förändras arbetsmarknaden alldeles för snabbt.
– Vi är noga med poängtera att det inte handlar om att alla ska kunna allt om allt utan att det handlar om om att kunna visa hur man hittar information, och att upprätta bättre samverkan. Exempelvis mellan Arbetsförmedlingen och högskolan, säger Kristina Lovén Seldén.
I rapporten lyfts också Finland och Danmark upp som inspirationskällor.
– I Finland jobbar man med vägledning just i ett livslångt perspektiv. Det man framför allt kan ta inspiration från är att man börjar på ett systematiskt sätt redan i skolan, att det inte bara blir ett enda samtal när man är 15 år och ska välja gymnasium, säger Kristina Lovén Seldén.
TCO ser behov av att högskolornas vägledningstjänster synliggörs och skalas upp för att möta efterfrågan hos yrkesverksamma.
Katarina Petersson, styrelseledamot i intresseföreningen Sveriges vägledarförening och verksam studievägledare vid Uppsala universitet, välkomnar att rapporten lyfter frågan om det ökande behovet av studie- och yrkesvägledning.
– Men man måste ha rätt förväntningar på vägledningen. Vi ger inte råd utan ger stöd och visar vägar för att personen själv ska kunna gå vidare och göra rätt val, säger Katarina Petersson.
Tror du att studie- och yrkesvägledarna på högskolorna kan svara mot behovet hos yrkesverksamma?
– Ja, det tror jag egentligen. Men vi behöver dimensionering som är större på högskolan. Vi behöver fler vägledare för att kunna hantera alla de som är inne i studier, våra presumtiva studenter och de som ska ut på arbetsmarknaden också, säger Katarina Petersson.
– Vägledning är en process och det räcker ofta inte med ett samtal för att du ska kunna hitta din väg.
Få har fått vägledning i yrkeslivet
I undersökningen har SCB också tagit reda på hur stor andel av tjänstemännen som redan fått professionell yrkes- eller studievägledning. Resultatet visar att 23 procent av männen och 35 procent av kvinnorna har fått vägledning – men det har till stor del rört sig om vägledning på gymnasiet och i grundskolan.
– Det är många som har fått vägledning senast i grundskolan och gymnasiet vilket tyder på att vi har en del jobb kvar att göra när det kommer till den livslånga vägledningen som vi efterfrågar. Vi ser att det är i yrkeslivet man ska ha tillgång till vägledning för att kunna utvecklas och ställa om, säger Jacob Inganäs, en av rapportförfattarna.
Drygt en femtedel av både män och kvinnor hade fått vägledning på högskolan. En stor skillnad mellan könen visade sig vara andelen som fått vägledning hos arbetsgivaren: här uppgav 13 procent av männen att man hade fått det, medan siffran för kvinnorna låg på bara 3 procent. Att skälen för vägledning skiljer sig för män och kvinnor kan ge del av svaret på klyftan: män söker oftare vägledning för yrkesrelaterade skäl, medan kvinnor i högre grad söker av studierelaterade anledningar.
Vi har en del jobb kvar att göra när det kommer till den livslånga vägledningen
– Vi vet ännu inte helt säkert vad skillnaderna beror på. Arbetsgivarna kanske bemöter män och kvinnor olika, män och kvinnor kanske har olika förväntningar eller så beror det på att män och kvinnor är verksamma i olika sektorer där möjligheterna ser olika ut, säger Jacob Inganäs.
Tjänstemännen var också i högst grad nöjda med den vägledning som arbetsgivaren gav. Här tyckte 84 procent att vägledningen gav tillräcklig information. När det kom till högskolan, det populäraste alternativet, uppgav 60 procent av de som hade erfarenhet av vägledning att de fått tillräcklig information.
Undersökningen tittade också på vad det var som brast i vägledningen enligt de som inte var nöjda. Den överlägset största orsaken, som uppgavs av 66 procent, var att studie- och yrkesvägledaren inte var insatt i frågorna.