Trots att Riksbanken jämfört med i oktober nu har reviderat ner tillväxten, löneökningstakten och inflationen något för de kommande åren, väljer man ändå att höja reporäntan med 0,25 punkter, till –0,25 procent. Ytterligare höjningar skjuts fram till i slutet av 2019.
Anledningarna till höjningen är flera: löneökningarna beräknas bli något större 2018 än 2017, och arbetslösheten har fortsatt att sjunka och efterfrågan på arbetskraft är hög. Samtidigt överraskas Riksbanken av en svag produktivitetstillväxt, den bidrar dock till att arbetskostnaderna ökar, och att kostnadstrycket stiger i ekonomin.
Marknaden hade också förväntat sig en höjning, antingen nu eller i februari.
Dags att höja
Katarina Lundahl, chefsekonom Unionen. Foto: Kamilla Svensk.
På Unionen, som organiserar 600 000 tjänstemän i privat sektor, tycker man att det är rimligt att höja reporäntan nu.
– Inflationen har legat kring målet under 2018, och till och med över målet om 2 procent sedan i maj. Med tanke på att vi har haft en väldigt expansiv penningpolitik under så lång tid är det absolut dags att börja höja nu, säger chefsekonom Katarina Lundahl till Arbetsvärlden.
Enligt våra fackklubbar kommer framför allt de kunskapsintensiva tjänsteföretagen att fortsätta att öka antalet anställda
Riksbanken konstaterar i sin rapport att bristen på arbetskraft är den högsta sedan Konjunkturinstitutet på 1990-talet började mäta efterfrågan i hela näringslivet.
– Kompetensbristen är fortsatt stor och antalet lediga tjänster högt. Enligt våra fackklubbar kommer framför allt de kunskapsintensiva tjänsteföretagen att fortsätta att öka antalet anställda.
Hon anser att en nyckelfaktor för konjunkturutvecklingen framöver är byggandet i Sverige, även om nedgången i bostadsbyggandet i viss mån kan kompenseras av att vi bygger annat. Det kraftiga omslaget i en sektor som har varit drivande ser hon som en osäkerhetsfaktor för svensk ekonomi.
– Jag delar ändå Riksbankens bild, att det är lätt att få en för mörk bild av konjunkturen: det finns ändå ett underliggande högt resursutnyttjande. Efterfrågan i tillverkningsindustrin är fortsatt högt.
Den något trista slutsatsen är att det bara än mer pekar på att man var lite sent ute i fasen med konjunkturen
Lars Jagrén, senior rådgivare åt Svenskt näringsliv (och tidigare chefsekonom på Unionen) säger till Arbetsvärlden att det stora grundproblemet är att Riksbanken borde ha höjt räntan tidigare, när tillväxten var högre.
Lars Jagrén, senior rådgivare Svenskt näringsliv.
– Nu mattas konjunkturen av och lite känns det som att risken ökar för att man hamnar i fel fas, ungefär som 2012 och 2013 då man också fick kritik för att vara senfärdig (för att man väntade för länge med att sänka reporäntan, reds anm). Man pekar själv på problemet med risker i världsekonomin, och den något trista slutsatsen är att det bara än mer pekar på att man var lite sent ute i fasen med konjunkturen.
”Gör att man har något att ta till senare”
– Fördelen med höjningen – om man ska hitta någon – är att man kommer upp lite i räntenivå och har något att ta till senare i kraftigare konjunkturnedgång.
Vad ska man vara vaksam på framöver när det gäller konjunkturen för näringslivet?
– Framför allt Brexit, och sedan får man vara beredd på eventuella handelshinder. Men också vara vaksam på vad som händer i den svenska regeringsbildningen. Det finns ju ett antal osäkerhetsfaktorer när det gäller vilken politik en kommande regering kommer att driva – vågar företagen investera?
Och där, menar han, bör en ny regering vara snabb med att komma med besked om vilken strategisk inriktning man ska ha.
Men om man dessutom uppfattar att arbetsmarknaden försvagas, då är risken uppenbar för att hushållen drar ner ännu mer
För hushållens räkning spelar bostadsmarknaden roll. Här har man enligt Riksbanken redan anpassat sig en del för en räntehöjning.
– Men om man dessutom uppfattar att arbetsmarknaden försvagas, då är risken uppenbar för att hushållen drar ner ännu mer på sin konkreta konsumtion än hittills, säger Lars Jagrén.