Resultatet är tydligt. Kvinnliga domare bifaller överklaganden i 16 procent av domarna till fördel för den som fått avslag vid försäkringskassan, medan manliga domare enbart ändrar i 4 procent av fallen. Möjligheten att få Försäkringskassans beslut ändrat är alltså fyra gånger så stor om man får en kvinnlig domare i stället för en manlig.
Så gjordes granskningen
Granskningen består av beställningar av de 230 senaste domarna fram till och med 13 sept 2017 från Förvaltningsrätten i Stockholm gällande överklagade beslut fattade av försäkringskassan på området sjukpenning. Gäller Målgrupp/Måltyp 38/03 i målsystemet. Målen fördelas vanligtvis slumpmässigt bland domarna enligt speciell instruktion.
Förvaltningsrätten kunde inte urskilja de mål som kommit till fel domstol och överförts till rätt domstol samt andra mål som avgjorts av andra skäl utan prövning i sak. Det fanns också sambandsmål, d v s domar som innehöll flera mål från samma klagande.
Till slut har 216 mål som avgjorts i sak analyserats med avgöranden fram till och med 13 sept 2017. Det är samtliga mål inkomna från 1 juli 2016. 163 mål har avgjorts av kvinnliga domare och 53 mål av manliga domare. Vid användning av Chi2-test är skillnaden fastställd på 95-procentsnivå.
Av de 216 stycken domarna i Arbetsvärldens granskning från Stockholm finns ingen dom där de tre nämndemännen har röstat ner den enda juristdomaren. Könen på nämndemännen eller de jurister som föredragit målen har inte beaktats vid granskningen.
I genomsnitt ändras i 13 procent av målen. Skillnaden i ändringsfrekvens mellan kvinnliga och manliga domare är säkerställd statistiskt till 95 procent-nivå. Det är alltså 95 procent säkert att resultatet inte är slumpmässigt.
Nyhetsprogrammet Ekot vid Sveriges Radio rapporterade också på tisdagen om att en persons chanser att få rätt till sjukpenning beror på vilken domare som dömer i ärendet. Vissa domare ställer för höga beviskrav menar jurister på landets fyra kammarrätter.
En rättsosäkerhet precis som de regionala skillnaderna som vi tidigare sett
Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har tillsynsuppdraget för att se till att sjukförsäkringen är rättssäker och fann i en granskning från 2014 stora regionala skillnader i hur landets tolv förvaltningsrätter dömer i sjukpenningärenden. De här regionala skillnaderna kunde dock inte förklaras med klagandens kön, ålder, civilstånd, om denne är utrikesfödd, utbildningsnivå, branschtillhörighet, yrke eller sjukskrivningshistorik.
Däremot har ISF inte tidigare tittat på om domarnas kön kan ha inverkan på utfallen.
Catarina Eklundh Ahlgren, ISF. Foto: Johan Marklund
– Om det finns skillnader i hur manliga och kvinnliga domare dömer så utgör det ett rättssäkerhetsproblem precis som de regionala skillnaderna som vi tidigare sett, säger Catarina Eklundh Ahlgren, tf generaldirektör på Inspektionen för socialförsäkringen till Arbetsvärlden.
Hon var också en av författarna till myndighetens granskning från 2014 och utesluter inte att man i framtiden kan komma att inkludera domarnas kön som en parameter.
– Det är definitivt någonting som kan bli aktuellt för oss att titta närmare på om vi gör en uppföljning av vår granskning av förvaltningsrätterna, säger Catarina Eklundh Ahlgren.
Robert Sjunnebo.
Robert Sjunnebo, enhetschef Försäkringsrätt på LO-TCO rättsskydd, berättar för Arbetsvärlden att han inte tidigare reflekterat över om det finns könsmönster i domarna. I stället har han varit fokuserade på svårigheten att över huvud taget få sjukpenning beviljad efter 180 dagar.
LO-TCO rättsskydd är Sveriges största juridiska byrå för arbetsrätt och socialförsäkringsrätt.
– Det jag kan säga är att med det regelverket vi har i dag så ökar riskerna för att bedömningarna skiljer sig kraftigt åt mellan olika domare eftersom bedömningsutrymmet är så stort, säger Robert Sjunnebo till Arbetsvärlden.
Kvinnor får oftare nej
I Arbetsvärldens granskning framkommer systematiska könsskillnader i Förvaltningsrätten i Stockholms avgöranden beroende på vem som överklagar. Kvinnliga domare ändrar i 17 procent av målen där män överklagat, medan manliga domare endast ändrar i 2 procent av målen för kvinnor. Manliga domare ändrar i 8 procent för män och kvinnliga domare i 15 procent för kvinnor (se diagram ovan).
Håkan Åberg. Foto: Carl Johan Erikson
Håkan Åberg, chefsrådman på Förvaltningsrätten i Stockholm, är skeptisk till att kvinnliga och manliga domare skulle döma olika när Arbetsvärlden ringer för en kommentar till granskningen.
– Det här är ingenting som jag känner igen. Att män och kvinnor skulle döma olika känns för mig helt främmande. 200 domar är ett väldigt begränsat antal domar. Det räcker med en målserie omfattandes ett antal mål för att snedvrida statistiken, säger Håkan Åberg till Arbetsvärlden.
Men även om Arbetsvärlden plockar bort de två sambandsmål, det vill säga målserierna, där utfallen är lika så kvarstår den statistiskt säkerställda skillnaden mellan manliga och kvinnliga domare.
Att män och kvinnor skulle döma olika känns för mig helt främmande
En annan svaghet i granskningen som Håkan Åberg menar sig se är det faktum att hänsyn inte tagits till nämndemännens kön. Det är i regel fyra domare – en lagfaren domare, eller juristdomare, och tre nämndemän som dömer i samma mål.
– Även om det bara är en så kallad lagfaren domare så är nämndemännen också domare och de för en diskussion med varandra, säger Håkan Åberg.
Nämndemännen har dock ganska litet inflytande i Sveriges rättsväsende. Den juridiska nyhetstjänsten Karnov Nyheter gick år 2012 igenom 6 358 domar och fann att nämndemän i underinstans avgör utgången i strid med juristdomaren i endast 1,13 procent av fallen. Av de 216 stycken domarna i Arbetsvärldens granskning från Stockholm finns heller ingen så kallad nämndemannadom, det vill säga en dom där de tre nämndemännen har röstat ner den enda juristdomaren.
Arbetsvärlden har också gjort motsvarande granskning av domar från förvaltningsrätten i Göteborg och Malmö som inte visar statistiskt säkerställda resultat.
När vi slår ihop domarna från Göteborg, Malmö och Stockholm finns vissa könsstrukturella trender där vissa är generösare än andra, men skillnaderna är inte statistiskt säkerställda. Arbetsvärldens granskning faller alltså väl in i det mönster som Inspektionen för socialförsäkringen pekar på som visar på stora regionala skillnader mellan förvaltningsrätterna.