Nytt avtal garanterar rättigheter för EU:s statsanställda

ST:s ordförande Britta Lejon.

Finanskrisen 2008 innebar svidande nedskärningar inom statlig sektor i EU, framför allt i södra men också östra Europa och Baltikum. Många blev av med sina jobb när statliga ekonomier stramade åt för att komma tillrätta med statsskulden. För de som fick behålla sina jobb har arbetsvillkoren många gånger inneburit lägre lön och pension, längre arbetstid och indragen semester. Det blev utgångspunkten för NEA, den fackliga grupperingen för statsförvaltningar i Europa, att förbättra statsanställdas status och ställning.
– Vi bestämde oss för att göra något åt att statligt anställda på EU-nivå och i många medlemsländer inte har rätt till information och inget att säga till om när det gäller stora förändringar, säger Britta Lejon, fackförbundet ST:s ordförande som också är ordförande i NEA.

”Vi tog sikte på att försöka täcka upp den brist som funnits i EU:s regelverk för statligt anställda.”

Hon var med att ta initiativ till NEA-förhandlingarna och ledde dem.
– Vi tog sikte på att försöka täcka upp den brist som funnits i EU:s regelverk för statligt anställda, men som anställda på den privata sidan haft.

Idag har statsanställda i Europa generellt små möjligheter att påverka sin arbetssituation. Många saknar förhandlings- och strejkrätt. Ytterligare en orsak till att NEA agerade var att EU-kommissionen ville se över regleringarna för statsanställda inom ramen för den sociala dialogen.
– Vi kunde därmed också koppla ihop vårt arbete med EU:s, och ha synpunkter på Kommissionens arbete.

”Ett unikt avtal”

Efter en del inledande förhandlingsgnissel om formfrågor kom parterna överens om att sikta mot ett avtal som kan omvandlas till EU-direktiv och i förlängningen nationell lagstiftning.
– Det trodde jag inte att vi skulle få med arbetsgivarna på.

Efter ett års förhandlande är Britta Lejon stolt över vad hon menar är ett unikt avtal som omfattar 8-9 miljoner i den statliga sektorn.
– För första gången hänvisar ett EU-dokument till fackliga representanter. Annars brukar det stå ”de anställdas representanter”.

Ytterligare en förhandlingsframgång som Britta Lejon framhåller är att det inte görs skillnad mellan fastanställda och kontraktspersonal.
– Avtalet omfattar alla.

Vad konkret innebär då skrivningarna? I avtalets artikel fyra slås de statsanställdas rätt fast – såvida inte nationell lagstiftning eller kollektivavtal beslutar om någonting bättre, som i Sverige. Det gäller rätten till konsultation om bland annat hälsa och säkerhet, arbetstid och omorganisering eller förändringar som hotar arbetstillfällen. I en svagare skrivning som avser nationell lagstiftning och den sociala dialogen handlar det om information och konsultation kring lönepolitik, kompetensutveckling, jämställdhet, diskriminering och socialt skydd.

Men vad är att informera och konsultera värt vad gäller inflytande?
– Jämfört med hur situationen ser ut idag är det enorma förbättringar för de östeuropeiska länderna och de flesta i Sydeuropa.

Britta Lejon framhåller betydelsen av att parterna kommit överens om en ordning.
– I avtalet står att man ska få information i god tid och på ett sådant sätt att den fackliga parten hinner sätta sig in i frågor och ha någonting att säga till om. Det här kommer ställa krav på att saker förändras för de anställda.

Hur lång tid tar det innan EU gör ett direktiv av avtalet?
– Om allt hade varit som vanligt ett år ungefär. Men nu vågar jag inte sia.