Joel, som på grund av den hotbild som socialsekreterare lever med inte vill gå ut med sitt efternamn, har just varit på handledning nära tågstationen i Malmö. Ett sådant tillfälle, på två timmar, får han och kollegorna i teamet gemensamt med en utomstående en eftermiddag i månaden.
– Det är absolut nödvändigt. För oss är det ett sätt att få prata om de situationer som påverkar personligt.
Det handlar alltså inte om hur han och kollegorna ska bete sig rent professionellt. Sådant stöts och blöts de i dagligen, både sinsemellan och med olika chefer. Joel och hans kollegor är aldrig ensamma i sina beslut.
Minst två handläggare är inkopplade på varje ärende som rör barn.
Jag är såklart inte ens i närheten av att kunna föreställa mig hur det skulle vara att få sitt föräldraskap ifrågasatt.
Den här månatliga handledningen fokuserar i stället på vad olika uppdrag kan göra med dem som människor.
Att ständigt röra sig i något av det allra innersta i andras tillvaro, det som handlar om barn och föräldraskap, är inte lätt.
Joel är fullt medveten om det, tar en klunk kaffe på kaféet där vi sitter och säger med sin lugna röst.
– Jag är såklart inte ens i närheten av att kunna föreställa mig hur det skulle vara att få sitt föräldraskap ifrågasatt. Än mindre upplevelsen av att myndigheter beslutar att ens barn, det som betyder mest av allt för de allra flesta, bör tas om hand av någon annan.
Ändå är det just det han jobbar med. Fast han är noga med att poängtera, allra först, att de tvingande åtgärderna är ytterst få.
Än mer sällsynt är det att barn omhändertas omedelbart.
– Det är den sista åtgärd socialtjänsten tar till.
Fem barn per dygn omhändertas
Ändå sker det. Enligt den senaste statistiken från Socialstyrelsen, som är från 2021, skedde i snitt drygt fem sådana fall om dygnet över landet.
Joel, som jobbar på enheten barn och familj i området Östersom sträcker sig från Västra hamnen till Rosengård i Malmö, har under sina dryga fem år i yrket varit inblandad i ett antal av dem.
Han ser varje sådant som ett misslyckande från samhällets sida.
– Vid ett akut omhändertagande förekommer det i princip aldrig att socialtjänsten inte har varit i kontakt med familjen i fråga tidigare. Men då har alla iblandade aktörer misslyckats med att ge stöd på frivillig väg.
Ändå är det dessa fall som uppmärksammas, att svensk socialtjänst ”tar barn”. Magasinet Filters senaste omslag, som just nu pryder hyllor på Pressbyråns kiosker runt om i landet, ropar ut just det genom foto av lekklossar ”Att ta ett barn”.
Samma rubrik har dokumentärer på såväl Sveriges television som Sveriges radio haft genom åren.
”Vi ska absolut inte prata om enskilda fall”
Och visst finns det fall när socialtjänsten gör fel, konstaterar Joel. Varje sådant är en fullkomlig katastrof och att media granskar är viktigt.
Men socialtjänsten har sällan möjlighet att förklara sig, fortsätter han. Det råder ju så stark sekretess.
– Det är inte mycket vi kan göra åt. Sekretessen måste finnas där, för rättssäkerheten och inte minst ur ett barnperspektiv. Vi kan och ska absolut inte prata om enskilda fall.
Men visst kan det kännas skevt att ens arbete enbart blir omnämnt när man antingen gjort för mycket eller för lite, säger han. Utan att man får möjlighet att förklara sig.
– Allmänhetens bild motsvarar sällan vår vardag.
Inget slut på desinformationskampanjen
Det senaste dryga året har det dessutom pågått en kampanj mot svensk socialtjänst och LVU, Lagen om vård av unga.
Det hela började med att pappan Ali Al Sidani hungerstrejkade i tio dagar utanför riksdagen för att protestera mot att socialtjänsten i Göteborg hade omhändertagit hans döttrar.
Ali Al Sidanis uttalande ”att svenska staten kidnappar muslimska barn” spred sig snabbt även internationellt.
Den har sårat såväl relationen mellan enskilda socialtjänster och stora grupper av svenskar, som mellan staten Sverige och en rad länder.
Enligt Myndigheten för psykologiskt försvar, MPF, finns inget som tyder på att kampanjen kommer att vara över i närtid.
I början av februari gick regeringen ut med att man kommer att vidta flera åtgärder för ”att motverka desinformationskampanjen”.
Det handlar bland annat om att utreda om straffet för våld eller hot mot tjänsteman ska skärpas och om förolämpning mot tjänsteman ska kriminaliseras.
Nyligen gick Ali Al Sidani ut i tidningen Svenska Dagbladet och ångrade att han använt ett så högt tonläge.
Delar av hans kritik kvarstår, men kampanjen spred sig långt utanför hans egen kontroll, säger han till tidningen.
Även utanför Joels nuvarande kontor på Rosengård har det förekommit demonstrationer på temat. Men det var innan han var placerad där.
Han satt på mer centralt belägna Värnhem fram till oktober förra året, då en omorganisering av förvaltningen slog samman två utredningsenheter. Men han har hört kollegor berätta.
–Ja, vad ska jag säga? Det ligger även på oss. Vi behöver bli ännu tydligare med att kommunicera vad vi gör och alltid ha en medvetenhet om att oron kan vara särskilt stor bland grupper som är ganska nya i det svenska samhället.
Socialsekreterares uppdrag kräver stor ödmjukhet och empati för andra människor, säger han. Hans erfarenhet är också att man behöver vara ganska klar med sitt eget bagage för att kunna möta människor i kris, vilket jobbet i mångt och mycket handlar om dagarna i ända.
– Tyvärr är inte alla det och då är det inte säkert att yrket passar.
Joel och hans kollegor har inte tid att gå ut och informera om sitt arbete i mer allmänna sammanhang, de har fullt upp med att beta av den ständiga floden av inkommande ärenden.
Men han vet att andra, i mer övergripande roll i åtminstone Malmö, arbetar med det.
Fler föräldrar borde själva kontakta soc
Joel önskar att fler föräldrar själva vågade höra av sig när det är jobbigt, att kontakten oftare kom via vårdnadshavares eget initiativ.
Hans erfarenhet är att många inte känner till att det går att be socialtjänsten om hjälp.
– Det finns många insatser som inte kräver beslut om bistånd.
Det kan handla om alltifrån att ge stöd i gränssättning till att föräldrar får verktyg att hantera barn som är utåtagerande eller stöd i hur barnets perspektiv ska beaktas vid en skilsmässa.
– Vad jag har förstått var det mycket vanligare att vårdnadshavare hörde av sig själva förr. Det krattar för bästa möjliga samarbete. Numera kommer tyvärr ärenden princip alltid in till oss via orosanmälningar som andra gör.
”Aldrig handla om socialsekreterarens åsikter”
Att det finns många olika sätt att se på föräldraskap, och att även socialsekreterare färgas av sina egna erfarenheter, kan han hålla med om.
Samtidigt, säger Joel, har han och kollegorna Barnkonventionen och annan lagstiftning att förhålla sig till.
– Alla våra beslut ska grundas på noggrann forskning och evidens om barns behov och, inte minst, vad barnet själv kommunicerar.
Han beskriver hur han och kollegorna alltid försöker skapa sig en helhetsbild av barnets tillvaro som grund för sina bedömningar.
Det gör att han är trygg i sitt uppdrag och även känner stolthet för det.
– Det ska aldrig handla om enskilda socialsekreterares åsikter.
Bor: Malmö.
Ålder: 31 år.
Familj: Gift, två katter.
År i yrket: Lite drygt fem inom barn och familj.
Därför arbetar jag som socialsekreterare: Det är det yrke inom socialt arbete där det finns störst möjligheter att göra positiv skillnad i barns liv.
Det bästa med yrket: Att det är så varierande. Samt alla fantastiska barn och föräldrar jag får möjlighet att träffa.
Det svåraste med yrket: Tillfällen med känslan av att inte kunna hjälpa de jag möter, och den emotionella påfrestningen som jobbet många gånger medför.