– Vi såg hur revolutionen i länderna runtom oss förvandlades till en mardröm. Inbördeskrigen har förstört civilisationer och infrastruktur. Så vi sade till våra politiker: Ert öde är att styra landet, men om ni väljer konflikt framför dialog kommer landet att förstöras.
Från vänster UGTT:s generalsekreterare Hassine Abassi,arbetsgivarorganisationens Ouided Bouchamaoui samt Abdessatar Ben Moussa från människorättsorganisationen på besök hos svenska LO. Foto: Anders Larsson, LO.
Hassine Abassi är generalsekreterare för Tunisiens enda fackliga centralorganisation UGTT och initiativtagare till kvartetten för nationell dialog som tog emot Nobels fredspris i Oslo förra veckan. På måndagen besökte alla fyra ett fullsatt seminarium i LO-borgen där de berättade om sina framgångar. I ett mycket kritiskt läge 2013 fick den nationella kvartetten en avgörande roll för en fortsatt demokratisk utveckling där alla politiska partier började tala med varandra och så småningom kunde besluta om en ny demokratisk grundlag i Tunisien.
Partssamarbetet var nyckeln
2013, drygt två år efter jasminrevolutionen, eskalerade oroligheterna igen i Tunisien. Två vänsterpolitiker dödades, strejker bröt ut och den sittande regeringen – en koalition som leddes ett parti med nära band till muslimska brödraskapet men där även sekulära partier ingick – fick allt svårare att hålla ihop landet. Folkets förtroende rasade för politikerna. Facket UGTT kämpade för demokratiska rättigheter och krävde att den sittande regeringen skulle avgå.
– Revolutionen startades av civilsamhället, inte av partierna. Nu behövde Tunisien kloka människor som hade både folkets och partiernas förtroende. Och de är inte lätta att hitta! berättar Hassine Abassi.
Respekt för andras åsikter
Grunden för det arbetet blev den sociala dialogen som fanns sedan tidigare och partsarbetet mellan fack och arbetsgivare, som precis som i andra länder har olika intressen att försvara.
– Men vi är som tågrälsen: alltid parallella, säger Hassine Abassi.
Jasminrevolutionen
För exakt fem år sedan tände en tunisisk frukthandlare eld på sig själv, i protest mot korruption och arbetslöshet under diktatorn Zine El Abidine Ben Ali, och dog. Händelsen väckte ett brett folkuppror som bara några veckor senare ledde till att presidenten flydde landet. En interimsregering tillsattes tills valet av ett konsitutionsråd kunde genomföras i oktober 2011. En av rådets viktigaste uppgifter var att arbeta fram en ny konstitution – grundlag – för landet, ett uppdrag man alltså misslyckades med. Under tiden spreds upproret till andra länder i Nordafrika och Mellanöstern i det som kallas "den arabiska våren". Det enda land som lyckades nå demokrati är just Tunisien.
– Vi var alla överens om att vi ska skydda arbetstagarna, kvinnornas rättigheter och att hålla isär politik och religion. Men var och en av de fyra organisationerna tog arbetet utifrån sitt eget perspektiv.
Om och om igen återkommer de fyra fredspristagarna till respekten för andras åsikter som grunden för demokrati och för sitt gemensamma arbete.
Kvinnornas rättigheter var hotade
Kvartettens två andra parter är det tunisiska advokatsamfundet och människorättsorganisationen LTDH, La Ligue Tunisienne pour la Défense des Droits de l’Homme. Inte minst advokatsamfundet har en lång historia av samarbete med de fackliga organisationerna mot först kolonialmakten Frankrike och sedan den tidigare diktatorn Ben Ali. För advokaterna var det mycket viktigt att försvara ett självständigt rättssystem. För människorättsorganisationen var hotet mot de tunisiska kvinnornas rättigheter – unika i arabvärlden – en avgörande anledning till att delta i kvartettens arbete. Hotet mot kvinnornas ställning tas upp av alla fyra parterna.
– De tunisiska kvinnorna hade en viktig roll i kampen mot kolonialismen och i revolutionen. De fick sina lagstadgade rättigheter redan 1957 men efter revolutionen fanns det risk för bakslag, berättar Abdessatar Ben Moussa från människorättsorganisationen.
Tusen timmars förhandlingar
Grundlag för strejrätt, pressfrihet och jämställdhet
Den nya grundlagen i Tunisien röstades igenom i januari 2014, och den reglerar både organisationsfrihet, strejkrätt, möjlighet att sluta kollektivavtal, ett självständigt rättssystem och pressfrihet. Enligt lagen ska det dessutom råda jämställdhet i alla valda församlingar.
De svenska fackens biståndsorganisation Union to union har stöttat UGTT:s arbete med den nya konstitutionen, och Tunisien får i dag stöd från Världsfacket IFS i den fortsatta utvecklingen. Läs mer om Tunisiens demokratiarbete och det internationella fackliga stödet på www.uniontounion.se.
– Det tog lång tid, men vår styrka var vår trovärdighet och stödet från folket. Vi vill vårt lands bästa, säger Hassine Abassi, UGTT.
Den nya grundlagen röstades igenom i januari 2014 (se mer i faktarutan).
Trepartssamtal pågår om reformer
Facket UGTT:s ordförande Hassine Abassi berättar att man då och då fortfarande skickar små påminnelser till de partier som slutar föra dialog: ”Varför sitter ni inte ner tillsammans?”, ”Lämna era egenintressen”.
Arena Idés Lisa Pelling tillsammans med arbetsgivarorgansationens ordförande Ouided Bouchamaoui. Foto: Ewa Persson.
– Men vi tar ingen aktiv del i dagens partipolitik, säger arbetsgivarnas ordförande Ouided Bouchamaoui till Arbetsvärlden efter seminariet. Vi måste respektera dem och deras uppgift, inte minst när det har varit val i Tunisien.
Det närmaste året ska kvartetten resa runt i världen och berätta om vikten av att välja den sociala dialogen framför konflikter. Samtidigt pågår hemma i Tunisien ett mer vardagligt trepartsarbete mellan fack, arbetsgivare och regering om reformer på arbetsmarknaden, ett viktigt arbete också för arbetsgivarna för att skapa stabilitet, säger Ouided Bouchamaoui.
Hur tycker då fackets Hassine Abassi att kvartettens arbete har påverkat det nuvarande partsarbetet på arbetsmarknaden?
– Det var framför allt parternas arbete och den sociala dialogen i civilsamhället som var nyckeln till och påverkade den nationella dialogen, inte tvärtom.
Efterfrågar stöd
Vad kan då världen lära av deras exempel, enligt dem själva? Hassine Abassi menar att det finns en rad komponenter i Tunisien som låg till grund för framgången: civilsamhällets nätverk och folkets förtroende för kvartetten.
– Och det kanske inte finns i andra länder. Men förutsättningen för att det ska lyckas är också att inga främmande länder lägger sig i samtalen. De kan stödja dem, men inte lägga sig i.
Tunisiens nya demokrati är fortfarande skör och arbetslösheten är hög. Abdessatar Ben Moussa från människorättsorganisationen säger att Tunisien är Europas säkerhetsventil, därför behöver också Europa ställa upp för demokrati och mot fundamentalism. Ett sätt att stötta landet är genom handel. Någon som LO:s ordförande Karl-Petter Torwaldsson kommenterade på seminariet med att Europa i dag beskattar Tunisiens produktion med mellan 30 och 50 procents tullavgifter, och fack och arbetsgivare i Europa och i Tunisien borde därför samverka för frihandel.