Andelen personer som ser sin sjukpenning indragen ökar kraftigt. Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, vet inte varför – men antar att en möjlig förklaring kan vara just det mål som regeringen satte upp år 2015 om att sjukpenningtalet inte ska överstiga nio dagar 2020.
De tvära kasten utan att lagstiftningen förändrats riskerar att underminera förtroendet för sjukförsäkringen, menar inspektionen.
Martin Söder, ISF.
– Om man först har en styrningsfilosofi som sedan ändras till något annat finns det en risk att rättssäkerheten åsidosätts. Att andelen personer som får sin sjukpenning indragen varierar så pass mycket över tid och mellan olika län väcker många frågor, säger Martin Söder, projektledare på ISF, till Arbetsvärlden.
År 2014 var den totala andelen personer som fick sin sjukpenning indragen 1,2 procent. År 2017 fick i stället 5,8 procent sin sjukpenning indragen.
I Norrbottens län fick hela 23 procent av de sjukskrivna sin sjukpenning indragen efter 180 dagar under 2017
Ökningen var störst i samband med dag 180 i rehabiliteringskedjan, det vill säga när arbetsförmågan prövas mot ”normalt förekommande arbeten” på hela arbetsmarknaden. År 2017 fick 8,5 procent av de sjukskrivna sin sjukpenning indragen vid den här tidpunkten.
Socialminister Annika Strandhäll (S) säger till TT att Försäkringskassan inte klarat av att ge tillräckligt med stöd för att de personer som får sjukpenningen indragen ska komma tillbaka i arbete. Och att det har gått för snabbt:
– Det finns också en fråga om takten i det här, om man ska vara riktigt ärlig, som har varit väldigt snabb helt enkelt, säger Annika Strandhäll till TT.
En stor kontrovers i den pågående debatten om sjukförsäkringen har varit Försäkringskassans tolkning av termen ”normalt förekommande arbeten”, där kritiker menar att myndigheten hänvisar till arbeten som inte existerar – trots en dom i Högsta förvaltningsdomstolen från 2008 som specificerar att det ska vara riktiga jobb.
Bedömer ni att Försäkringskassan följer lagstiftningen vid tillämpning av termen normalt förekommande arbete?
– Vi har inte tittat på det. Däremot har vi tidigare funnit att utredningarna vid 90 och 180 dagars sjukskrivningar inte är tillräckligt gedigna.
Inspektionen har också konstaterat att avstämningsmötena, där läkare, patient och Försäkringskassan träffas, minskat de senaste åren.
– Det är möjligt att Försäkringskassan koncentrerat sina resurser till att bedöma arbetsförmågan vid sjukförsäkringens tidsgränser.
I ISF:s senaste rapport framkommer också stora regionala skillnader i andelen personer som får sin sjukpenning indragen.
I Norrbottens län fick hela 23 procent av de sjukskrivna sin sjukpenning indragen efter 180 dagar under 2017. I kontrast till det fick endast 5,2 procent av de sjukskrivna i Östergötlands län sin sjukpenning indragen vid samma tidpunkt i rehabiliteringskedjan.
En rad varningssignaler
Henrik Ehrenberg, samhällspolitisk chef på fackförbundet Unionen, menar att det är osannolikt att så pass stora skillnader skulle gå att förklara med skillnader i de lokala arbetsmarknaderna eller befolkningsunderlaget.
Henrik Ehrenberg, samhällspolitisk chef på Unionen. Foto: Alex Giacomini
– Den här rapporten är en i raden av varningssignaler gällande sjukförsäkringen som dykt upp på sistone. Man måste kunna lita på att man får en individuell bedömning i sjukförsäkringen och inte att ens möjlighet att få sjukpenning beror på huruvida sjuktalen är höga eller inte, säger Henrik Ehrenberg till Arbetsvärlden.
Han varnar också för att Försäkringskassans bedömningar av arbetsförmågan kan drabba såväl individen som samhället.
– Vi vet att många tjänstemän med hög kompetens får avslag av Försäkringskassan med hänvisning till att de kan utföra ett enklare jobb. Det är ett enormt resursslöseri och riskerar dessutom att förstöra rehabiliteringen. Det kan inte vara så sjukförsäkringen är tänkt att fungera. Om läkaren gör en bedömning att man kan rehabiliteras till sitt kompetensområde måste man få göra det, säger Henrik Ehrenberg.
Borde Försäkringskassan behöva hänvisa till faktiska jobb?
– Ja, för som det är i dag hänvisar de till hittepåjobb. De arbetsuppgifter som man antas kunna utföra finns oftast inte i praktiken.
Det har blivit en väldigt annorlunda tillämpning trots att lagen är densamma.
Ruth Mannelqvist.
Rättsprofessorn Ruth Mannelqvist, som forskar om sjukförsäkringen, är inte förvånad över bilden som målas upp i ISF:s rapport. Hon har länge hävdat att sjukförsäkringen inte är rättssäker och att Försäkringskassan tycks vara för påverkad av politiken.
– Det räcker att göra en kort historisk tillbakablick för att se att praxis har förändrats utan att lagstiftningen har ändrats. Det har blivit en väldigt annorlunda tillämpning trots att lagen är densamma.
Precis som ISF menar hon att de stora förändringarna i tillämpning av lagen riskerar allmänhetens förtroende för systemet.
Borde ISF, som socialförsäkringens tillsynsmyndighet, ha tittat på Försäkringskassans tillämpning av termen ”normalt förekommande arbete”?
– ISF ska granska systemet och inte enskilda fall, men det stämmer att det finns ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen från 2008 och inspektionen skulle kunna titta på hur den här definitionen tillämpas i ett representativt urval fall, säger Ruth Mannelqvist.