Spanien är ett av de EU-länder som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Efter snart åtta år fortsätter massarbetslösheten: 20,8 procent arbetslösa totalt, och 46 procent av dem under 25 år. Men sedan 2013 har arbetslösheten börjat sjunka, det finns fler jobb att söka och tillväxtsiffrorna pekar uppåt. Enligt arbetsmarknadsdepartementets senaste siffror för januari månad var antalet sökbara jobb många: 1 396 929.
– Men många av dem är bara på en vecka, ibland några dagar, säger journalisten Antonio Izquierdo som Arbetsvärlden träffar efter att han föreläst för utländska språkstudenter om situationen i Spanien.
De osäkra och otrygga jobben blir allt fler. Antonio Izquierdo vet vad han pratar om. Tidigare var han radiojournalist på spanska public service (RTVE) men blev i likhet med många andra av med jobbet i samband med krisen – anställningarna vid public service har rasat från 13 500 till dagens 6 000 och budgeten skurits ned med två tredjedelar. Nu tar han de arbeten som bjuds.
Visstid är standard
Toni Ferrer, UGT.
Under ytan av de positiva siffrorna från arbetsdepartementet döljs en tuffare arbetsmarknad. Av de nästan 1,4 miljoner lediga jobben som registrerades i januari erbjöd bara drygt fem procent en fast anställning på heltid. Totalt var 91 procent av arbetena visstidsanställningar, och drygt 31 procent deltidsarbeten. Samtidigt önskar inte mindre än 61,9 procent av Spaniens närmare tre miljoner deltidsanställda att få jobba fler timmar än de gör. En procentsiffra som fördubblats sedan 2007. Vid sidan av alla som går arbetslösa finns alltså en stor grupp människor som har jobb men inte möjlighet att arbeta de timmar de behöver för att kunna försörja sig. Deras levnadsvillkor är inte bara tuffa nu utan kommer också på sikt innebära sämre pension och välfärd, otrygghet. Som för Antonio Izquierdo, som trots att han både är utbildad och haft fast jobb säger:
– Jag tillhör medelklassen men i morgon kan det vara jag som står på gatan och tigger.
Även för en visstidsanställd spanjor med heltid är villkoren tuffa, i snitt tjänar personen 36 procent mindre än den med tillsvidareanställning. Så när Madrids gratistidning 20Minutos uppmärksammar arbetsmarknadsdepartementets januarirapport blir rubriken: Spanien, ett prekariat.
Att alltfler osäkra anställningar får konsekvenser för både arbetskraften och samhället är ett faktum. Det menar Toni Ferrer, ansvarig för facklig aktivitet i tjänstemannafacket UGT. I ett mejl skriver han:
– Osäkra anställningar har tillsammans med hög arbetslöshet och minskade ersättningar pressat ned inkomsterna och orsakat stora fördelningspolitiska obalanser. Med följden att såväl ekonomiska och sociala klyftor som fattigdomen ökar, liksom livskvaliteten försämras.
Politiskt dödläge
Efter parlamentsvalet i december har Spanien befunnit sig i ett politiskt dödläge. Socialisterna (PSOE) försöker nu bilda regering och har med högercenterpartiet Ciudadanos presenterat ett politiskt program som partierna söker stöd för. Toni Ferrer vid UGT ser i varje fall några ljuspunkter för arbetsrätten i dokumentet.
– Positivt är i varje fall att man i programmet föreslår att det värsta av vad högerregeringen gjorde för att försämra arbetsrätten nu ska tas bort. Som den försvagade rätten att kollektivavtalsförhandla, det obligatoriska skiljedomsförfarandet, liksom att man återupprättar oberoendet för arbetsmarknadens parter.
Miguel Ángel Milo.
Miguel Ángel Malo, professor i nationalekonomi och tidigare utredare vid ILO, ser också positiva inslag i det föreslagna politiska programmet.
– Till exempel avsikten att begränsa visstidsanställningar till två år för att de sedan lättare ska kunna övergå i fast anställning, skriver han i ett mejl.
Han menar vidare att den tidigare högerregeringen inte ensam är ansvarig för det höga antalet visstidsanställningar.
– Det började redan på 80-talet. Och det har även att göra med att spanska företag i genomsnitt är mycket små och därmed ”svaga”. Med hjälp av lagstiftningen kan småföretag ofta komma undan skyldigheter och lägga riskerna på arbetskraften. Något också stora företag gör genom att i stor utsträckning anlita småföretag som underleverantörer.