Maria Danho, och hennes tio kolleger, delar fortfarande byggnad med Skatteverkets hundratals anställda centralt i Linköping, trots att de sedan fyra år är en egen myndighet. Efter sommaren ska de flytta till eget.
De är servicehandläggare på Statens servicecenter.
Prick 10.00 varje vardag öppnar 129 sådana servicekontor runtom i Sverige. Inredningen är centralstyrd och signalfärgen är lila.
Redan två timmar före öppning påbörjas arbetet. Det är möten, pappret i skrivarna får inte ta slut och det gäller att scanna av olika myndigheters hemsidor för att se om det finns ny information de måste känna till, för att kunna ge service till dig eller mig.
90 procent har teknikstrul varje dag
Och så är det det där med tekniken.
– Nu på morgonen hade vi möte på länk med kontoren i Motala och Skäggetorp. Och vi kunde genomföra hela mötet utan att något kontor försvann, säger Maria Danho som att det inte händer varje dag.
Inför att dörrarna öppnas och vem som helst kan kliva in, ska handläggarna också komma in i fyra olika myndigheters it-system.
I slutet av året släppte Riksrevisionen en granskning av statens servicekontor. Där svarade 90 procent av de tillfrågade handläggarna att inloggning i systemen är ett problem, varje dag.
I rapporten kan man läsa om handläggare som drar sitt tjänstekort 30 gånger per dag. Och vid varje tillfälle få vänta på att systemen ska komma igång igen.

Dörrarna öppnas på kontoret i Linköping, Maria Danho håller via jobbmobilen koll på hur många som köar till olika ärenden.
Ute i lokalen vistas allt från spädbarn i vagn till äldreäldre. Ett visst sorl på diverse språk uppstår runt de myndighetslila skärmarna.
Någon vill ha hjälp att räkna ut ett (eventuellt) reseavdrag, en sjukhuspräst vill ha skyndsam hantering av hindersprövning för en döende människa, en annan kan inte sitt personnummer och en herre tar med hjälp av rullatorn sikte på Maria och vill att hon ringer färdtjänst (det ingår inte i uppdraget men hon tar reda på det).
Riksrevisionen: Myndigheten växer för fort
I Statens servicecenters årsredovisning heter det att handläggarna på ”division medborgarservice ansvarar för att tillhandahålla lokal statlig service till medborgare och företag”.
Regeringen (även den förra) vill se fler kontor, och att fler myndigheter ansluter sig till dem.

Och det görs idel försök att nå olika målgrupper. I årsredovisningen upprepas begrepp som ”pilotprojekt”, ”försöksverksamheter”, ”mobilt servicekoncept”, ”samlat systematiskt kvalitetsarbete”, ”serviceråd”, ”strategisk samverkansgrupp” och ”operativ samverkansgrupp”.
En av de största och mest komplexa förändringarna av Myndighetssverige på senare tid.
Riksrevisionen
En annan kritik Riksrevisionen framför i sin rapport är att myndigheten har växtvärk. Man hinner inte med att ge den service som krävs.
”Överförandet av lokaler, verksamhet och medarbetare från flera myndigheter till en, är en av de största och mest komplexa förändringarna av Myndighetssverige på senare tid”, står det bland annat i rapporten.
Maria Danho säger att hon vuxit med myndigheten, och därför också är med mentalt i att de ska ge service från allt fler myndigheter.
När hon började skulle de kunna tre. Sedan fick de ta över kundtorgen från Arbetsförmedlingen. Och förra året kom Migrationsverket.
– Det är ett jobb jag älskar, som jag brinner för. Det måste man, för det är väldigt tufft ibland. Annars orkar man inte. Det är ändå fem olika myndigheter att ha koll på. Men jag känner verkligen att jag behövs.
Får inte svara på allt
Alla som jobbar här i Linköping roterar mellan de tre kontoren: City, Motala och Skäggetorp. Utöver att det är tre olika demografiska områden, har de också olika myndigheter kopplade till sig.
I Skäggetorp eller Motala finns till exempel inte Migrationsverket.
– Får vi frågor om Migrationsverket där ska vi inte svara. Utan då måste vi hänvisa hit till kontoret i City. Vi vet inte varför det är så, det bara är så, säger Maria Danho.

Enligt kontorschefen för de tre orterna, Per Grenerfors, beror det på att bara personal som fått utbildning, och skrivit under ett uppdragsavtal, får ge service åt myndigheten.
Även inne på ett och samma kontor är tillgängligheten till myndigheterna skiftande.
På City-kontoret i Linköping har alltså handläggarna fem myndigheter att kunna. Men de har bara tillgång till tre myndigheters interna system.
Till Arbetsförmedlingen och Migrationsverket kan de därför främst hjälpa folk att komma in på ”Mina sidor”, eller ringa kundtjänst och ställa rätt frågor.
Om Maria Danho
Ålder: 51 år
Familj: Man, två vuxna barn och en tonåring
Bor: Hus i Linköping
År i yrket: 12
Bäst med jobbet: Att få hjälpa människor, och lära nytt varje dag
Svårast: Om det är för mycket folk, och folk lämnar kön utan att vi hunnit hjälpa dem, så att jag inte kan hjälpa alla.
Om jag inte jobbade här skulle jag: Göra något liknande, underlätta för människor. Inte fysiskt, sjukhus skulle jag aldrig klara. Men administrativt.
Maria Danho säger att kontakten med myndigheterna ofta fungerar bra. Men att
Arbetsförmedlingens sajt ofta kraschar när många aktivitetsrapporterar samtidigt, och har långa väntetider i telefonen.
– Vi kan säga att det finns mer att önska där. Vi ska ju hjälpa skyndsamt, och det handlar ju ärenden som påverkar människors liv. Om de ska få pengar eller inte.
Demografi avgör vem som dyker upp
Och det är inte en helt lätt verksamhet att planera. Utöver att man inte vet vem som kliver in, vad den vill är det dessutom svårt att veta när de kommer.
– Varje dag är ett oskrivet blad. Vi kan bara summera i efterhand. Hur man planerar är något vi brottats med så länge vi funnits, säger kontorsområdeschefen Per Grenerfors.

Det går att utläsa arbetstoppar: i början av månaden ska arbetslösa aktivitetsrapportera, nu är det deklarationstider, i början av hösten kommer många utländska studenter in just i Linköping.
För geografi och demografi spelar in.
Per Grenerfors har själv jobbat flera år som servicehandläggare ute på olika kontor. Han säger att till exempel kontoret i Skäggetorp, som räknas som ett utsatt område, har många ärenden som rör Arbetsförmedlingen och socialförsäkring.
Och att det fortfarande märks att Norrköping är en gammal industristad medan Linköping ännu präglas av universitetet, universitetssjukhuset och Saab
– Medan det i Stockholms innerstad kan bli mycket företagsfrågor och internationell beskattning. Och när jag stod i Tranås fick jag frågor jag aldrig tidigare fått, det kom in lantbrukare som sålt skogsfastigheter och hade frågor om punktbeskattning. Det händer väldigt sällan i Norrköping till exempel.
Tolk används i 3 fall av 10 000
En annan kritik som Riksrevisionen kom med var att tolk används för sällan. Den vanligaste orsaken till att man besöker ett kontor är just bristande svenska.
Ändå används tolk bara i 3 fall av 10 000 enligt Riksrevisionen. Människor kommer oftast hit spontat, att anlita en tolk tar tid. Det blir för krångligt.

Maria Danho, som utöver engelska, det språk som används mest, talar flytande arabiska och syrianska, kunde förut nyttja sina språkkunskaper mer.
Nu får handläggarna bara använda sig av svenska eller engelska i lokalen. Om det är inte är småsaker som kan ”lösa upp knutar”.
– Ibland är det frustrerande. Men dels vill vi att folk ska integreras, lär sig språket. Dels är det av säkerhetsskäl. En kollega ska förstå vad vi pratar om.
Men ofta räcker översättning av ett ord, eller att hon använder ett enklare språk för att lösa upp de där knutarna.
Mordbrand förra året skakade om
Maria Danho tar upp jobbmobilen för att kolla kösystemet. Blickar varmt men bestämt ut över rummet för att se nästa kund, och hålla koll på vad som händer i lokalen.

För det kan spåra ur. Ibland rejält. I slutet av förra sommaren klev en man in på servicekontoret i Västerås.
Han hade då hällt bensin över sig och tände på inne på kontoret.
Kontoret stängde och många i personalen hamnade i chock. Mannen överlevde, står åtalad för mordbrand och rättegång väntar.
– Det var ju fruktansvärt, även såklart för den här mannen som kände ett behov av att göra så. Jag jobbade ju här som vanligt, men minns inte så mycket. Kanske har jag förträngt den där dagen.
Personalen har larm som är kopplade direkt till polisen, både på sig och under disk.
I en annan rapport som Riksrevisionen gjorde förra året, om hot och våld på myndigheter, var servicekontoren på plats tio av mest utsatta.
”Jag känner mig trygg på jobbet”
Maria Danho har behövt använda larmet vid tre tillfällen under sina tolv år. Det har handlat om kunder som börjat skrika, kasta saker, stegra i sin frustration.
– Jag känner mig trygg på jobbet. Sådant kan hända var som helst i samhället. Och vi kan inte förebygga allt. Men vi jobbar jättemycket med att bemöta alla med respekt, att jobba utan förutfattade meningar.
Hon säger att det går att ta ner starka känslor i bemötandet. Och att de allra flesta förstår att de inte är servicehandläggarna här som fattat myndighetsbeslutet.
Men känslor smittar. Och inte sällan är det människor som är utsatta på ett eller annat sätt. Maria Danho säger att hon är svag för ”äldre damer”.
– De är kanske ensamma kvar hemma, och det var mannen som skötte allt. Det har hänt att jag gråtit. Men jag ska inte släppa mina känslor. Det är viktigt att behålla rollen som statstjänsteman.
Människor i olika delar av livet fortsätter i lugn men jämn takt komma in på kontoret. Någon bär varselkläder. En annan kappa. En tredje har Adidas-byxor.
– När det gäller ärenden med inställelseplikt som när man invandrar eller återinvandrar till Sverige möts man upp på samma plats, alla väntar i samma kö. Det finns inte så många sådana platser kvar i Sverige längre, säger kontorsområdeschef Per Grenerfors.
Statens servicecenter
- Tidigare drevs kontoren av Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket tillsammans, men 2019 tog Statens servicecenter över ansvaret för kontoren.
- Förra året öppnade 11 nya kontor. Vid årsskiftet fanns 129 i landet.
- På kontoret kan medborgare få hjälp i ärenden från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket, E-hälsomyndigheten. Under året fick flera kontor också hantera tjänster från Migrationsverket. Domstolsverket finns med i ett projekt för framför allt glesbygd, så att folk tryggt och tekniskt snabbt ska kunna vittna digitalt. En förstudie är inledd med Kronofogden.
- Förra året skedde 2,6 miljoner besök där.
- 950 människor arbetar på kontoren. Närmare 74 procent är kvinnor
- Statens servicecenter sköter också administration för flera myndigheter, som till exempel anställdas löner.