I måndags greps fotografen Markus Jordö när han filmade en klimataktion. Han var där på uppdrag av SVT för en dokumentär om dialogpolisen.
Men redan innan dialogpolisen kom till platsen greps han och fördes bort. Han hölls i förvar resten av arbetsdagen och hans kamera och minneskort beslagtogs.
Ola Österling är Stockholmspolisens presstalesperson.
Misstänkt för sabotage
Han säger att Markus Jordö är misstänkt för sabotage och greps för att han begick ett brott för att han befann sig på platsen.
– En person som begår brott, den griper vi, säger Ola Österling.
Det här är andra gången det händer att ni griper journalister som bevakar klimataktioner. Har ni pratat om det sedan det inträffade förra gången?
– Ja, det har vi gjort. Men jag måste säga att om man är journalist så får man inte vara med i den brottsliga verksamheten. Det visade sig ganska tydligt på Åbyvägen att det fanns stora möjligheter att granska polisens arbete om man klev av vägbanan och klargjorde sin roll. De här 19 personerna som vi grep ingick i en grupp som tillsammans satt på vägbanan och befann sig på vägarna, då är det ett brott om man inte kan förtydliga sin roll.
Han fick aldrig någon möjlighet att säga att han var journalist. Den första gången han blev tilltalad sa ni enligt honom att han var arresterad. Vad har polisen för skyldighet att fråga varför man befinner sig på platsen?
– Man trodde att han var en del av gruppen. Han observerades och man trodde att han ingick i gruppen och aktivister och dokumenterade deras arbete. Så har man tolkat situationen.
Ord står mot ord
Men vad har ni för skyldighet att ta reda på varför de befinner sig på platsen?
– Det finns ingen som inte har ett syfte som befinner sig på vägbanan. Det är ju inte så att du råkar befinna dig på platsen. Om du sätter dig ner på en motorväg riskerar du att bli gripen.
Men han satt aldrig ner med demonstranterna.
– Där står ord mot ord.
Ola Österling menar att det fanns andra journalister på platsen som stod vid sidan av vägbanan och filmade och att de inte blev gripna av polisen, vilket visar att det går att dokumentera polisens arbete journalistiskt.
– Det fanns flera journalister på plats och samarbetet med polisen fungerade bra. Tar du med det i din text? För det vill jag att det ska vara med. Det är viktigt, jag vill inte att ni stryker den punkten!
Fick inget någon tillsägelse
Markus Jordö säger att han aldrig fick någon tillsägelse från polisen om att han inte fick befinna sig på platsen, eller ombads att flytta på sig.
– Hur ska man kunna berätta en historia om man inte får arbeta på platsen? Hur ska man kunna arbeta journalistiskt då? Man måste ju kunna vara där för att kunna berätta en historia. En filmkamera är väldigt ärlig för den spelar in allt som händer. Det är väldigt märkligt om jag inte ska kunna befinna mig på platsen. Jag gjorde en säkerhetsbedömning att jag kan röra mig med respekt. Det handlar om mänskligt förnuft hur man hanterar risker.
Hade du kunnat stå vid sidan av vägbanan och filmat i stället?
– Ingen bad mig att flytta på mig så varför skulle jag göra ett sämre journalistiskt jobb om ingen sagt åt mig att jag inte fick vara där? Står man vid sidan av och filmar någonting har du bara en vinkel, då är det en övervakningsfilm. Här ville jag dokumentera när de bar undan demonstranterna. Polisen gjorde det med stor vördnad och respekt, men det ser man inte på tio meters håll.
Finns det risk att inte hela bilden kommer fram om journalister inte får dokumentera polisens arbete?
– Det hade varit fruktansvärt om polisen skulle ha ensamrätt att berätta hur det går till vid olika situationer. Det måste finnas andra vittnesuppgifter för den som talar för polisen är också en tredjepart.
Då har du förflyttat gränsen för vilka möjligheter journalister har att bevaka och granska makten
Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige säger att det finns en risk för att journalister inte kan dokumentera vad som händer vid ett polisingripande och att det då kan bli svårt för allmänheten att veta vad som verkligen hänt.
– Jag blir lite chockad för jag tycker att man buntar ihop folk, det blir väldigt lättvindigt. Alla som befann sig på den här platsen är gripna. Då har du ju plötsligt förflyttat gränsen för vilka möjligheter journalister har att bevaka och granska makten och ge en oberoende bild av en händelse.
Förvånad över att inte fler journalister protesterar
Axel Arnö, chef och ansvarig utgivare för SVT Dokumentär, säger att det är första gången en journalist som arbetat på uppdrag för SVT:s dokumentärredaktion grips och misstänks för brott i samband med att han gjort sitt jobb.
Kommer det inträffade att påverka hur SVTs dokumentärredaktion arbetar framöver?
– Jag tror inte det. Det är klart att det finns en risk, men vi kommer fortsätta göra vårt jobb, att skildra verkligheten. Men det ska inte ske till priset att man blir straffad för sitt arbete. Det är en demokratifråga. Som publicist anser jag att det är helt oacceptabelt att polisen hindrar yrkesutövningen för journalister.
Varg Gyllander är tf presschef för Polisen. Han understryker att han inte vet vad som hänt i det enskilda fallet.
– Men om det hänt två gånger så är två gånger fortfarande ingen trend.
Han är också förvånad över att inte fler journalister protesterat mot polisens arbete om de tycker att det är felaktigt.
– Jag har inte hört en enda journalist säga att ”det här är förfärligt”. Jag har funderat över varför den här frågan inte blir större i journalistkåren. Jag har inte hört en enda journalist, inte någon av mina journalistvänner säga ”vad gjorde ni, vad tokigt?!”
– I alla de här sammanhangen fanns det andra journalister på plats, jag undrar vad tycker de? Varför är det ingen som är ute och protesterar mot ingripandet utom journalistförbundet? säger Varg Gyllander.
Kommer ni att vidta några åtgärder?
– Ja, det kommer vi att göra. Det beror på en slags helhetsbild. Det finns kunskapsbrister både hos journalister och kanske också poliser. Och är det så att en journalist i sitt uppdrag blir bortförd är ett stort misslyckande.
– Och när det gäller den här senaste händelsen, vet jag inte vad som hände, jag var inte där. Jag vill verkligen att du tar med att jag har ingen aning vad som hände på platsen. Men i generella termer, om en polis uppfattar att en person begår ett brott, oavsett om man är journalist eller inte får man inte begå brott. Man får inte begå brott som journalist, det finns inga frikort.
Varför kunde inte polisen ha sagt till att han skulle stå på en annan plats i stället?
– I det här fallet återigen, jag har ingen aning. Men det är precis det polisen gör hela tiden, de säger att ”där borta får du stå.” Eller om det är en hastigt uppkommen händelse, som en stor olycka där det är mycket folk på platsen då pekar man med stora handen och säger ”ni får inte vara här”, säger Varg Gyllander.
Uppdatering 2022-08-29:
I fredags fick Markus Jordö veta att han inte längre är misstänkt för något brott.
– Jag pratade med den handläggare som hanterade mitt ärende och fick veta att misstankarna var nedlagda, men jag har ännu inte fått något svar på varför, säger han till Arbetsvärlden.
Han säger också att han hämtat ut sitt minneskort hos polisen och fått information om att ingen har kollat på innehållet eller sparat ned något av innehållet.